Saturday 18 August 2012 photo 1/1
|
Inatt känner jag en stor tacksamhet mot min man!
Mitt tålamod är för längesedan slut. Jag står inte ut med lismande falska människor som fortfarande tror att man kan vifta bort svek och glömma skymfer som om det aldrig existerat. Allt försvinner tydligen bara man ler tillgjort och låtsas vara sympatisk.
Min man står ut med att genomlida och få höra detta om och om igen för att jag ska slippa besväras av de befängda ursäkterna och skitsnacket. Han tröstar mig och tar hand om mig. Han lugnar mitt våldsamma temperament och känslorna som jag inte kan dölja längre.
Jag är rädd för vad som händer den dagen då han inte finns brevid mig då en av de här personerna bestämmer sig för att vara inställsam. Vågar inte ens tänka på vad som kommer att hända då. Jag törs inte ens tänka på vad jag själv kan åstadkomma om mitt humör och mina känslor får fritt spelrum i en sådan situation.
Tack älskade för att du finns och för att du älskar mig lika mycket som jag älskar dig! <3
Tack älskade för att du finns och för att du älskar mig lika mycket som jag älskar dig! <3
Annons