October
Sunday 29 January 2012 photo 1/2
|
Idag har jag varit inne på NK för första gången i hela mitt liv, och lyckades komma därifrån med enbart det jag var där för att köpa - trots att jag passerade himmelska teer och mängder av skor.
De som inte känner mig... Eller, det är knappt så att de som känner mig förstår riktigt hur skokåt jag är. Det är nästan så att jag inte ens själv förstår det förrän jag står där och smeker skyhöga klackar och udda detaljer. Nu är de på bilden inte de snyggaste jag sett, men när jag höll dem i händerna var det bara patrullerande säkerhetsvakter som stoppade mig från att ta dem och springa för livet.
När jag berättade för Jessika om hur mycket jag älskar skor och att det lutar ganska hårt åt att jag är skofetischist (... Firefox kan stava till skofetischist<3) blev hon helt ställd, och ifrågasatte ganska hårt. Jag som har komplex för min längd redan som det är - varför tillsätta elva centimeter och då helt plötsligt känna sig sexig? Det borde ju inte gå ihop. Men det gör det. Så fort jag får på mig ett par klackar - inte nödvändigtvis elva centimeter - så går jag från att vara något som borde krypa tillbaka ner i det hål jag kom ifrån till att vara helt okej och ibland till och med ganska så snygg. Sen vet jag att det bara är min egen kroppsuppfattning och det dåliga självförtroendet som gör att det känns så, och att omvärlden oftast ser en söt, glad och snygg tjej när den ser på mig. Men det känns inte så, och jo, ibland så är det bara det som känns som räknas.
Som när jag ska träffa nya människor, till exempel. Om jag inte känner mig fin, kommer jag inte vara öppen för någon form av relation överhuvudtaget. Om jag känner mig ful, äcklig, tråkig och sämst så kommer jag anta att det är så den/de andra människan/orna uppfattar mig också. Alltså kommer jag inte lämna öppet för något tycke för den människan hos mig själv, eftersom jag den ändå aldrig kommer vilja se mig igen. Då är det viktigt att jag känner mig snygg, för om jag känner mig snygg är jag öppen, social och glad. Jag anpassar mig till situationer och oftast är jag någon som är lätt att tycka om. Är jag däremot upptagen av att känna mig tråkig, ful och värdelös kommer jag inte ens försöka.
Självsäkerheten sitter ganska mycket i klackarna, och visst är det fel, men tills dagen då jag kan vara säker i bara mig själv och inget annat så nöjer jag mig med det.
Men!
När jag var inne och småtafsade på diverse skor så tog det inte speciellt lång tid innan jag märkte att jag hade en i personalen efter mig. En medelålders kvinna med läpparna så hårt ihopknipna att det rimligtvis inte kunde vara något blod kvar i dem. Hon håller sig inom några meters radie och bevakar mig med hökblick, men så fort jag ser åt hennes håll är hon hemskt upptagen med något förskräckligt viktigt. Det är ett ganska vanligt beteende när det gäller personal i affärer med lite dyrare artiklar, har jag upplevt.
Just idag hade jag orangea-svarta jeans, var i stort behov av en dusch och det skrek fattig student om hela min uppenbarelse. Kvinnan med de döda läpparna gillar inte att pillar på hennes raringar när jag ändå så uppenbart inte har råd med dem. Inte för att jag skulle kunna snatta med mig ett par skor, med den minimala väska och obekväma jacka jag har. Inte för att jag skulle kunna göra det även om jag hade alla förutsättningar i världen, jag som får extrema skuldkänslor bara av att tänka tanken: att ta något som inte är mitt. Jag skulle verkligen kunna vandra iväg med ett par skor för 5000 utan problem, javisst.
Hur som helst, så bestämde jag mig för att göra det jag gjorde så mycket och så bra med snobbiga affärsbiträden förra våren: retas lite.
Jag fortsätter min promenad i skornas värld, och stannar upp vid varje par jag tycker förtjänar min uppmärksamhet. Smeker dem lite, kollar storlekar och till slut provar jag till och med ett par. Jag har ju inte råd, det har jag inte, men ändå. Att bara prova gör ju inget, tycker jag. Kvinnans läppar har nästan blivit blå på grund av allt hopknipande. Till slut får hon nog, när jag har gått ett och ett halvt varv i affären.
"Vill du ha hjälp med något?"
Jag tror aldrig att jag har sett ett så ansträngt leende. Jag kollar upp, som om jag inte har koll på att hon är där, och ler tillbaka.
"Nej tack. Jag tittar bara lite."
"Är det något speciellt du letar efter?" frågar hon envist.
"Nej, inte riktigt. Ett par snygga skor, bara." ler jag tomt tillbaka, och fortsätter leta.
Efter ytterligare ett halvt varv kommer hon fram igen, och jag inbillar mig att jag kan se hur hennes tinningar pulserar.
"Är det säkert att jag inte kan hjälpa till?"
"Jadå, jag tittar bara."
"Alldeles säkert?"
"Joo..." börjar jag, och riktigt ser hur hon skiner upp. "Jag skulle ju faktiskt behöva ha ett par leopardfärgade pumps."
Leopardfärgade pumps finns det hyllmeter efter hyllmeter av, och för att vara helt ärlig tycker jag att majoriteten är ganska fula. Leopardfärgat har aldrig varit någon hit för mig, men använt på rätt sätt kan det vara snyggt. Hur som, kvinnan leder mig med ett leende raka vägen till den billigaste reahyllan i hela affären. Som förväntat. Plockar fram ett par leopardfärgade pumps och ger dem till mig med triumf i blicken. Med en snabb blick på prislappen höjer jag ögonen, snörper på munnen och ger henne den mest föraktfulla blick jag kan.
"Men de här är ju billiga." Ett snabbt, småroat leende och en lätt fnysning. "Du tror förstås att jag inte har råd, eller hur?"
Förvirringen. Försöken att bortförklara. Att då bara skaka på huvudet, trycka tillbaka skon i hennes famn och vända sig om och gå.
Det har gått så lång tid sen förra våren, då jag gick runt med de trasigaste strumpbyxorna (för att jag inte hade råd med annat), oranget hår och alldeles för korta klänningar i lyxaffärer och fick kassörskorna att slita sitt hår. Det hände ganska ofta att jag blev ombedd att gå ut, vilket jag inte alltid gjorde utan att tjafsa lite först.
Jag är inte alls lika bra på att irritera och bli utslängd som jag var då.
Vad gjorde du idag? :3
De som inte känner mig... Eller, det är knappt så att de som känner mig förstår riktigt hur skokåt jag är. Det är nästan så att jag inte ens själv förstår det förrän jag står där och smeker skyhöga klackar och udda detaljer. Nu är de på bilden inte de snyggaste jag sett, men när jag höll dem i händerna var det bara patrullerande säkerhetsvakter som stoppade mig från att ta dem och springa för livet.
När jag berättade för Jessika om hur mycket jag älskar skor och att det lutar ganska hårt åt att jag är skofetischist (... Firefox kan stava till skofetischist<3) blev hon helt ställd, och ifrågasatte ganska hårt. Jag som har komplex för min längd redan som det är - varför tillsätta elva centimeter och då helt plötsligt känna sig sexig? Det borde ju inte gå ihop. Men det gör det. Så fort jag får på mig ett par klackar - inte nödvändigtvis elva centimeter - så går jag från att vara något som borde krypa tillbaka ner i det hål jag kom ifrån till att vara helt okej och ibland till och med ganska så snygg. Sen vet jag att det bara är min egen kroppsuppfattning och det dåliga självförtroendet som gör att det känns så, och att omvärlden oftast ser en söt, glad och snygg tjej när den ser på mig. Men det känns inte så, och jo, ibland så är det bara det som känns som räknas.
Som när jag ska träffa nya människor, till exempel. Om jag inte känner mig fin, kommer jag inte vara öppen för någon form av relation överhuvudtaget. Om jag känner mig ful, äcklig, tråkig och sämst så kommer jag anta att det är så den/de andra människan/orna uppfattar mig också. Alltså kommer jag inte lämna öppet för något tycke för den människan hos mig själv, eftersom jag den ändå aldrig kommer vilja se mig igen. Då är det viktigt att jag känner mig snygg, för om jag känner mig snygg är jag öppen, social och glad. Jag anpassar mig till situationer och oftast är jag någon som är lätt att tycka om. Är jag däremot upptagen av att känna mig tråkig, ful och värdelös kommer jag inte ens försöka.
Självsäkerheten sitter ganska mycket i klackarna, och visst är det fel, men tills dagen då jag kan vara säker i bara mig själv och inget annat så nöjer jag mig med det.
Men!
När jag var inne och småtafsade på diverse skor så tog det inte speciellt lång tid innan jag märkte att jag hade en i personalen efter mig. En medelålders kvinna med läpparna så hårt ihopknipna att det rimligtvis inte kunde vara något blod kvar i dem. Hon håller sig inom några meters radie och bevakar mig med hökblick, men så fort jag ser åt hennes håll är hon hemskt upptagen med något förskräckligt viktigt. Det är ett ganska vanligt beteende när det gäller personal i affärer med lite dyrare artiklar, har jag upplevt.
Just idag hade jag orangea-svarta jeans, var i stort behov av en dusch och det skrek fattig student om hela min uppenbarelse. Kvinnan med de döda läpparna gillar inte att pillar på hennes raringar när jag ändå så uppenbart inte har råd med dem. Inte för att jag skulle kunna snatta med mig ett par skor, med den minimala väska och obekväma jacka jag har. Inte för att jag skulle kunna göra det även om jag hade alla förutsättningar i världen, jag som får extrema skuldkänslor bara av att tänka tanken: att ta något som inte är mitt. Jag skulle verkligen kunna vandra iväg med ett par skor för 5000 utan problem, javisst.
Hur som helst, så bestämde jag mig för att göra det jag gjorde så mycket och så bra med snobbiga affärsbiträden förra våren: retas lite.
Jag fortsätter min promenad i skornas värld, och stannar upp vid varje par jag tycker förtjänar min uppmärksamhet. Smeker dem lite, kollar storlekar och till slut provar jag till och med ett par. Jag har ju inte råd, det har jag inte, men ändå. Att bara prova gör ju inget, tycker jag. Kvinnans läppar har nästan blivit blå på grund av allt hopknipande. Till slut får hon nog, när jag har gått ett och ett halvt varv i affären.
"Vill du ha hjälp med något?"
Jag tror aldrig att jag har sett ett så ansträngt leende. Jag kollar upp, som om jag inte har koll på att hon är där, och ler tillbaka.
"Nej tack. Jag tittar bara lite."
"Är det något speciellt du letar efter?" frågar hon envist.
"Nej, inte riktigt. Ett par snygga skor, bara." ler jag tomt tillbaka, och fortsätter leta.
Efter ytterligare ett halvt varv kommer hon fram igen, och jag inbillar mig att jag kan se hur hennes tinningar pulserar.
"Är det säkert att jag inte kan hjälpa till?"
"Jadå, jag tittar bara."
"Alldeles säkert?"
"Joo..." börjar jag, och riktigt ser hur hon skiner upp. "Jag skulle ju faktiskt behöva ha ett par leopardfärgade pumps."
Leopardfärgade pumps finns det hyllmeter efter hyllmeter av, och för att vara helt ärlig tycker jag att majoriteten är ganska fula. Leopardfärgat har aldrig varit någon hit för mig, men använt på rätt sätt kan det vara snyggt. Hur som, kvinnan leder mig med ett leende raka vägen till den billigaste reahyllan i hela affären. Som förväntat. Plockar fram ett par leopardfärgade pumps och ger dem till mig med triumf i blicken. Med en snabb blick på prislappen höjer jag ögonen, snörper på munnen och ger henne den mest föraktfulla blick jag kan.
"Men de här är ju billiga." Ett snabbt, småroat leende och en lätt fnysning. "Du tror förstås att jag inte har råd, eller hur?"
Förvirringen. Försöken att bortförklara. Att då bara skaka på huvudet, trycka tillbaka skon i hennes famn och vända sig om och gå.
Det har gått så lång tid sen förra våren, då jag gick runt med de trasigaste strumpbyxorna (för att jag inte hade råd med annat), oranget hår och alldeles för korta klänningar i lyxaffärer och fick kassörskorna att slita sitt hår. Det hände ganska ofta att jag blev ombedd att gå ut, vilket jag inte alltid gjorde utan att tjafsa lite först.
Jag är inte alls lika bra på att irritera och bli utslängd som jag var då.
Vad gjorde du idag? :3
Annons
Tiggidragon
Wed 1 Feb 2012 02:18
Mel. Jag älskar dig så jävla hårt :')
Och SKORNA! DET ÄR OOOORMAR PÅ!<3
Och SKORNA! DET ÄR OOOORMAR PÅ!<3
Bisou
Sun 29 Jan 2012 21:40
Det enda jag tänker på är Pretty Woman. Om du har sett filmen förstår du nog hur jag tänker.
Melflickan
Sun 29 Jan 2012 22:04
Jag tänkte faktiskt på det när jag gick därifrån, och att det var lite synd att jag inte hade någon rik gubbe vars kort jag kunde ha lånat och sen kommit tillbaka. :3
Bisou
Sun 29 Jan 2012 22:12
Är det illa om jag inte alls har några som helst problem med att föreställa mig det?
Melflickan
Sun 29 Jan 2012 22:03
Nu blev jag superdupermegaglad ju!
Om jag någonsin kommer mig för att skriva en bok ska du få ett signerat exemplar. 8]
Om jag någonsin kommer mig för att skriva en bok ska du få ett signerat exemplar. 8]
Kamikazefilosof
Sun 29 Jan 2012 19:03
Alltså.. Ormdetaljer<3 skor med öppna tår är dock inte lika smickrande. Iallafall inte för mig. (fast kostar de hundra spänn är det skillnad!)
Jag tänker bara på Majken och hennes NK-äventyr.
Du måste lära mig att gå i högklackat. (och isen måste försvinna för jag kan inte gå ALLS på is. Inte ens i snörade DocMartens och någon annans hand i min, som stöd..)
Jag tänker bara på Majken och hennes NK-äventyr.
Du måste lära mig att gå i högklackat. (och isen måste försvinna för jag kan inte gå ALLS på is. Inte ens i snörade DocMartens och någon annans hand i min, som stöd..)
Kamikazefilosof
Sun 29 Jan 2012 20:40
Smart tänkt! 8)
Jäpp. Evig/Kärlek. Jag fastnade inte för den. Inte andra gången heller. Stör mig bara på hur fantastiskt korkad han är som binder fast sig så.
Woho!
Soffor<3 Jag behöver inte ha en säng när jag flyttar hemifrån xD
Jäpp. Evig/Kärlek. Jag fastnade inte för den. Inte andra gången heller. Stör mig bara på hur fantastiskt korkad han är som binder fast sig så.
Woho!
Soffor<3 Jag behöver inte ha en säng när jag flyttar hemifrån xD
Melflickan
Sun 29 Jan 2012 22:02
ALLA BLIR NÖJDA 8D
Nu när du säger det så x) Men innan det gillade jag den. Minns inte riktigt varför, det var så länge sen jag läste den. D:
Jag ska ha en garderob med en säng inuti :3
Nu när du säger det så x) Men innan det gillade jag den. Minns inte riktigt varför, det var så länge sen jag läste den. D:
Jag ska ha en garderob med en säng inuti :3
Kamikazefilosof
Sun 29 Jan 2012 23:04
Woho! Fast mina kommer bara stå och damma igen i en hylla, haha :c
Jag tycker det är en av hans.. Mindre bra xD
By på höjden tycker jag är helt fantastisk. Där känner man igen språket och detaljerna från Låt Den Rätte Komma in.
.. Det är den när en bläckfisk eller något vrider om huset, och allt är skevt. :3
Jag skulle ha alla mina kläder i sängen om jag hade det x)
Jag tycker det är en av hans.. Mindre bra xD
By på höjden tycker jag är helt fantastisk. Där känner man igen språket och detaljerna från Låt Den Rätte Komma in.
.. Det är den när en bläckfisk eller något vrider om huset, och allt är skevt. :3
Jag skulle ha alla mina kläder i sängen om jag hade det x)
Melflickan
Mon 30 Jan 2012 00:29
Neeeejdå. Jag kommer låna dem ibland. 8D
DEN ÄR SÅ BRA. Den är helt magisk. Jag kan fortfarande inte gå på offentliga toaletter utan att få en klump i magen. xD
Hahaha. Nej, men du anar inte. Det ser så mysigt ut!
DEN ÄR SÅ BRA. Den är helt magisk. Jag kan fortfarande inte gå på offentliga toaletter utan att få en klump i magen. xD
Hahaha. Nej, men du anar inte. Det ser så mysigt ut!
32 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/501413678/
Visa toppen
Show footer