October
Monday 27 February 2012 photo 3/3
|
JämtlandTuas rågmjölsgröt. Och lite hallonsylt på det.
Dagens middag. Idag är Dag 4 på en hel månad av att äta tre måltider om dagen i en månad. I fredags skrev jag nämligen på ett kontrakt för DBT-behandling, bindande i en månads tid med tre stora mål: äta alla måltider, gå i skolan efter överenskommelse med rektor och att bli betydligt bättre på att sätta ord på känslor. Överenskommelsen med rektor händer nästa torsdag, så fram tills dess kan jag inte göra så mycket annat än att ha myspyslov och sen gå i skolan så mycket jag bara kan nästa vecka. Att bli bättre på att sätta ord på känslor går det sådär med. Jag har tagit upp dagboksskrivandet igen, försöker analysera varje situation jag inte kan hantera och... Jag vet inte. Men imorgon är första riktiga DBTmötet, och då får jag mer hjälp med det.
Problemet är ju det här med maten.
Problemet är ju alltid det här med maten, och det har det varit i sisådär nio år. Jag är inne på dag 4 av 30, och får redan psykbryt. Som ni ser är det inga avancerade middagar jag ger mig på; idag Tuagröt, igår välling (det hade inte blivit något alls om inte Mikael insisterat och var en ängel som gjorde i ordning åt mig), i förrgår våfflor och i fredags blev det falafel. I helgen flöt frukost och lunch ihop, och vad det var idag vet ni redan. I fredags, efter piercingen, var det en enkel macka.
Ändå har jag haft fyra stora ångestattacker vad gäller min vikt, kropp och vad jag har ätit de senaste dagarna. Alltså, fyra stycken där jag skrikit och rivit och fräst och velat dunka mitt huvud i väggen fast jag inte får. Där jag har gråtit och hulkat och rivit sönder papper och velat döda alla på hela jorden och börja med mig själv. Tre av dem idag, på eftermiddag och kväll.
Det är ju helt sjukt, tycker jag.
Jag har bara ätit normalt i fyra dagar och redan blivit ett psykiskt vrak. Fast samtidigt så vet jag ju att det är så här det fungerar. Jag kommer kränga och vränga mig ut och in, hata min kropp mer än vad jag redan gör, vilja självskada på nytt, vilja gå tillbaka till Att Färglägga Nuet men inte kunna, kanske slarva någon dag och sedan få groteska skuldkänslor. Den första tiden är värst. Mot slutet av månaden kommer jag att vara hungrig igen. I slutet av månaden kommer det vara en rutin, hjärnan kommer att ha kapitulerat och bara skrika ibland.
Men det är inte så konstigt att kroppen reagerar med panik när jag i nio år har lärt den att mat är något av det sämsta som finns och att det normala är att gå på halvsvält, att äta ytterst lite till middag och varken frukost eller lunch, eller som det har varit det senaste året: att äta kanske tre middagar i veckan, lite till lunch och kanske, kanske något till frukost. Det är inte så konstigt att den får panik och inte vill ha all mat jag stoppar i den.
Det är därför jag börjar snällt.
Med gröt. Med välling. Med Varma Koppen. Varvar med mer "normal" mat; ris och vegetariska burgare, pastagryta, fyllda paprikor. Nyttigheter. Det stressar mig att inte veta vad jag kommer att äta de närmaste dagarna, men jag kan inte veta det eftersom jag antingen kommer att spendera dem hos vänner eller hemma hos far och Maj. Det stressar mig något enormt.
Jag vill inte ha all den här jävla maten. Jag vill inte ha alla de här kilona. Jag villintevillintevillinte vara så här stor och otymplig och äcklig och ful. Jag orkar inte. Tänker inte gå med på det här. Fast jag måste ju. Jag måste ju faktiskt. Har inget val.
Så jag tänker sitta här och tycka synd om mig själv, och imorgon, när jag har ätit frukost och ställt brödet på jäsning, så ska jag ut och jogga. För jag klarar inte av att äta all den här maten och sitta stilla. Det går inte.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dialektisk_beteendeterapi
^ Vad DBT är, för den som inte vet.
Dagens middag. Idag är Dag 4 på en hel månad av att äta tre måltider om dagen i en månad. I fredags skrev jag nämligen på ett kontrakt för DBT-behandling, bindande i en månads tid med tre stora mål: äta alla måltider, gå i skolan efter överenskommelse med rektor och att bli betydligt bättre på att sätta ord på känslor. Överenskommelsen med rektor händer nästa torsdag, så fram tills dess kan jag inte göra så mycket annat än att ha myspyslov och sen gå i skolan så mycket jag bara kan nästa vecka. Att bli bättre på att sätta ord på känslor går det sådär med. Jag har tagit upp dagboksskrivandet igen, försöker analysera varje situation jag inte kan hantera och... Jag vet inte. Men imorgon är första riktiga DBTmötet, och då får jag mer hjälp med det.
Problemet är ju det här med maten.
Problemet är ju alltid det här med maten, och det har det varit i sisådär nio år. Jag är inne på dag 4 av 30, och får redan psykbryt. Som ni ser är det inga avancerade middagar jag ger mig på; idag Tuagröt, igår välling (det hade inte blivit något alls om inte Mikael insisterat och var en ängel som gjorde i ordning åt mig), i förrgår våfflor och i fredags blev det falafel. I helgen flöt frukost och lunch ihop, och vad det var idag vet ni redan. I fredags, efter piercingen, var det en enkel macka.
Ändå har jag haft fyra stora ångestattacker vad gäller min vikt, kropp och vad jag har ätit de senaste dagarna. Alltså, fyra stycken där jag skrikit och rivit och fräst och velat dunka mitt huvud i väggen fast jag inte får. Där jag har gråtit och hulkat och rivit sönder papper och velat döda alla på hela jorden och börja med mig själv. Tre av dem idag, på eftermiddag och kväll.
Det är ju helt sjukt, tycker jag.
Jag har bara ätit normalt i fyra dagar och redan blivit ett psykiskt vrak. Fast samtidigt så vet jag ju att det är så här det fungerar. Jag kommer kränga och vränga mig ut och in, hata min kropp mer än vad jag redan gör, vilja självskada på nytt, vilja gå tillbaka till Att Färglägga Nuet men inte kunna, kanske slarva någon dag och sedan få groteska skuldkänslor. Den första tiden är värst. Mot slutet av månaden kommer jag att vara hungrig igen. I slutet av månaden kommer det vara en rutin, hjärnan kommer att ha kapitulerat och bara skrika ibland.
Men det är inte så konstigt att kroppen reagerar med panik när jag i nio år har lärt den att mat är något av det sämsta som finns och att det normala är att gå på halvsvält, att äta ytterst lite till middag och varken frukost eller lunch, eller som det har varit det senaste året: att äta kanske tre middagar i veckan, lite till lunch och kanske, kanske något till frukost. Det är inte så konstigt att den får panik och inte vill ha all mat jag stoppar i den.
Det är därför jag börjar snällt.
Med gröt. Med välling. Med Varma Koppen. Varvar med mer "normal" mat; ris och vegetariska burgare, pastagryta, fyllda paprikor. Nyttigheter. Det stressar mig att inte veta vad jag kommer att äta de närmaste dagarna, men jag kan inte veta det eftersom jag antingen kommer att spendera dem hos vänner eller hemma hos far och Maj. Det stressar mig något enormt.
Jag vill inte ha all den här jävla maten. Jag vill inte ha alla de här kilona. Jag villintevillintevillinte vara så här stor och otymplig och äcklig och ful. Jag orkar inte. Tänker inte gå med på det här. Fast jag måste ju. Jag måste ju faktiskt. Har inget val.
Så jag tänker sitta här och tycka synd om mig själv, och imorgon, när jag har ätit frukost och ställt brödet på jäsning, så ska jag ut och jogga. För jag klarar inte av att äta all den här maten och sitta stilla. Det går inte.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dialektisk_beteendeterapi
^ Vad DBT är, för den som inte vet.
Annons
Camera info
Camera Canon PowerShot SX130 IS
Focal length 5 mm
Aperture f/3.4
Shutter 1/25 s
ISO 400
Tiggidragon
Mon 27 Feb 2012 23:41
Mel, jag önskar att jag kunde hjälpa dig<3
Men när du kommer hit, då ska vi vräka i oss mammas goda mat (du måste smaka på hennes senapskyckling, herregud! Det är en orgasm i sig!), och sedan i sommar, då ska vi ha fina piknickar!
Men när du kommer hit, då ska vi vräka i oss mammas goda mat (du måste smaka på hennes senapskyckling, herregud! Det är en orgasm i sig!), och sedan i sommar, då ska vi ha fina piknickar!
Kamikazefilosof
Mon 27 Feb 2012 23:13
Jag vet inte vad jag ska säga som kan hjälpa dig, egentligen.
Men du vet att jag står bakom dig till hundra procent i allt du gör. Förutom självskador.
Och att jag vill hjälpa dig att må bättre, att trivas i dig själv.
Och (nu vet du iallafall); jag tror att vi har ett helt flak omnomcider nu igen. Som du inte får ifall du matvägrar när du är här. (eller kanske. Men du fattar vad jag menar)
<3
Men du vet att jag står bakom dig till hundra procent i allt du gör. Förutom självskador.
Och att jag vill hjälpa dig att må bättre, att trivas i dig själv.
Och (nu vet du iallafall); jag tror att vi har ett helt flak omnomcider nu igen. Som du inte får ifall du matvägrar när du är här. (eller kanske. Men du fattar vad jag menar)
<3
rouzeki
Mon 27 Feb 2012 22:32
höhö, såg ut som senap när jag såg bilden lite snabbt O_o fast rågmjölsgröt har jag aldrig hört talas om, vad är detta för nytt påfund?!
du är jätteduktig om du äter sötaste Elin! <3
du är jätteduktig om du äter sötaste Elin! <3
rouzeki
Mon 27 Feb 2012 22:48
gör det :) min pojk tycker om gröt så det kan jag laga åt honom ^^
och tack ^ ^
och tack ^ ^
Anonymous
Mon 27 Feb 2012 22:28
Hej, när vi ses ska vi äta noms. c:
Och jag tycker du är jättevacker bara så du vet.
Och jag tycker du är jättevacker bara så du vet.
Anonymous
Tue 28 Feb 2012 00:28
HAHA awe, men jag kollar här :D Dock har jag ingen vettig TV, jag har en liten DVD spelare och min dator då. XD Men det är bara att vrida datorskärmen ;3
Melflickan
Tue 28 Feb 2012 00:35
Datorskärm funkar utmärkt för mig :3 Om det inte skulle gå så kanske jag kan lura mor att åka bort och passa något av sina barnbarn :3
Bisou
Mon 27 Feb 2012 22:11
När du bor hos mig blir det mysfrukost och promenader och Pappa-mat, låter det bra? Dessutom tror jag verkligen att du kommer klara det, lycka till imorgon finaste du så ses vi snart.
Melflickan
Mon 27 Feb 2012 22:31
Det låter alldeles underbart, faktiskt. Mysfrukost med dig är något av det bästa jag vet. :3 Jag hoppas det. Vi får se.
Anonymous
Mon 27 Feb 2012 22:09
Åh, den där gröten (eller bilden, i alla fall) påminner mig om något jag åt för länge sedan som jag verkligen tyckte om. <3 Måste försöka komma på var det var! 8)
Och i övrigt, jag vet inte hur mycket stöd du vill ha i detta, kan ju vara så olika från person till person, men (som du nog redan vet, men ändå) du får alltid prata med mig. <3 Och jag hoppas att det här kommer att gå bra, det känns som att du är i rätt tänk. :) Kramelikramkram<3
Och i övrigt, jag vet inte hur mycket stöd du vill ha i detta, kan ju vara så olika från person till person, men (som du nog redan vet, men ändå) du får alltid prata med mig. <3 Och jag hoppas att det här kommer att gå bra, det känns som att du är i rätt tänk. :) Kramelikramkram<3
Anonymous
Mon 27 Feb 2012 23:14
Bra plan! Jag är dock för förtjust i fisk och vällagad hemmamat för att kunna göra det, haha (åh, vilken bra vegetarian jag skulle vara), men när jag flyttar hemifrån blir jag förmodligen för snål för att lyxa med sådant. 8)
Melflickan
Mon 27 Feb 2012 23:20
Varje gång någon jag känner äter kebab så snattar jag av den. Kebab är min stora last. Jag älskar kebab. ;_____; Så jag är inte världens bästa vegetarian jag heller. ^^''
Anonymous
Mon 27 Feb 2012 23:38
Haha, men det är bra att inte vara för sträng med sig själv jämt också. 8)
108 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/502498197/
Visa toppen
Show footer