February
Tuesday 31 May 2011 photo 1/6
![And heaven knows I'm miserable now.
För jag har ett par ben som knappast nöjer sig med att dansa i klackar från bussen på vägen hem, nej, de vill dansa hela natten. Och jag, jag vill prata i neon och andas glitter. Det är inte för mycket att begära, kan jag tycka. Ingenting är för mycket att begära. Inte inatt. [Come out and find the one that you love and who loves you]
Klockan är 00.57 och jag är nervös inför vad som komma skall. Idag ska jag på intagningsprov för Skrivarlinjen på Fryshusets gymnasium. Det finns femton platser på den linjen. Jag ska ta med mig noveller och dikter, nytagen bild på mig själv och lite annat smått och gott. Och så ska jag prata om mitt skrivande och mitt litteraturintresse och det finns egentligen bara en enda person som jag skulle vilja prata med just nu, men hon finns inte längre och då är det ganska svårt. Jag skulle behöva uppblåsande av självförtroende och säkra andetag, inte bara just nu heller utan överhuvudtaget i livet så behöver jag de där säkra andetagen, de små fnissattackerna och någon annan som pratar mitt språk. [Sixteen, clumsy and shy. That's the story of my life.] Det är nätter som den här som får mig att bli förbannad och fylld av saknad. Jävla kärring att göra så här mot mig. Det skulle ju vara vi mot evigheten.
[The music that they constantly play, it says nothing to me about my life. Hang the blessed DJ.]
Men! Morgondagen kommer att hanteras, så som alla morgondagar någon gång måste hanteras. Just den här gången ska jag gå upp tidigt, måla på det bredaste leendet och sträcka ryggen rakare än rak [You just haven't earned it yet baby] för att sedan fixa det sista (skriva ut noveller and stuff) och bege mig mot Fryshuset med The Smiths i öronen. Väl där ska jag låtsas att jag har världens vackraste Icka vid min sida. När pulsen stiger och saliven blir svår att svälja, ska jag låtsas att jag har hennes hand i min och att hon klämmer tillbaka på det där sättet som hon alltid gör när jag blir nervös eller överexalterad. Jag ska berätta allt jag ser för henne, kanske inte högt den här gången, och dra dåliga skämt om saker&ting. Kanske vara lite fluffig också. Flummig, for sure. [If there's something you'd like to try, ask me I won't say no - how could I?]
ICKA JAG BEHÖVER DIG och det är det sannaste du får höra idag.
Vid det här laget kanske jag har bytt till Lasse Lindh, bara för att få höra att de kan kalla oss för fula men aldrig för grå och därför orka hålla ryggen sträckt lite till.
Antingen vill jag dansa i färgdunder hela natten, eller promenera med trevligt sällskap tills solen börjar lysa i ögonen.
Men det kan jag inte. Jag ska som sagt upp tidigt imorgon, och nu borde jag tvätta ur blonderingen ur håret, ta ur linserna och sedan lägga mig för att sova. Det låter så enkelt men det är faktiskt ganska svårt. Trots påsar under ögonen och konstanta gäspningar får jag så svårt att somna så fort huvud möter kudde. Jag försöker med att läsa, att lyssna på lugn musik, till och med att träna lite men problemet kvarstår. Det är något som saknas och jag befarar att det som saknas är annans kropp att gömma huvudet hos, att veta finns där när mardrömmar gör så att jag vaknar. Det värsta är att det inte är vilken kropp som helst, utan en specifik Igelkottakropp som behövs.](http://cdn08.dayviews.com/57/_u1/_u5/_u6/_u6/_u0/_u9/u1566098/63666_1306798023/And_heaven_knows_I_m_miserable_now_For_jag_har_ett_par_ben_som_knappast_nojer_sig_med_att_dansa_i.jpg)
|
And heaven knows I'm miserable now.
För jag har ett par ben som knappast nöjer sig med att dansa i klackar från bussen på vägen hem, nej, de vill dansa hela natten. Och jag, jag vill prata i neon och andas glitter. Det är inte för mycket att begära, kan jag tycka. Ingenting är för mycket att begära. Inte inatt. [Come out and find the one that you love and who loves you]
Klockan är 00.57 och jag är nervös inför vad som komma skall. Idag ska jag på intagningsprov för Skrivarlinjen på Fryshusets gymnasium. Det finns femton platser på den linjen. Jag ska ta med mig noveller och dikter, nytagen bild på mig själv och lite annat smått och gott. Och så ska jag prata om mitt skrivande och mitt litteraturintresse och det finns egentligen bara en enda person som jag skulle vilja prata med just nu, men hon finns inte längre och då är det ganska svårt. Jag skulle behöva uppblåsande av självförtroende och säkra andetag, inte bara just nu heller utan överhuvudtaget i livet så behöver jag de där säkra andetagen, de små fnissattackerna och någon annan som pratar mitt språk. [Sixteen, clumsy and shy. That's the story of my life.] Det är nätter som den här som får mig att bli förbannad och fylld av saknad. Jävla kärring att göra så här mot mig. Det skulle ju vara vi mot evigheten.
[The music that they constantly play, it says nothing to me about my life. Hang the blessed DJ.]
Men! Morgondagen kommer att hanteras, så som alla morgondagar någon gång måste hanteras. Just den här gången ska jag gå upp tidigt, måla på det bredaste leendet och sträcka ryggen rakare än rak [You just haven't earned it yet baby] för att sedan fixa det sista (skriva ut noveller and stuff) och bege mig mot Fryshuset med The Smiths i öronen. Väl där ska jag låtsas att jag har världens vackraste Icka vid min sida. När pulsen stiger och saliven blir svår att svälja, ska jag låtsas att jag har hennes hand i min och att hon klämmer tillbaka på det där sättet som hon alltid gör när jag blir nervös eller överexalterad. Jag ska berätta allt jag ser för henne, kanske inte högt den här gången, och dra dåliga skämt om saker&ting. Kanske vara lite fluffig också. Flummig, for sure. [If there's something you'd like to try, ask me I won't say no - how could I?]
ICKA JAG BEHÖVER DIG och det är det sannaste du får höra idag.
Vid det här laget kanske jag har bytt till Lasse Lindh, bara för att få höra att de kan kalla oss för fula men aldrig för grå och därför orka hålla ryggen sträckt lite till.
Antingen vill jag dansa i färgdunder hela natten, eller promenera med trevligt sällskap tills solen börjar lysa i ögonen.
Men det kan jag inte. Jag ska som sagt upp tidigt imorgon, och nu borde jag tvätta ur blonderingen ur håret, ta ur linserna och sedan lägga mig för att sova. Det låter så enkelt men det är faktiskt ganska svårt. Trots påsar under ögonen och konstanta gäspningar får jag så svårt att somna så fort huvud möter kudde. Jag försöker med att läsa, att lyssna på lugn musik, till och med att träna lite men problemet kvarstår. Det är något som saknas och jag befarar att det som saknas är annans kropp att gömma huvudet hos, att veta finns där när mardrömmar gör så att jag vaknar. Det värsta är att det inte är vilken kropp som helst, utan en specifik Igelkottakropp som behövs.
Klockan är 00.57 och jag är nervös inför vad som komma skall. Idag ska jag på intagningsprov för Skrivarlinjen på Fryshusets gymnasium. Det finns femton platser på den linjen. Jag ska ta med mig noveller och dikter, nytagen bild på mig själv och lite annat smått och gott. Och så ska jag prata om mitt skrivande och mitt litteraturintresse och det finns egentligen bara en enda person som jag skulle vilja prata med just nu, men hon finns inte längre och då är det ganska svårt. Jag skulle behöva uppblåsande av självförtroende och säkra andetag, inte bara just nu heller utan överhuvudtaget i livet så behöver jag de där säkra andetagen, de små fnissattackerna och någon annan som pratar mitt språk. [Sixteen, clumsy and shy. That's the story of my life.] Det är nätter som den här som får mig att bli förbannad och fylld av saknad. Jävla kärring att göra så här mot mig. Det skulle ju vara vi mot evigheten.
[The music that they constantly play, it says nothing to me about my life. Hang the blessed DJ.]
Men! Morgondagen kommer att hanteras, så som alla morgondagar någon gång måste hanteras. Just den här gången ska jag gå upp tidigt, måla på det bredaste leendet och sträcka ryggen rakare än rak [You just haven't earned it yet baby] för att sedan fixa det sista (skriva ut noveller and stuff) och bege mig mot Fryshuset med The Smiths i öronen. Väl där ska jag låtsas att jag har världens vackraste Icka vid min sida. När pulsen stiger och saliven blir svår att svälja, ska jag låtsas att jag har hennes hand i min och att hon klämmer tillbaka på det där sättet som hon alltid gör när jag blir nervös eller överexalterad. Jag ska berätta allt jag ser för henne, kanske inte högt den här gången, och dra dåliga skämt om saker&ting. Kanske vara lite fluffig också. Flummig, for sure. [If there's something you'd like to try, ask me I won't say no - how could I?]
ICKA JAG BEHÖVER DIG och det är det sannaste du får höra idag.
Antingen vill jag dansa i färgdunder hela natten, eller promenera med trevligt sällskap tills solen börjar lysa i ögonen.
Men det kan jag inte. Jag ska som sagt upp tidigt imorgon, och nu borde jag tvätta ur blonderingen ur håret, ta ur linserna och sedan lägga mig för att sova. Det låter så enkelt men det är faktiskt ganska svårt. Trots påsar under ögonen och konstanta gäspningar får jag så svårt att somna så fort huvud möter kudde. Jag försöker med att läsa, att lyssna på lugn musik, till och med att träna lite men problemet kvarstår. Det är något som saknas och jag befarar att det som saknas är annans kropp att gömma huvudet hos, att veta finns där när mardrömmar gör så att jag vaknar. Det värsta är att det inte är vilken kropp som helst, utan en specifik Igelkottakropp som behövs.
Bara så att du vet så finns jag här (även om jag vaknade mycket senare än dina sms (A)) trots allt som varit. Jag Älskar dig, jag Vet att du klarar det, klarar Allt.
Vad bra! Är hon snäll? 8)
Hon var massamassa snäll, och ville verkligenverkligenverkligen komma in, så jag hoppas hon gör det också. 8)
ICH BRAUCHE DICH (I'm bad, ehe), och det är det sannaste jag kan säga. Idag är jag Lasse Lindh, så jag är med dig hela dagen lång bara för att visa att du kan!
SOJ-ÖGVNFKBGHOIJFÄ vad bra treornas texter var! Adjkljf var du skulle läst och älskat! 8D
Jag visste väl att du var Lasse Lindh! Ni är så lika!
Såklart! Han är mitt alterego. 8'3
Nu när du säger det så låter det väldigt logiskt!
(läste förresten en dikt igår om en 'igelkott' och tänkte att "den här ska jag visa för Elin." men kan inte hitta den igen)
(äsch, säg till om du hittar den bara! :3)
Hittade dikten! :D Skickar den i ett pm.
Ja, verkligen! Så vi får väl se skillnaden nu mot när jag slutar trean :3
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/490720156/
Visa toppen
Show footer