October
Thursday 2 October 2014 photo 3/4
|
Tyresö Bibliotek forever <3
Mor har alltid varit rädd för att jag skulle sluta läsa i tonåren. Och visst hade jag en dipp i början av gymnasiet och nä, jag läser inte lika mycket som när jag var elva, men böckerna kommer alltid att finnas där. Däremot tror jag att har man inte hittat en bok som sliter ut ens hjärta, som får en att stanna uppe hela nätter, gråta till gränsen av vätskebrist och/eller skratta tills det gör ont innan slutet av tonåren så är det lättare att sluta läsa.
För där någonstans, runt 15, slutar man få komplimanger för sitt läsande av närmaste omgivningen. Eller ja, så har det varit för mig. Och hade jag inte älskat böcker, historier så djävla hårt så hade jag nog gett upp med läsandet. För att annat kräver tid. Liv och ansvar händer.
Jag kan inte minnas när jag senast fick någon form av reaktion på mitt läsande från någon som själv inte är boknörd. När man är mindre uppmuntras man av hela världen. Var är bokpåsarna för studenter? För pensionärer? För småbarnsföräldrar som behöver drömma sig bort? Så svårt kan det väl inte vara att bunta ihop 4-5 böcker i samma genre, lägga i en påse och låna ut en månad? Varför, kan någon snälla förklara det, är det ett privilegium sjuåringar har? Varför tillåter vi att vuxna tappar läsintresset för att de "inte har tid"? Hur svårt kan det vara på en skala att göra böcker mer lättåtkomliga?
"Hej, jag gillar deckare/fantasy/skräck/böcker om Sverige i början på 1900-talet!" och bham har man en bokkasse i handen med böcker för en månad framöver. Hur svårt kan det varaaaaaaaa?
Mor har alltid varit rädd för att jag skulle sluta läsa i tonåren. Och visst hade jag en dipp i början av gymnasiet och nä, jag läser inte lika mycket som när jag var elva, men böckerna kommer alltid att finnas där. Däremot tror jag att har man inte hittat en bok som sliter ut ens hjärta, som får en att stanna uppe hela nätter, gråta till gränsen av vätskebrist och/eller skratta tills det gör ont innan slutet av tonåren så är det lättare att sluta läsa.
För där någonstans, runt 15, slutar man få komplimanger för sitt läsande av närmaste omgivningen. Eller ja, så har det varit för mig. Och hade jag inte älskat böcker, historier så djävla hårt så hade jag nog gett upp med läsandet. För att annat kräver tid. Liv och ansvar händer.
Jag kan inte minnas när jag senast fick någon form av reaktion på mitt läsande från någon som själv inte är boknörd. När man är mindre uppmuntras man av hela världen. Var är bokpåsarna för studenter? För pensionärer? För småbarnsföräldrar som behöver drömma sig bort? Så svårt kan det väl inte vara att bunta ihop 4-5 böcker i samma genre, lägga i en påse och låna ut en månad? Varför, kan någon snälla förklara det, är det ett privilegium sjuåringar har? Varför tillåter vi att vuxna tappar läsintresset för att de "inte har tid"? Hur svårt kan det vara på en skala att göra böcker mer lättåtkomliga?
"Hej, jag gillar deckare/fantasy/skräck/böcker om Sverige i början på 1900-talet!" och bham har man en bokkasse i handen med böcker för en månad framöver. Hur svårt kan det varaaaaaaaa?
Camera info
Det är därför jag är extra glad att jag fortsätter plugga. Får fix av både fiktion och akademia :)
Läste på tok för lite från typ 12 till 20
Kan man gå in på biblioteket och säga vad man är itnresserad av, så hittar bibliotekarierna böcker ÅT EN? O_O
Vilka idéer?
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/518900860/
Visa toppen
Show footer