October
Tuesday 21 October 2014 photo 3/3
|
Just nu är jag jävligt duktig. Jag har sökt - och fått - två jobb. Har precis slutat en dag av teoretisk biblioteksutbildning och nästa vecka har jag två praktiska utbildningsdagar inbokade. Annars ska jag göra iordning skrivarateljéns bidrag till utställningen på Stockholms Stadsbibliotek, gå på strukturgrupp, hålla i en skrivarkurs på samma utställning och ha möte på Unga In (= ny mobil!).
Den här veckan ska jag jobba de närmsta tre dagarna, slappa stenhårt på lördag och ha skrivarkurs på söndag.
Jag fyller mina dagar med konstruktiva saker, bra beteenden och läser tills ögonen gör ont. Håller relativt bra sovtider och tar min medicin.
Ändå faller jag tillbaka i små skvättar av destruktivt beteende. Fick låna 100 kronor för att köpa hårfärg, men det blev inte av för min hårbotten är trasig. Och det var ju tur, för idag fick vi köpa lunch (självklarhet men jag glömde att planera för det), så 53kr gick till det.
Utbildningsdagen tog slut och jag ska masa mig hem, men jag var ju ändå på Odenplan och Tua gav mig presentkort på 100kr på Akademibokhandeln där för ett tag sen. Så jag gick in och kollade runt.
Boken på bilden skrek efter att bli min. Det förstår ni väl? Så 29kr av den där resterande växeln gick till att köpa boken, tillsammans med presentkortet. 30kr för en helt ny bok är ju inte så illa.
Men jag hade kunnat hålla i de där satans pengarna. Kanske köpt frukt någon dag när jag är riktigt hungrig mellan måltider. Köpt lite bönor eller ärtor eller något annat att fylla magen med hemma. Saker jag faktiskt behöver.
Ibland går det bara inte. Jag tänker inte, handlar (påriktigt) bara. Det får mig att känna mig som världens sämsta. Fina Nic&Elliot, fina Mita som ger mig mat när jag inte har pengar att köpa med. Och så har jag pengar och vad gör jag då? Köper en fucking bok. Det känns elakt. Det känns fel. Och jag kan inte hindra mig själv. Inte vill jag lämna tillbaka boken heller, aldrig i livet.
Så jag sitter på bussen med tårar i ögonen och hatar mig själv. Det känns normalt. Det känns vant. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer kunna vara bara duktig och nöjd med mig själv, eller om jag alltid kommer behöva sparka lite på mitt jag på grund av självhat.
Försöker tänka att jag förtjänar boken, se den som en belöning. Pengarna kommer ju. Fyra (fem om man räknar skrivarkursen men jag får ju inte betalt så det gör vi inte) olika jobb, pengarna måste ju komma snart. (I november.)
Försöker verkligen tänka att jag förtjänar det här, men rösten i bakhuvudet gnager hela tiden "Gör du verkligen det? Har du verkligen varit SÅ duktig?" och jag vet fan inte vad jag ska svara med.
Den här veckan ska jag jobba de närmsta tre dagarna, slappa stenhårt på lördag och ha skrivarkurs på söndag.
Jag fyller mina dagar med konstruktiva saker, bra beteenden och läser tills ögonen gör ont. Håller relativt bra sovtider och tar min medicin.
Ändå faller jag tillbaka i små skvättar av destruktivt beteende. Fick låna 100 kronor för att köpa hårfärg, men det blev inte av för min hårbotten är trasig. Och det var ju tur, för idag fick vi köpa lunch (självklarhet men jag glömde att planera för det), så 53kr gick till det.
Utbildningsdagen tog slut och jag ska masa mig hem, men jag var ju ändå på Odenplan och Tua gav mig presentkort på 100kr på Akademibokhandeln där för ett tag sen. Så jag gick in och kollade runt.
Boken på bilden skrek efter att bli min. Det förstår ni väl? Så 29kr av den där resterande växeln gick till att köpa boken, tillsammans med presentkortet. 30kr för en helt ny bok är ju inte så illa.
Men jag hade kunnat hålla i de där satans pengarna. Kanske köpt frukt någon dag när jag är riktigt hungrig mellan måltider. Köpt lite bönor eller ärtor eller något annat att fylla magen med hemma. Saker jag faktiskt behöver.
Ibland går det bara inte. Jag tänker inte, handlar (påriktigt) bara. Det får mig att känna mig som världens sämsta. Fina Nic&Elliot, fina Mita som ger mig mat när jag inte har pengar att köpa med. Och så har jag pengar och vad gör jag då? Köper en fucking bok. Det känns elakt. Det känns fel. Och jag kan inte hindra mig själv. Inte vill jag lämna tillbaka boken heller, aldrig i livet.
Så jag sitter på bussen med tårar i ögonen och hatar mig själv. Det känns normalt. Det känns vant. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer kunna vara bara duktig och nöjd med mig själv, eller om jag alltid kommer behöva sparka lite på mitt jag på grund av självhat.
Försöker tänka att jag förtjänar boken, se den som en belöning. Pengarna kommer ju. Fyra (fem om man räknar skrivarkursen men jag får ju inte betalt så det gör vi inte) olika jobb, pengarna måste ju komma snart. (I november.)
Försöker verkligen tänka att jag förtjänar det här, men rösten i bakhuvudet gnager hela tiden "Gör du verkligen det? Har du verkligen varit SÅ duktig?" och jag vet fan inte vad jag ska svara med.
Camera info
och det som folk inte förstå är att ibland måste man göra onödiga saker, det är bra för psyket, så ta det lugnt, bjuder på nästa påse böner ( när jag fått lön) så va lungt nu och njutt av dina framgångar.
Just det här beteendet är destruktivt i längden. Jag köper saker jag inte har råd med trots skulder och skit. "/ Mor är lugnare med maten, så det är lugnt. Men tack! <3
gäller att hitta en bra läge, lägg en gräns på hurmycket onödigheter du kan skaffa, men som sagt det är bra för psyket.
np :)
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/518990710/
Visa toppen
Show footer