October
Tuesday 11 November 2014 photo 2/2
|
Går i mina egna fotspår nästan ett år senare, men åt andra hållet. Från sjukhuset till Mörby.
Minnesluckor. Teater. Så många leenden, så många skratt och jag vet inte var de kommer ifrån. Tappade ord. "Du har så tomma ögon igen. Är du okej?" och det är jag ju inte. Går på autopilot. Ingenting finns kvar i den här kroppen, inte idag. Lyssnar på Björnmusik och försöker att inte höra hjärtklappningen.
Tappar bort mig på välkända platser. Fumlar med gråten på okända. Fruktansvärt påfrestande att ha att göra med när luften går ur. Orkar inte mer.
Nästan ett år senare, och jag har inte gått åt rätt håll än.
Minnesluckor. Teater. Så många leenden, så många skratt och jag vet inte var de kommer ifrån. Tappade ord. "Du har så tomma ögon igen. Är du okej?" och det är jag ju inte. Går på autopilot. Ingenting finns kvar i den här kroppen, inte idag. Lyssnar på Björnmusik och försöker att inte höra hjärtklappningen.
Tappar bort mig på välkända platser. Fumlar med gråten på okända. Fruktansvärt påfrestande att ha att göra med när luften går ur. Orkar inte mer.
Nästan ett år senare, och jag har inte gått åt rätt håll än.
Camera info
Att vara på väg åt rätt håll är ju inte att vara framme. Även om det ofta känns som att man måste vara nästan i mål för att ens kunna säga att man är på väg. Men det är ju egentligen inte så.
Trött, så jag har ingen aning om hur mina formuleringar blev :D
Ungefärliga Alice I Underlandet-citat är det enda jag kan hjälpa med.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/519082418/
Visa toppen
Show footer