March
Tuesday 20 April 2010 photo 6/6
|
Vet inte vem som har filmat, tog kort på projektionen.
Idag var jag och såg Anna Odells OKÄND, KVINNA 2009-349701
Det var en hisnande upplevelse, ett störtdyk in i den svenska psykvården. Jag skulle gärna skriva en lång utredande artikel om det här, men jag har v.arken tid eller ork att göra det så det får bli en liten snabb sammanfattning.
" – Det är ju bara patetiskt. Måla en tavla i stället. Men hon är välkommen hit så ska jag själv spruta henne med Haldol så får vi se hur roligt hon tycker det är. Det blir en fin installation! Uttalde sig David Eberhard efter att nyheten om Annas projekt börjat sprida sig.
Jag kan ju börja med att tala om att jag stödjer Annas konstverk. Jag anser att den lilla skada hon gjort i vården med marginal vägs upp av det allmänintresse det finns i den här frågan. Jag anser att såna här aktioner är nödvändiga för att driva utvecklingen framåt. Många av de utvecklingar som sker i saamhäller kommer faktiskt av högljudda och ibland destruktiva protester. Jag tror att den insyn som detta ger oss i sveriges psykvård är något nödvändigt som inte borde smutskastats på det sättet det gjort.
Ett resonemang som Anna själv har när hon talar med en överläkare från något sjukhus i sverige är att anonyma oförberedda undersökningar är något som sker regelbundet inom andra brancher. Att denna typ av kontroller sker inom psykvården ger en insikt som inte kan fås på något annat sätt.
Att Anna ska ha ställt till med oreda och slösat på skattebetalarnas pengar är bara trams. Den summa som skulle kunna räknas ihop på personal och mediciner är inte allt för stor och kan lätt försömmas i allmänintressets räkning. Inga extra vårdare tillkallades utan Anna togs hand om personalen på psykakuten och fick lugnande och sattes i bältsäng. Den faktiska förlusten av personal kan ha inneburit att någon annan patient kan ha fått vänta lite, men inga skador skedde. Värt att tänka på är att psykiatrin måste kunna tåla att ett besvärligt fall kommer in utan att riskera andra patienter. Annars är marginalerna för små.
Tyvärr kommer vi aldrig veta vad som exakt hände detta dygn, ord står nämligen mot ord. Anna själv påstår att hon inte ska ha gjort speciellt våldsamt motstånd medam polis och behandlingspersonal påstår att Anna var okontrollerbar och bets, spottade och på andra sätt försökte skada sin omgivning. Om nu Annas utaga är korrekt så har hon bevisat att hon sattes i bältsäng i onödan. Att bäldsängen har blivit slentrianmässigt använd. Själv vill jag självklart tro på henne och har svårt att se meningen med att ljuga. Å andra sidan är det väldigt många människor som säger emot, som hävdar att Anna var mycket våldsam. Där är det istället många personer som säger samma sak, men som alla har anledning att ljuga.
Anna har blivit smutskastad från många håll men har ävan fått medhåll från många tunga personer. Jag laddar här upp ett brev där förbundsordföranden för Riksförbundet för Social och Mental hälsa uttalar sig positivt om Annas projekt. I utställningen får man även se en itervju med del svenska psykiatrilegenden Johan Cullberg som också ger Anna medhåll.
Det som jag tror är det sörsta problemet för folk är att Anna Odell är konstnär. Folk stör sig på just detta, att man inte kan se Annas projekt som konst och blundar direkt för innehållet, syftet och betydelsen. Man vill att konst ska vara en estetiskt tilltalande tavla på en vägg helt enkelt. Jag kan ite låta bli att ställa mig själv frågan:
Vad skulle hänt om detta projekt skulle gjorts av en journalist istället? Om Kalla Fakta till exempel skulle gjort exakt samma sak?
Själv är jag övertygad om att det skulle väckt mycket mindre mediastorm, jag tror att det är mycket möjligt att reaktionerna skulle blivit precis tvärt om. Att kritiken skulle riktats mot Psykvården istället för mot konstnären är enligt mig mycket troligt.
Jag vill nu avsluta detta med att återigen säga att vi behöer ha en insyn i psykvården för att kunna driva den frammåt. Denna vård är den minst utvecklade och den mest tabubelagda vilket innebär att vi har dålig insyn i den. Vanföreställningar kring psykisk vård och psykiskt sjuka är någonting jag ser nästan varje dag.
Det Anna Odell gjort med denna utställning är att dra igång debatten kring psykvården, och det är någonting som driver den mot utvecling. Att säga att några patienter kan ha försummast under tiden Anna var integen kan vara korrekt, men de framsteg en debatt om psykvården ger väger utan tvekan upp den skadan.
Anna har verkligen lyckats med sitt projekt, hon har gjort det så många andra konstnärer misslyckts bed, nämligen berört människor.
Idag var jag och såg Anna Odells OKÄND, KVINNA 2009-349701
Det var en hisnande upplevelse, ett störtdyk in i den svenska psykvården. Jag skulle gärna skriva en lång utredande artikel om det här, men jag har v.arken tid eller ork att göra det så det får bli en liten snabb sammanfattning.
" – Det är ju bara patetiskt. Måla en tavla i stället. Men hon är välkommen hit så ska jag själv spruta henne med Haldol så får vi se hur roligt hon tycker det är. Det blir en fin installation! Uttalde sig David Eberhard efter att nyheten om Annas projekt börjat sprida sig.
Jag kan ju börja med att tala om att jag stödjer Annas konstverk. Jag anser att den lilla skada hon gjort i vården med marginal vägs upp av det allmänintresse det finns i den här frågan. Jag anser att såna här aktioner är nödvändiga för att driva utvecklingen framåt. Många av de utvecklingar som sker i saamhäller kommer faktiskt av högljudda och ibland destruktiva protester. Jag tror att den insyn som detta ger oss i sveriges psykvård är något nödvändigt som inte borde smutskastats på det sättet det gjort.
Ett resonemang som Anna själv har när hon talar med en överläkare från något sjukhus i sverige är att anonyma oförberedda undersökningar är något som sker regelbundet inom andra brancher. Att denna typ av kontroller sker inom psykvården ger en insikt som inte kan fås på något annat sätt.
Att Anna ska ha ställt till med oreda och slösat på skattebetalarnas pengar är bara trams. Den summa som skulle kunna räknas ihop på personal och mediciner är inte allt för stor och kan lätt försömmas i allmänintressets räkning. Inga extra vårdare tillkallades utan Anna togs hand om personalen på psykakuten och fick lugnande och sattes i bältsäng. Den faktiska förlusten av personal kan ha inneburit att någon annan patient kan ha fått vänta lite, men inga skador skedde. Värt att tänka på är att psykiatrin måste kunna tåla att ett besvärligt fall kommer in utan att riskera andra patienter. Annars är marginalerna för små.
Tyvärr kommer vi aldrig veta vad som exakt hände detta dygn, ord står nämligen mot ord. Anna själv påstår att hon inte ska ha gjort speciellt våldsamt motstånd medam polis och behandlingspersonal påstår att Anna var okontrollerbar och bets, spottade och på andra sätt försökte skada sin omgivning. Om nu Annas utaga är korrekt så har hon bevisat att hon sattes i bältsäng i onödan. Att bäldsängen har blivit slentrianmässigt använd. Själv vill jag självklart tro på henne och har svårt att se meningen med att ljuga. Å andra sidan är det väldigt många människor som säger emot, som hävdar att Anna var mycket våldsam. Där är det istället många personer som säger samma sak, men som alla har anledning att ljuga.
Anna har blivit smutskastad från många håll men har ävan fått medhåll från många tunga personer. Jag laddar här upp ett brev där förbundsordföranden för Riksförbundet för Social och Mental hälsa uttalar sig positivt om Annas projekt. I utställningen får man även se en itervju med del svenska psykiatrilegenden Johan Cullberg som också ger Anna medhåll.
Det som jag tror är det sörsta problemet för folk är att Anna Odell är konstnär. Folk stör sig på just detta, att man inte kan se Annas projekt som konst och blundar direkt för innehållet, syftet och betydelsen. Man vill att konst ska vara en estetiskt tilltalande tavla på en vägg helt enkelt. Jag kan ite låta bli att ställa mig själv frågan:
Vad skulle hänt om detta projekt skulle gjorts av en journalist istället? Om Kalla Fakta till exempel skulle gjort exakt samma sak?
Själv är jag övertygad om att det skulle väckt mycket mindre mediastorm, jag tror att det är mycket möjligt att reaktionerna skulle blivit precis tvärt om. Att kritiken skulle riktats mot Psykvården istället för mot konstnären är enligt mig mycket troligt.
Jag vill nu avsluta detta med att återigen säga att vi behöer ha en insyn i psykvården för att kunna driva den frammåt. Denna vård är den minst utvecklade och den mest tabubelagda vilket innebär att vi har dålig insyn i den. Vanföreställningar kring psykisk vård och psykiskt sjuka är någonting jag ser nästan varje dag.
Det Anna Odell gjort med denna utställning är att dra igång debatten kring psykvården, och det är någonting som driver den mot utvecling. Att säga att några patienter kan ha försummast under tiden Anna var integen kan vara korrekt, men de framsteg en debatt om psykvården ger väger utan tvekan upp den skadan.
Anna har verkligen lyckats med sitt projekt, hon har gjort det så många andra konstnärer misslyckts bed, nämligen berört människor.
Visa toppen
Show footer