October
Thursday 22 March 2012 photo 2/2
|
Kulan har varit hos veterinären. Hon är deppig, disträ, söker närhet och har konstiga flytningar. Mor trodde på urinvägsinfektion, men igår åt hon lite dåligt (och tro mig, Kulan är inte den som äter dåligt, inte ens när hon hade en dålig tand som behövde dras ut) och var lite uppsvälld runt magen. Eller, lite är fel ord. Hon var benhård och magen buktade nästan lite utåt.
Så idag fick hon åka till tant veterinär. Enligt mor travade den lilla tokan självmant in genom dörren, och var jätteglad och hälsade på både receptionisten och en annan besökare innan hon insåg var hon var någonstans. Kulabn är inte en sån som gillar tant veterinär. Hon stressar sönder sig och är frruktansvärt olycklig tills hon kommer därifrån.
Nu visade det sig att det inte är något värre än att fröken har gått upp ett kilo och fått något knas på bakterierna i magen. Hon fick en smärtstillande spruta vi fick pulver att strö över hennes mat. Det borde g å över på någon dag, tydligen.
Det som krossar mitt hjärta och gör mig till världens olyckligaste matte är att min lilla flicka går runt och piper. hon piper sällan, om det inte är för att tjata på mig att skynda mig ge henne mat, eller släppa ut henne, eller när hon tycker att jag är för långsam när vi är ute och går. Men nu är det ett sånt där hjärtskärande mamma-hjälp-mig-gnäll som hon annars bara har när hon blivit opererad eller knät har hoppat ur led (vilket det inte gjort på flera år :3). Jag förstår inte vad hon vill. Vi ska ta en promenad snart och jag hoppas hon blir gladare då. Hjärtat sätter sig alltid i halsgropen när hon söker närhet och vi är hemma, för hon är inte en hund som gillar närhet. på nya ställen är det en sak, för då är jag det enda trygga, men hemma... Då har hon ont och mår dåligt på något sätt.
Pipandet får mig verkligen att gå i taket. Kelpietikar brukar inte beklaga sig speciellt när de har ont, och verkligen inte Kulan. Alltid annars när hon piper visar hon tydligt vad hon vill - trippar och fnyser och skyndar på mig om jag inte gör det hon vill tillräckligt snabbt eller linkar fram och vänder upp bakbenet för att jag ska knäcka det rätt igen. Men nu bara sitter hon och stirrar rakt ut i rummet och gnäller.
... Tror att den här texten kan vara lite rörig, men så blir det när man är en orolig matte ttill världens finaste kelpie.
Så idag fick hon åka till tant veterinär. Enligt mor travade den lilla tokan självmant in genom dörren, och var jätteglad och hälsade på både receptionisten och en annan besökare innan hon insåg var hon var någonstans. Kulabn är inte en sån som gillar tant veterinär. Hon stressar sönder sig och är frruktansvärt olycklig tills hon kommer därifrån.
Nu visade det sig att det inte är något värre än att fröken har gått upp ett kilo och fått något knas på bakterierna i magen. Hon fick en smärtstillande spruta vi fick pulver att strö över hennes mat. Det borde g å över på någon dag, tydligen.
Det som krossar mitt hjärta och gör mig till världens olyckligaste matte är att min lilla flicka går runt och piper. hon piper sällan, om det inte är för att tjata på mig att skynda mig ge henne mat, eller släppa ut henne, eller när hon tycker att jag är för långsam när vi är ute och går. Men nu är det ett sånt där hjärtskärande mamma-hjälp-mig-gnäll som hon annars bara har när hon blivit opererad eller knät har hoppat ur led (vilket det inte gjort på flera år :3). Jag förstår inte vad hon vill. Vi ska ta en promenad snart och jag hoppas hon blir gladare då. Hjärtat sätter sig alltid i halsgropen när hon söker närhet och vi är hemma, för hon är inte en hund som gillar närhet. på nya ställen är det en sak, för då är jag det enda trygga, men hemma... Då har hon ont och mår dåligt på något sätt.
Pipandet får mig verkligen att gå i taket. Kelpietikar brukar inte beklaga sig speciellt när de har ont, och verkligen inte Kulan. Alltid annars när hon piper visar hon tydligt vad hon vill - trippar och fnyser och skyndar på mig om jag inte gör det hon vill tillräckligt snabbt eller linkar fram och vänder upp bakbenet för att jag ska knäcka det rätt igen. Men nu bara sitter hon och stirrar rakt ut i rummet och gnäller.
... Tror att den här texten kan vara lite rörig, men så blir det när man är en orolig matte ttill världens finaste kelpie.
Camera info
And I believe that she believes that she's a cat, sitting like that in the window... Hon verkar ju jätteliten ju :o
Hoppas allting ordnar sig!
Hoppas hon blir bättre snart!
Det låter bra. Magomvridning är ju ett akut tillstånd också, så det borde ni ju märkt.
43 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/503345870/
Visa toppen
Show footer