October
Wednesday 27 November 2013 photo 2/2
|
Jag hade glömt hur det är att åka genom Stockholm på natten. Alla dessa trasiga människor. Det gör så ont.
Jag har sovit lite drygt sex timmar på två dygn. Hjärnan går på högspinn, igen. Kan inte koncentrera mig, kan inte prata ordentligt, kan knappt skriva. Det går inte att slappna av. Jag blir överkänslig med alla sinnen när jag inte kan sova. Humörsvängningarna blir omöjliga att hantera. I ena sekunden gråter jag som ett övergivet spädbarn bara för att sitta och hysterifnittra inom loppet av en minut. Åt ingenting alls. Jag luktar på böcker för att känna mig lugnare, men det fungerar inte.
Inte äter jag som jag borde heller. Det är alldeles för svårt just nu. Jag försöker att åtminstone äta något litet tre gånger om dagen, eller mer, men jag klarar det inte. Hjärnan säger nej. Hjärnan säger att om du bara blir lite smalare så löser sig allt. Om du bara går ner de där kilona kommer du att vara Vacker igen. Du kommer att må bra. Du kommer kunna göra vad du vill, du kommer bli bra på att skriva. Du kommer att vara fantastisk. Om du bara blir smal kommer någon att älska di-
Men jag vill ju inte bli älskad av någon. Vill kunna älska mig själv. Jag vill kunna se mig i spegeln och inte äcklas. Vill kunna ta hand om mig själv för min egen skull. Jag vill verkligen det, egentligen.
Vill inte ha någon annans kärlek. Vill inte glittra och glimma för någon annan. Vill stänka glitter i mina egna ögon. Jag vill hålla ihop för mig själv, inte för att det förväntas av mig för att göra annans liv lättare.
"Vad är det jobbigaste just nu?" frågar fru Nea, lägger sin trygga röst runt om allt det där som gör ont.
"Att jag står still." svarar jag utan att ens tänka efter. De bästa svaren kommer då, när man slipper tänka.
Jag föddes inte för att stå still. Jag föddes för att vara i konstant rörelse, inte sitta fast på ett och samma ställe. Jag föddes med en fucking tiara i håret. Det gör så in i helvetes djävla ont att sitta fast. Jag blir fullkomligt orkeslös. Orkar inte skriva brev. Orkar inte packa upp. Orkar ingenting. Det enda jag orkar är att ta hand om Pixie, men egentligen orkar jag inte ens det. Det är bara att det inte finns något val.
Odjuret river i bröstkorgen. River, klöser, tuggar fradga. Låter mig inte sova. Ibland stänger kroppen av, då går allting ner i slowmotion och jag får några få timmars ro. Jag glömmer dagar, datum, tider. Glömmer psykologtider.
Men jag försöker aktivera mig. Försöker träffa vänner, sysselsätta mig, planera och aktivera hjärnan. Vägrar stänga av världen. Vet att det inte finns någon väg tillbaka om jag gör det, då släpper jag allt&alla.
Jag ska försöka sova, kura ihop mig under dubbla täcken med Herr Nalle och försöka hålla värmen på helt egen hand. Inte tänka på morgondagen. Inte tänka på livet. Tänka på GosAnnas leende och eventuell påhälsningsresa efter jul. Helvete bara, att det är så djävulskt dyrt att ta sig Blekinge. Men nej, det ska jag inte tänka på. Bara te, och kramar, och kärlek. Eventuellt äventyr på egen hand, men det får vi se.
Vi får se.
Jag har sovit lite drygt sex timmar på två dygn. Hjärnan går på högspinn, igen. Kan inte koncentrera mig, kan inte prata ordentligt, kan knappt skriva. Det går inte att slappna av. Jag blir överkänslig med alla sinnen när jag inte kan sova. Humörsvängningarna blir omöjliga att hantera. I ena sekunden gråter jag som ett övergivet spädbarn bara för att sitta och hysterifnittra inom loppet av en minut. Åt ingenting alls. Jag luktar på böcker för att känna mig lugnare, men det fungerar inte.
Inte äter jag som jag borde heller. Det är alldeles för svårt just nu. Jag försöker att åtminstone äta något litet tre gånger om dagen, eller mer, men jag klarar det inte. Hjärnan säger nej. Hjärnan säger att om du bara blir lite smalare så löser sig allt. Om du bara går ner de där kilona kommer du att vara Vacker igen. Du kommer att må bra. Du kommer kunna göra vad du vill, du kommer bli bra på att skriva. Du kommer att vara fantastisk. Om du bara blir smal kommer någon att älska di-
Men jag vill ju inte bli älskad av någon. Vill kunna älska mig själv. Jag vill kunna se mig i spegeln och inte äcklas. Vill kunna ta hand om mig själv för min egen skull. Jag vill verkligen det, egentligen.
Vill inte ha någon annans kärlek. Vill inte glittra och glimma för någon annan. Vill stänka glitter i mina egna ögon. Jag vill hålla ihop för mig själv, inte för att det förväntas av mig för att göra annans liv lättare.
"Vad är det jobbigaste just nu?" frågar fru Nea, lägger sin trygga röst runt om allt det där som gör ont.
"Att jag står still." svarar jag utan att ens tänka efter. De bästa svaren kommer då, när man slipper tänka.
Jag föddes inte för att stå still. Jag föddes för att vara i konstant rörelse, inte sitta fast på ett och samma ställe. Jag föddes med en fucking tiara i håret. Det gör så in i helvetes djävla ont att sitta fast. Jag blir fullkomligt orkeslös. Orkar inte skriva brev. Orkar inte packa upp. Orkar ingenting. Det enda jag orkar är att ta hand om Pixie, men egentligen orkar jag inte ens det. Det är bara att det inte finns något val.
Odjuret river i bröstkorgen. River, klöser, tuggar fradga. Låter mig inte sova. Ibland stänger kroppen av, då går allting ner i slowmotion och jag får några få timmars ro. Jag glömmer dagar, datum, tider. Glömmer psykologtider.
Men jag försöker aktivera mig. Försöker träffa vänner, sysselsätta mig, planera och aktivera hjärnan. Vägrar stänga av världen. Vet att det inte finns någon väg tillbaka om jag gör det, då släpper jag allt&alla.
Jag ska försöka sova, kura ihop mig under dubbla täcken med Herr Nalle och försöka hålla värmen på helt egen hand. Inte tänka på morgondagen. Inte tänka på livet. Tänka på GosAnnas leende och eventuell påhälsningsresa efter jul. Helvete bara, att det är så djävulskt dyrt att ta sig Blekinge. Men nej, det ska jag inte tänka på. Bara te, och kramar, och kärlek. Eventuellt äventyr på egen hand, men det får vi se.
Vi får se.
Annons
lefavtS
Fri 29 Nov 2013 11:01
Du måste ju äta kvinna. Sova med iofs. Men alltså, utan tillförsel av energi blir man crazzeeeee! :(
Anonymous
Wed 27 Nov 2013 09:52
Du är så klok, vacker och stark Mel.
<3
<3
52 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/516761851/
Visa toppen
Show footer