October
Sunday 3 January 2010 photo 1/9
|
Ohyes, då var jag hemma och kan tortera er igen.
Far hämtade mig hos Gabriel, och efter en bilfärd som kunde ha resulterat i blodiga harar och tillplattade fotgängare så bestämde han sig för att bevisa att han trots allt har ett hjärta i kroppen och vill underlätta för människor. Han pratade så stolt, så stolt om sin fina jeep och körde fram och tillbaka för att platta till snön framför brevlådan (som sitter ungefär två meter ifrån vägen) så att brevbäraren lättare skulle kunna komma fram. Sista svängen och.... Tror ni inte att bilen fastnar? Far är - till skillnad från vissa andra - en utomordentlig bilförare (sen att han har en förkärlek till fart och fläkt, det är ju en annan historia) och försöker med alla knep han kan få upp bilen utan att krascha rakt in i ett träd, en järnstolpe eller ner i diket. Någonstans runt andra försöket åker radion av. Efter några minuter av sammanbiten, frustrerad tystnad slår han av motorn och meddelar att anitingen så sitter jag kvar eller så klättrar jag ut på hans sida. Han ska gå och hämta traktorn och dra upp bilen. Något desperat kravlar jag mig över sätena och hamnar självklart på rumpan i den iskalla snön. JIPPIE. Hur som helst så kom bilen upp och jag fick löfte om att göra varm choklad efter maten.
IMORGON BLIR DET BOKKÖP. MEL ÄR EN GLAD MEL. 8D
Far hämtade mig hos Gabriel, och efter en bilfärd som kunde ha resulterat i blodiga harar och tillplattade fotgängare så bestämde han sig för att bevisa att han trots allt har ett hjärta i kroppen och vill underlätta för människor. Han pratade så stolt, så stolt om sin fina jeep och körde fram och tillbaka för att platta till snön framför brevlådan (som sitter ungefär två meter ifrån vägen) så att brevbäraren lättare skulle kunna komma fram. Sista svängen och.... Tror ni inte att bilen fastnar? Far är - till skillnad från vissa andra - en utomordentlig bilförare (sen att han har en förkärlek till fart och fläkt, det är ju en annan historia) och försöker med alla knep han kan få upp bilen utan att krascha rakt in i ett träd, en järnstolpe eller ner i diket. Någonstans runt andra försöket åker radion av. Efter några minuter av sammanbiten, frustrerad tystnad slår han av motorn och meddelar att anitingen så sitter jag kvar eller så klättrar jag ut på hans sida. Han ska gå och hämta traktorn och dra upp bilen. Något desperat kravlar jag mig över sätena och hamnar självklart på rumpan i den iskalla snön. JIPPIE. Hur som helst så kom bilen upp och jag fick löfte om att göra varm choklad efter maten.
IMORGON BLIR DET BOKKÖP. MEL ÄR EN GLAD MEL. 8D
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/435110310/
Visa toppen
Show footer