February
Saturday 30 April 2011 photo 1/2
|
Ismael - Klas Östergren
4 av 5
Så jag gav Östergren en till chans. Inte för att han förtjänar det efter Gentlemen. Trodde jag ja.
Ismael är.. Underbar. Till en början.
Det här är den där sortens bok som intelligenta människor ska läsa. Och nu menar jag inte människor som är intelligenta som jag, utan människor som kan göra mer med orden än att ta till sig dem. Människor som kan förstå, vända och vrida på och sedan komma med en lång utläggning med motargument, eller varför det stämmer så bra.
Är man som jag så tappar man bort sig lite då och då. Får läsa om och tänka efter en bra stund innan poletten trillar ner, för den här boken är verkligen sprängfylld med intelligenta påståenden och tankegångar.
Boken handlar om ett "jag", en man i 20-års åldern som har blivit lämnad och bedragen av kvinnan han älskar och som nu inte vet vad han ska göra. Han har tappat fotfästet och meningen med sitt liv. Bäst han sitter och vältrar sig i självömkan och ensamhet så upptäcker han en flicka på ett café, en flicka han fördriver lite tid med och sedan lämnar för att leta efter något varaktigt, något som vi Jörgensdotternördar skulle kalla för en stark, vacklande låga. Detta letande tar plats ute i Europa.
And you see, det är någonstans här som boken tappar mig, och tappar i braighet. För helt plötsligt så kommer det in "dagboksanteckningar" (eller vad man ska kalla dem för) från en bonde under drottning Kristinas tid. Och sen, när jag:et väl har fått arslen ur vagnen och faktiskt sitter på ett tåg ute i Europa, så kommer det in "dagboksanteckningar" från en konstnär som lever i Frankrike under första och andra världskriget. (självklart är han jude.) Det är som sagt här jag tappar bort mig.
För att inte tala om de sista femton-tjugo sidorna ungefär. Jag:et är tillbaka i Stockholm underbara stad och ett tag så tror man att han tänker hoppa framför ett tåg, men han har fullt upp med geniala tankar och sen sitter han i telefon. (NEJDETDÄRVARINGENSPOILER)
Jag förstår inte. Det kan vara jag som är alldeles för korkad och lågutbildad för att förstå, eller så är jag bara tråkig. (or am I just fat?) Men det känns som det är meningen att man ska tappa bort sig, lite åtminstone. Och så känns det som att det är meningen att man ska kunna en hel del om Bibeln och artsyfartsy saker, som konstnärsscenen i Frankrike under mellankrigstiden.
Men jag är såld på språket, och alla fina citat som går att finna. Vill ni att folk ska tro att ni är intelligenta så är det definitivt en bok ni ska läsa.
4 av 5
Så jag gav Östergren en till chans. Inte för att han förtjänar det efter Gentlemen. Trodde jag ja.
Ismael är.. Underbar. Till en början.
Det här är den där sortens bok som intelligenta människor ska läsa. Och nu menar jag inte människor som är intelligenta som jag, utan människor som kan göra mer med orden än att ta till sig dem. Människor som kan förstå, vända och vrida på och sedan komma med en lång utläggning med motargument, eller varför det stämmer så bra.
Är man som jag så tappar man bort sig lite då och då. Får läsa om och tänka efter en bra stund innan poletten trillar ner, för den här boken är verkligen sprängfylld med intelligenta påståenden och tankegångar.
Boken handlar om ett "jag", en man i 20-års åldern som har blivit lämnad och bedragen av kvinnan han älskar och som nu inte vet vad han ska göra. Han har tappat fotfästet och meningen med sitt liv. Bäst han sitter och vältrar sig i självömkan och ensamhet så upptäcker han en flicka på ett café, en flicka han fördriver lite tid med och sedan lämnar för att leta efter något varaktigt, något som vi Jörgensdotternördar skulle kalla för en stark, vacklande låga. Detta letande tar plats ute i Europa.
And you see, det är någonstans här som boken tappar mig, och tappar i braighet. För helt plötsligt så kommer det in "dagboksanteckningar" (eller vad man ska kalla dem för) från en bonde under drottning Kristinas tid. Och sen, när jag:et väl har fått arslen ur vagnen och faktiskt sitter på ett tåg ute i Europa, så kommer det in "dagboksanteckningar" från en konstnär som lever i Frankrike under första och andra världskriget. (självklart är han jude.) Det är som sagt här jag tappar bort mig.
För att inte tala om de sista femton-tjugo sidorna ungefär. Jag:et är tillbaka i Stockholm underbara stad och ett tag så tror man att han tänker hoppa framför ett tåg, men han har fullt upp med geniala tankar och sen sitter han i telefon. (NEJDETDÄRVARINGENSPOILER)
Jag förstår inte. Det kan vara jag som är alldeles för korkad och lågutbildad för att förstå, eller så är jag bara tråkig. (or am I just fat?) Men det känns som det är meningen att man ska tappa bort sig, lite åtminstone. Och så känns det som att det är meningen att man ska kunna en hel del om Bibeln och artsyfartsy saker, som konstnärsscenen i Frankrike under mellankrigstiden.
Men jag är såld på språket, och alla fina citat som går att finna. Vill ni att folk ska tro att ni är intelligenta så är det definitivt en bok ni ska läsa.
Annons
stillme
Sat 30 Apr 2011 19:46
Nargh, synd att jag har så erbarmligt svårt för böcker i jag-form x) Annars lät den intressant!
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/489082973/
Visa toppen
Show footer