Monday 26 January 2015 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Signe är den enda som kommit med ett vettigt svar när jag kontrar att jag är underbar med att jag visst har kläder på underkroppen.
Som vanligt är det Pixie som får upp mig ur sängen. Jag sov i nästan tolv timmar, drömde konstigt men vaknade inte en enda gång. Snart ska jag lägga mig och sova på sömntabletter, vända tillbaka dygnet.
Det är mycket som gör mitt mående värre just nu.
- Konstant smärta överallt. Alla leder, magen, ryggen och mina eksem.
- Dålig kosthållning. När jag väl äter gör jag det helt okej, men det händer typ en gång per två dygn.
- Mardrömmar, så alldeles för lite sömn.
- Stress, stress, stress. Jobben, människor som vill ses, möten, läkare, simning, allt möjligt. Jag har tappat greppet om verkligheten och all form av kontroll. Försöker strukturera upp efter bästa förmåga men det går långsamt eller inte alls.
- För... Två (? ingen tidsuppfattning finns kvar) veckor sedan tog det slut mellan mig och Martin. Mitt mående drar inte bara ner mig utan alla som ingår i min vardag. (Om jag kunde skulle jag "göra slut" med mor också, för det påverkar henne negativt så in i helvete hur jag mår.) Så jag tog det första mogna beslutet på vad som känns år, men det gör det inte lättare. Uppbrott och förändringar är svårt när jag är stabil, nu är det ett rent helvete.
[Vi har fortfarande kontakt och vi är inte ovänner]
Allt är bara för mycket just nu. De senaste tre månaderna har jag mått sämre än när jag blev inlagd, men det har gått för att jag har fler verktyg att använda för att ha kontroll över vardagen och för att jag sovit ordentligt. Nu kraschar allt stenhårt för att sömn och mat inte fungerar. Sårbarheten stiger i taket och jag har sår i ögonvrån på grund av all gråt. För tillfället är jag ett grått, urtvättat bylte som planlöst flyter omkring dit någon drar mig.
Mel är inte anträffbar för tillfället, men lämna ett meddelande efter pipet så ringer hon upp när hon har tid. *piip*
Som vanligt är det Pixie som får upp mig ur sängen. Jag sov i nästan tolv timmar, drömde konstigt men vaknade inte en enda gång. Snart ska jag lägga mig och sova på sömntabletter, vända tillbaka dygnet.
Det är mycket som gör mitt mående värre just nu.
- Konstant smärta överallt. Alla leder, magen, ryggen och mina eksem.
- Dålig kosthållning. När jag väl äter gör jag det helt okej, men det händer typ en gång per två dygn.
- Mardrömmar, så alldeles för lite sömn.
- Stress, stress, stress. Jobben, människor som vill ses, möten, läkare, simning, allt möjligt. Jag har tappat greppet om verkligheten och all form av kontroll. Försöker strukturera upp efter bästa förmåga men det går långsamt eller inte alls.
- För... Två (? ingen tidsuppfattning finns kvar) veckor sedan tog det slut mellan mig och Martin. Mitt mående drar inte bara ner mig utan alla som ingår i min vardag. (Om jag kunde skulle jag "göra slut" med mor också, för det påverkar henne negativt så in i helvete hur jag mår.) Så jag tog det första mogna beslutet på vad som känns år, men det gör det inte lättare. Uppbrott och förändringar är svårt när jag är stabil, nu är det ett rent helvete.
[Vi har fortfarande kontakt och vi är inte ovänner]
Allt är bara för mycket just nu. De senaste tre månaderna har jag mått sämre än när jag blev inlagd, men det har gått för att jag har fler verktyg att använda för att ha kontroll över vardagen och för att jag sovit ordentligt. Nu kraschar allt stenhårt för att sömn och mat inte fungerar. Sårbarheten stiger i taket och jag har sår i ögonvrån på grund av all gråt. För tillfället är jag ett grått, urtvättat bylte som planlöst flyter omkring dit någon drar mig.
Mel är inte anträffbar för tillfället, men lämna ett meddelande efter pipet så ringer hon upp när hon har tid. *piip*
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/501/_u1/_u5/_u6/_u6/_u0/_u9/u1566098/1538594392_m_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/519399224/