February
Wednesday 9 November 2011 photo 1/2
|
Jag pratade med människor i skolan idag, om varför jag har varit frånvarande så mycket. Dummingar, de hade fått för sig att jag inte kom till skolan för att jag inte gillade dem. På riktigt! Som om DET skulle hålla borta mig från skolan. Klarade jag av högstadiet på Centralskolan så klarar jag lugnt av Fryshuset. Det enda problemet där är att folk är så galet sociala att jag blir lite mörkrädd. Jag måste fortfarande jobba på hur jag säger till människor att jag inte vill bli kramad av dem. "Du känns inte bra" är kanske inte det bästa att säga.
Fast det har lugnat ner sig lite det där nu, socialiserandet. Folk har gått in sig i grupper och trygghet och det är inte så läskigt som det var i början av läsåret, men det är fortfarande alldeles för mycket. Jag längtar tillbaka till alla de där ensamma rasterna där jag kunde sitta och läsa istället för att prata med folk. Till alla de där lunchrasterna (EN HEL TIMME!) när jag kunde sitta i ett hörn och läsa sönder. Jag saknar mina böcker. Jag saknar mina ensamma lästimmar.
Jag saknar att vara utanför och slippa gemenskap. Faktiskt.
Att bli mobbad under hela grundskoletiden sätter sina spår, uppenbarligen.
Jag gillar inte att umgås i större grupper, är jag i en osäker period räcker det att man är tre stycken som umgås så går jag sönder totalt. Ibland gillar jag inte att umgås med människor överhuvudtaget, men gör det ändå bara för att jag måste. För att inte bli helt isolerad. För att inte gå in totalt i mig själv och gå under sen när jag börjar må dåligt. Jag har alltid behövt andra människor, jag pratar sönder alla som kommer i min närhet om jag har varit ensam för länge, och det är ju inte så konstigt för alla behöver socialt sällskap (om man nu inte har någon diagnos som gör att man inte behöver det). Men jag vill inte ha andra människor. Jag vill inte behöva prata och skratta och komma på saker att prata om. Det är sällan jag känner ett behov av att berätta något som hänt. Jag gör det för att det passar sig, för att det är normalt, för att det behövs för att passa in.
Jag känner mig handikappad, konstig och korkad så fort jag öppnar munnen i större grupper eller pratar med nya personer. När jag ska berätta historier är det inte sällan jag börjar staka mig, får avbryta mig mitt i ett ord för att halsen snörper åt sig så jag måste svälja några gånger innan jag kan fortsätta, tappar bort mig eller blir tyst längre stunder. Det händer när jag pratar om känslor med människor som står mig nära (eller psykologer). Det händer när jag pratar om obehagliga ämnen eller befinner mig i obehagliga situationer. Det händer när jag tror att jag pratar om något som inte alls är jobbigt eller krävande med en människa jag är helt säker med, men tji fick jag och så upptäcker jag att jag inte alls är säker eller att det jag säger är riktigt jobbigt och så stiger paniken i halsen.
Den här texten slutade vara sammanhängande för ett tag sen, så jag ska sluta skriva här. WHOOPWHOOP.
Annons
Camera info
Camera HP pstc6100
Anonymous
Thu 10 Nov 2011 21:57
Jag har massa sånna där lästimmar. Och det störiga är att folk tror att man mår dåligt bara för att man hellre vill umgås med en bok än med folk.
Delen där du skrev "Jag vill inte behöva prata och skratta och komma på saker att prata om. Det är sällan jag känner ett behov av att berätta något som hänt. Jag gör det för att det passar sig, för att det är normalt, för att det behövs för att passa in.
Jag känner mig handikappad, konstig och korkad så fort jag öppnar munnen i större grupper eller pratar med nya personer. När jag ska berätta historier är det inte sällan jag börjar staka mig, får avbryta mig mitt i ett ord för att halsen snörper åt sig så jag måste svälja några gånger innan jag kan fortsätta, tappar bort mig eller blir tyst längre stunder.
Känner jag igen mig själv så sjukt mycket i det. Och jag vet inte om jag ska bli mest irriterad av mig själv eller society.
Delen där du skrev "Jag vill inte behöva prata och skratta och komma på saker att prata om. Det är sällan jag känner ett behov av att berätta något som hänt. Jag gör det för att det passar sig, för att det är normalt, för att det behövs för att passa in.
Jag känner mig handikappad, konstig och korkad så fort jag öppnar munnen i större grupper eller pratar med nya personer. När jag ska berätta historier är det inte sällan jag börjar staka mig, får avbryta mig mitt i ett ord för att halsen snörper åt sig så jag måste svälja några gånger innan jag kan fortsätta, tappar bort mig eller blir tyst längre stunder.
Känner jag igen mig själv så sjukt mycket i det. Och jag vet inte om jag ska bli mest irriterad av mig själv eller society.
Melflickan
Thu 10 Nov 2011 22:43
Vill du byta? :3
På society, skulle jag föreslå. Som får dig att känna så.
På society, skulle jag föreslå. Som får dig att känna så.
Anonymous
Fri 11 Nov 2011 22:37
Ibland, men egentligen inte. Jag är inte anpassad för det sociala livet.
Kanske det..
Kanske det..
Tiggidragon
Thu 10 Nov 2011 00:41
Men, hm, du skulle väl vilja träffa mig åtminstone en gång? Vi kan prata böcker, ligga på gräset och kolla på molnen/stjärnorna som flyter förbi, och jaa...
Anonymous
Wed 9 Nov 2011 22:41
<3
Melflickan
Wed 9 Nov 2011 22:42
När kommer du till skolan igen? Jag saknar att ha dig där (de få gånger jag nu är där, ehe). :C
Anonymous
Thu 10 Nov 2011 01:00
Jag vet inte. Är förkyld nu, vet inte om jag kommer den här veckan, ska försöka ta mig iväg på måndag i alla fall. c:
Anonymous
Wed 9 Nov 2011 22:36
Känner igen mig så mycket. Ibland är det bara för mycket att prata med andra, även om jag vet att jag "borde" osv. Man ska lyssna på sig själv, då mår man nog som bäst (nästan alltid, i alla fall). :)
Anonymous
Thu 10 Nov 2011 15:56
Haha, woho! Det är bra att vara positiv ibland. <3 Jag ska försöka leva mer som jag lär också. 8)
(Kommer nog hoppa av skolan ändå. Känns konstigt att i stort sett ha bestämt sig. :c )
(Kommer nog hoppa av skolan ändå. Känns konstigt att i stort sett ha bestämt sig. :c )
Anonymous
Fri 11 Nov 2011 13:38
:D
(Se till att sluta vara deprimerad, söka jobb och utbildning. Känner att jag får ut mer av livet så, trivs inte med internatlivet som det har varit här på skolan ändå, så, ja. :P)
(Se till att sluta vara deprimerad, söka jobb och utbildning. Känner att jag får ut mer av livet så, trivs inte med internatlivet som det har varit här på skolan ändå, så, ja. :P)
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/498415216/
Visa toppen
Show footer