Monday 19 April 2010 photo 22/28
|
Hej, det va länge sen ;D.
Men nu är ny del ute, som ni ser XD
Men iaf, om ni undrar så är det bara för att jag och Sessan inte gillar Chantelle, ni kommer förstå vad jag menar när ni läst delen ;D
Maja:
Fan vilken jävla bitch! Allt var en fucking lögn. Jag såg att Bill började gråta.
Jag gick fram och kramade honom.
- Kom igen! Hon är inte värd en enda jävla tår. Fan, ifall Sessan inte hade varit smart så hade alla kanske blivit utsatta. Sa jag, han nickade.
- Men ändå. Det är den där bruden som man har strulat med. Och henne som jag har älskat och allt. Sa han.
- Jag förstår, om Georg hade gjort något sånt hade jag varit förstörd. Men man är inte värde den personen som man gör något sånt mot. Försökta jag att trösta.
- Sant. Viskade han.
- Men hallå. Nu ska vi inte deppa. Vi måste komma på hur vi ska hantera pressen. Sa Georg när han märkte att stämningen blev sämre.
Alla gjorde något slags "hum" ljud till svar.
- Men vi borde ju säga, det blir bättre än att dom ska försöka få reda på det. Då snokar dom ju överallt. Sa jag.
- Ja, du har rätt. Men när ska ni säga det då? Frågade Sessan.
- Vi har en intervju om tre dagar. Sa Tom som hade varit ganska tyst.
- Ska vi? Sa Georg och kollade på mig, jag nickade.
Sessan:
- Vet du vad jag precis kom på? Sa jag när jag och Tom gick mot vårat rum.
- Nej sötnos. Berätta. Sa han och log så där som bara han kan.
- Pressen vet inget om dig och mig. Sa jag.
- Du har ju fan rätt. Sa han lite förvånat.
- Dom tror säkert att du fortfarande dejtar Chantelle bruden. Sa jag och flinade mot honom.
- Haha. Nej henne pallade jag inte med. Hon fick orgasm i bilen innan vi ens hade börjat. Sånt orkar man inte med. Sa han och jag försökte hålla mig för skratt. Men det blev något pysljud så att Tom började skratta, då kunde jag inte hålla mig.
På något skumt sätt tog vi oss in på rummet även fast vi skrattade så att vi höll på att tappa andan.
Dagen efter:
Tom:
Jag vaknade av att sängen rörde på sig.
Eller det där var fel, sängen rörde inte på sig, Sessan rörde på sig så att sängen gungade till.
- Hej söt. Sa jag trött.
- Väckte jag dig? Sa hon oroligt.
- Nej. Sa jag fort för att hon inte skulle få dåligt samvete.
- Ok, så bra då. Sa hon och log.
- Pax för badrummet! Ropade jag och kastade mig upp ur sängen. Jag sprang förbi henne och låste dörren.
- Men din jobbiga människa! Sa hon och skrattade.
Jag klädde av mig och gick in i duschen. Jag hörde att hon började stöka runt lite i rummet, jag hade ingen aning om vad hon höll på med. Men jag orkade inte tänka på det.
Jag klev ut ur duschen efter typ tio minuter, virade in en handduk runt höfterna och gick ut.
Sessan satt på sängen och höll i en tidningssida. Jag tyckte jag kände igen den från något. Hon kollade upp på mig och en tår rann ner för hennes kind.
- Ängel, vad är det? Frågade jag oroligt.
- Tack för den Tom. Tack så jävla mycket! Sa hon surt.
Hon vände på tidningen.
Fan! Tänkte jag för mig själv, hur i helvete ska jag lösa det här.
Bilden var på mig och Chantelle när vi kysstes, med ett hjärta runt. Det var den där gången i bilen, när det var fotografer överallt.
Hur fan ska jag förklara för henne?
Det va ju fan Chantelle som hade gjort hjärtat.
- Jag tyckte du sa att man inte pallar med henne. Sa hon och en till tår rann ner.
Fan fan fan! Tom säg något, nu fort! Vad som helst!
- Så nu kan du inte snacka? Du trodde att du skulle få ligga och glo på den här bilden hur mycket du ville va? Du är fan dum i huvudet. Sa hon högt innan hon stormade ut ur rummet med tårarna rinnande längs kinderna.
Maja:
Fan vilken jävla bitch! Allt var en fucking lögn. Jag såg att Bill började gråta.
Jag gick fram och kramade honom.
- Kom igen! Hon är inte värd en enda jävla tår. Fan, ifall Sessan inte hade varit smart så hade alla kanske blivit utsatta. Sa jag, han nickade.
- Men ändå. Det är den där bruden som man har strulat med. Och henne som jag har älskat och allt. Sa han.
- Jag förstår, om Georg hade gjort något sånt hade jag varit förstörd. Men man är inte värde den personen som man gör något sånt mot. Försökta jag att trösta.
- Sant. Viskade han.
- Men hallå. Nu ska vi inte deppa. Vi måste komma på hur vi ska hantera pressen. Sa Georg när han märkte att stämningen blev sämre.
Alla gjorde något slags "hum" ljud till svar.
- Men vi borde ju säga, det blir bättre än att dom ska försöka få reda på det. Då snokar dom ju överallt. Sa jag.
- Ja, du har rätt. Men när ska ni säga det då? Frågade Sessan.
- Vi har en intervju om tre dagar. Sa Tom som hade varit ganska tyst.
- Ska vi? Sa Georg och kollade på mig, jag nickade.
Sessan:
- Vet du vad jag precis kom på? Sa jag när jag och Tom gick mot vårat rum.
- Nej sötnos. Berätta. Sa han och log så där som bara han kan.