October
Friday 9 December 2011 photo 1/12
|
Så här känner jag mig varenda dag när det är meningen att jag ska gå upp. Sängen är min bästa vän och allt i hela världen vill skilja oss åt. Oftast går jag dock upp, tvingar i mig något till frukost och sedan masar jag mig iväg till skolan för ännu en dag av suckande och slitande i hår.
Men dagar som den här klarar jag mig bara till toaletten innan ångesten slår ner. Jag försöker, men lyckas alltid kollapsa nedanför trappen. Så istället för att kravla mig upp för den, ut i köket och fortsätta med mina morgonrutiner, så ger jag upp. Kryper tillbaka ner i sängen och drar täcket över huvudet. "Tänk om hon inte orkar då?" säger Sonjas pappa. "Hon måste ju orka, det finns inget annat val" säger Sonjas mamma. Och här ligger jag med deras röster i huvudet och bryr mig inte längre. Alla positiva röster, allt det uppmuntrande som funkade förut (eller det enbart förbannade: de jävlarna ska inte få vinna över mig, jag ska ha mina betyg) låter bara som grå dimma i hjärnan och jag bryr mig inte riktigt. Så kommer mor ner och frågar om jag inte ska till skolan och jag svarar att jo, det ska jag. Jag SKA till skolan. Det tror jag till och med själv att jag ska. Jag ska bara vänta ut ångesten och komma upp ur sängen. Hjärtat ska lägga sig till rätta och det ska sluta riva i huden, sen ska jag till skolan.
Och ibland funkar det. Ibland går det en halvtimme och sen är det över, ibland en timme och visst blir jag sen men jag tar mig till skolan ändå. Och ibland, som idag, sitter jag nu (12.41) vid matbordet och försöker trycka i mig rostat bröd och te, när jag egentligen inte alls vill ha, och det river och sliter och drar i min bröstkorg och jag orkar inte sitta upprätt, jag vill gå och lägga mig igen. Men jag får inte. Klockan sex ska jag jobba. Jag måste duscha. Jag måste städa, för tanken är att Mikael ska hjälpa mig att möblera om på söndag förmiddag. Jag måste gå ut med hunden. Och jag måste skriva klart den där hemska novellen jag är försenad med att lämna in. Jag kan inte gå och lägga mig i sängen och låta ångesten få fritt spelrum. Jag måste till banken och fixa mitt studiebidrag, för självklart har jag fortfarande inte fixat så det sätts in direkt på mitt konto. Och jag måste göra det snart, för annars förfaller utbetalningsdatumet och allt blir skit, typ. Vilket det redan är, men ni förstår vad jag vill mena.
"Jag tycker personligen att man måste vara sjuk för att sjukanmäla sig. Annars sjukanmäler man sig inte, vilket du har gjort." sa en i skolpersonalen till mig på ett möte för typ två månader sen nu. Då vågade jag inte, men nu vet jag att jag borde spänt ögonen i henne och sagt "så psykisk sjukdom är ingen sjukdom? Det gills inte?". Som tur är så är de människor jag har mest med att göra inom skolan inte av den åsikten. De tycker att det är fullständigt självklart att betrakta mitt "tillstånd" som en sjukdom, för det är det ju. Och de tröttnar aldrig på att säga att hjälp finns. Hjälp finns. Du kan få hjälp. Du kan få slippa det här. Du kan må bra. Du behöver bara lite hjälp. Alla behöver lite hjälp ibland. Allting kommer att bli bra.
Tio år senare och jag väntar fortfarande på en hjälp som fungerar.
Annons
Tiggidragon
Sat 10 Dec 2011 21:40
Wow, jag känner igen mig :/ och jag vet inte vad jag kan skriva för att hjälpa, annat än att jag finns här (även om jag är en dyr bitch att smsa med, hehu), bara så att du vet (:
Melflickan
Mon 12 Dec 2011 01:48
Jag borde kanske byta till det för min ekonomis skull, men Freja har comviq och jag kan inte svika det ;__;
Tiggidragon
Sun 18 Dec 2011 00:44
195 kronor? Ousch :C
Ey, är du inne på skype?! Loggar in och kollar nuuuu..
Ey, är du inne på skype?! Loggar in och kollar nuuuu..
Kamikazefilosof
Fri 9 Dec 2011 14:50
Fina flickvän.
Du vet vad jag sa, innan förrförra (?) gången. Om hjälpen inte hjälper NU på en gång, så är det ändå bättre att försöka. Att sluta låtsas att allt är bra, för de VET ju redan att du har saker du måste få ur dig.
Om någon psykolog inte hjälper, kräv en ny.
Givetvis vill jag att du ska må bra, orka livet, orka skolan. Men egentligen är det ju bara kostymnissarna på CSN som bryr sig om din närvaro. Är du sjuk så är du - hur svårt och jobbigt det än må vara att erkänna - och ingen tvingar ju någon annan som är sjuk till skolan.
Du vet vad jag sa, innan förrförra (?) gången. Om hjälpen inte hjälper NU på en gång, så är det ändå bättre att försöka. Att sluta låtsas att allt är bra, för de VET ju redan att du har saker du måste få ur dig.
Om någon psykolog inte hjälper, kräv en ny.
Givetvis vill jag att du ska må bra, orka livet, orka skolan. Men egentligen är det ju bara kostymnissarna på CSN som bryr sig om din närvaro. Är du sjuk så är du - hur svårt och jobbigt det än må vara att erkänna - och ingen tvingar ju någon annan som är sjuk till skolan.
Melflickan
Fri 9 Dec 2011 15:03
Finafinafina flickvän.
Jag vet, och jag gör det. Jag försöker. Och jag fäller ner fasaden när jag är där, snubblar på ord, tystnar i meningar och har ingen som helst koll, så att psykologmänniskan kanske förstår hur det är egentligen. Hon vill kanske skicka vidare mig till en annan behandling, en som kanske passar bättre.
Kostymnissar med pengar. Men jag ska försöka sluta oroa mig för pengar så jävla mycket och sluta tycka att det är något fel på mig för att jag måste vara hemma. Wäää.
Jag vet, och jag gör det. Jag försöker. Och jag fäller ner fasaden när jag är där, snubblar på ord, tystnar i meningar och har ingen som helst koll, så att psykologmänniskan kanske förstår hur det är egentligen. Hon vill kanske skicka vidare mig till en annan behandling, en som kanske passar bättre.
Kostymnissar med pengar. Men jag ska försöka sluta oroa mig för pengar så jävla mycket och sluta tycka att det är något fel på mig för att jag måste vara hemma. Wäää.
TheViirginQueen
Fri 9 Dec 2011 16:14
Nej inte just nu när de går igenom en utredning, då måste så många olika människor som möjligt träffa mig och sedan komma fram till vad det kan vara för fel.
Just nu ligger dystymi som en bra diagnos.
Just nu ligger dystymi som en bra diagnos.
Melflickan
Fri 9 Dec 2011 20:49
Men att det går så lång tid mellan gångerna? D:
Det är ju åtminstone något som går att behandla! :)
Det är ju åtminstone något som går att behandla! :)
TheViirginQueen
Fri 9 Dec 2011 23:50
Jo, det är helt sjukt. Som tur så går jag till kuratorn varje vecka.
Jo, förutom att det kan ta flera år och jag vet inte ens om jag klarar mig till nästa möte med doktorn.
Jo, förutom att det kan ta flera år och jag vet inte ens om jag klarar mig till nästa möte med doktorn.
Synyster
Fri 9 Dec 2011 13:04
Well goddamn, känner precis likadant more or less.
Brukar hända när man tappar all tro för mänskligheten och livet i allmänhet.
Brukar hända när man tappar all tro för mänskligheten och livet i allmänhet.
Melflickan
Fri 9 Dec 2011 15:00
Ja, det är väl så. Men någonting måste det ju finnas som man kan göra för att det ska bli bättre.
Melflickan
Fri 9 Dec 2011 13:05
Mja, mjo. Men jag går ju till psykolog, och för en gångs skull så verkar det som att det kommer bli någon ändring. Så lite hjälp får jag ju. Jag är bara dålig på att komma ihåg det.
stillme
Fri 9 Dec 2011 13:07
Låt det ta tid bara och bli inte ledsen om det blir bakslag. Det brukar hjälpa mer än vad man själv är medveten om. Jag tyckte inte det blev någon förändring alls när jag gick till psykolog, utan det var först efter någon månad då jag upptäckte att jag kunnat sova två-tre nätter utan att vakna upp med panikångest som det faktiskt hjälpt. Helt utan att jag märkt det, så att säga. Så kämpa! <3
Melflickan
Fri 9 Dec 2011 14:59
De utreder om jag ska få DBT-behandling eller om någon annan behandling är bättre för mig, och jag har fått små knep och hjälpmedel både från när jag gick där i våras och nu, och det har hjälpt en hel del. Men jag hatar när det blir såna här dagar, när jag bara inte orkar och vill försvinna totalt. Så jag glömmer alla framsteg och allt, trots att jag är medveten om att jag glömmer så blir jag ledsen och irriterad och hatisk. Wä.
Tack! <3
Tack! <3
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/499481265/
Visa toppen
Show footer