October
Tuesday 20 May 2014 photo 1/3
|
Jag är tillräckligt frisk för att hata mina ätstörningar.
Jag vill kunna se det Martin ser. Jag vill inte se fettveck och valkar och äcklig hud. Vill kunna se mig själv som fin, ta åt mig av vad andra säger, inte räkna kilon eller centimeter. Har annans matvanor på mitt samvete, igen, så försöker verkligen att sköta mig. Det är svårt nu när man äntligen kan se nyckelbenen igen, händerna börjar bli fina och revbenen känns.
Det är fruktansvärt jobbigt att konstant få sin världsbild ifrågasatt. Jag vet hur jag ser ut när jag känner mig fin. Det verkar inte duga åt någon annan. Vad jag tycker, känner, ser - det spelar ingen roll. Men jag blir ju aldrig så smal att det är livshotande. Visst, jag kanske fryser konstant och mitt blodtryck är långt under det normala, men det är mitt val och jag känner att det är värt det. Blir jag så sjuk att jag måste läggas in, då kan jag förstå er. Men inte nu, inte när jag kan sköta ett normalt liv och normal fysisk aktivitet. Jag vet hur mycket jag måste äta för att klara av att vara aktiv och göra ett bra jobb, och jag ser till att få i mig så mycket. Men det finns ingen bättre känsla än när kroppen går på halvsvält och jag har energi till precis allt.
Jag vill kunna vara nöjd, men det är jag inte. I've been down this road before och vet vad jag gör. Så det vore skönt att slippa allt tjat om mat var jag än går.
Jag vill kunna se det Martin ser. Jag vill inte se fettveck och valkar och äcklig hud. Vill kunna se mig själv som fin, ta åt mig av vad andra säger, inte räkna kilon eller centimeter. Har annans matvanor på mitt samvete, igen, så försöker verkligen att sköta mig. Det är svårt nu när man äntligen kan se nyckelbenen igen, händerna börjar bli fina och revbenen känns.
Det är fruktansvärt jobbigt att konstant få sin världsbild ifrågasatt. Jag vet hur jag ser ut när jag känner mig fin. Det verkar inte duga åt någon annan. Vad jag tycker, känner, ser - det spelar ingen roll. Men jag blir ju aldrig så smal att det är livshotande. Visst, jag kanske fryser konstant och mitt blodtryck är långt under det normala, men det är mitt val och jag känner att det är värt det. Blir jag så sjuk att jag måste läggas in, då kan jag förstå er. Men inte nu, inte när jag kan sköta ett normalt liv och normal fysisk aktivitet. Jag vet hur mycket jag måste äta för att klara av att vara aktiv och göra ett bra jobb, och jag ser till att få i mig så mycket. Men det finns ingen bättre känsla än när kroppen går på halvsvält och jag har energi till precis allt.
Jag vill kunna vara nöjd, men det är jag inte. I've been down this road before och vet vad jag gör. Så det vore skönt att slippa allt tjat om mat var jag än går.
Camera info
Kram på dig, ta hand om dig så gott det går och allt sånt <3
<3
P.S. Jag saknar dig väldigt mycket.
<3
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/518070321/
Visa toppen
Show footer