Previous photoMonday 19 April 2010 photo 18/28
|
Dålig, dåligare, dåligast, den här delen!
Kort, kortare, kortast, den här delen!
Men ni får skylla på Sessan som tvingar mig att skriva klocka fyra på natten x)
Shit, skulle jag våga? Jag hade ju tänkt göra det innan jag typ svimmade eller vad jag gjorde.
Men tänk om hon skulle tycka att den var ful? Tänk om hon hatade den?
Nej Tom! Inte tänka så. Hon skulle säkert älska den. Men tänk om hon inte gjorde det?
Sessan kollade nyfiket på mig när jag rotade runt i garderoben. Det prasslade till, fan jag hade hittat den. Ifall jag inte gjort det så hade jag ju i alla fall haft en ursäkt. Men tänk om hon tyckte att den var töntig?
Fast Maja hade ju nästan börjat gråta fast den inte ens var till henne. Så jag kanske skulle våga ändå? Eller? Men vad fan Tom! Det här är ju inte du, du är ju inte osäker.
Sessan:
Vad gör han egentligen? Han verkar vara nervös över något. Men han har ju nyss kommit hem från sjukhuset, han kan ju inte ha fixat värsta grejen.
Han drog fram något ur garderoben, det såg ut sim ett kuvert. Men jag var inte säker för han höll det bakom ryggen.
- Vad har du bakom ryggen? Frågade jag.
- Ehm.. typ en liten grej till dig. Sa han och gav mig ett ganska stort kuvert. "Till min älskling" stod det på den. Jag rev upp den. Jag drog upp pappret som låg i.
- Hallå? Det är ju helt vitt! Sa jag och kollade på Tom.
- Men hur blond är du? Vänd på den.
- Jaha! Men säg det på en gång istället! Sa jag och vände på den.
Det var en bild på oss, när vi kysstes. Den var typ tagen dagen innan han nästan dog. Jag älskade just den här bilden, han gillade en annan mer. Men han hade ändå valt den här bilden. Under bilden så hade han skrivit något. "Sessan, det finns bara några ord för att förklara allt jag känner. Jag älskar dig!"
Jag visste inte vad jag skulle säga. Den var ju så fin.
- Tack älskling! Sa jag och kastade mig om halsen på honom.
Maja:
Jag vaknade och hade fortfarande känslan av att något skulle hända. Jag visste inte vad. Usch, jag hatade att oroa mig för saker. Men jag försökta att tänka på annat.
Vad Sessan och Tom hade gjort igår kunde dom inte dölja. I alla fall inte för mig och Georg. Vi hade legat vakna typ en timme och försökt somna, men det var omöjligt med dom i rummet bredvid.
När jag kom ut i köket och såg Sessan som satt vid bordet med världens största och rufsigaste hår så kunde jag inte låta bli att skratta.
- Vad? Sa hon surt, hennes morgonhumör var inte alltid det bästa.
- Har du kollat ditt hår eller? Sa jag och flinade.
- Men ursäkta mig då! Sa hon och försökte härma mig.
Jag gjorde en macka och satte sig mittemot Sessan. Men jag kunde inte låta bli känslan av att något var fel.
- Vad är det? Frågade hon och la huvudet på sne.
- Det känns bara som att det kommer hända något, inget bra.
- Skojar du? Jag har också den känslan! Sa hon.
- Vad fan kan hända? Sa jag oroligt.
- Jag vet inte. Men det känns som att något kommer förändra en del..
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/meheartth/456434613/
Visa toppen
Show footer