October
Thursday 29 January 2015 photo 1/3
![@Kamikazefilosof
Ska dubbelkolla mot stickboken jag har hemma, men om allt stämmer, you wants pic?
Kommer skriva värsta långa sjukt viktiga texten så alla måste läsa allt. Okej? Okej.
Jag dööööden dööööör. Sov fyra timmar inatt, plus minus någon halvtimme, precis som igår natt. Fick faktiskt i mig en hel sushiportion till middag igår (3 avokados/3tofu/4vaddenuheterrullarmedavokadoochgurka).
Akupunkterade mig på eftermiddagen, sjukgymnasten satte ena nålen rakt i en smärtpunkt - tänk att du har fetaste djävla knutan i axeln som någan masserar för att få bort så det flimrar för ögonen och gångra smärtan med två. Fram tills dess har jag i princip inte känt något speciellt vid insättningen av nålarna. Hon sätter två stycken på varje efterföljande punkt: huvudet, armbågarna (påriktigt) och i svanken. I axlarna sätter hon vanligtvis fyra, men igår blev det bara två eftersom jag var så påverkad av de hon satte i svanken förra gången... Stryk det där om att jag inte känt något vid insättning förrän igår. Förra veckan, när hon satte nålarna i svanken, skrek jag nästan rakt ut av smärtan. Musklerna twitchade loss och efter fem minuter sved hela nederdelen av ryggen. Inget farligt som så, det är "bara" att musklerna ligger och spänner/krampar kring nålen. Då lättade hon lite på dem och det gick över.
Igår då. Igår. Freja kan intyga hur... Drogad? Borta? jag lät efteråt.
För er som aldrig har varit på akupunktur: man ligger ner på en massagebrits (sån med hål för ansiktet) antingen på mage eller rygg. Jag ligger på rygg, vanligtvis halvslumrandes under hela proceduren.
Första nålen sattes i vänster axel, om jag stod upp så kan man säga rakt ner, och jag skrek. Av bara helvete. De som har masserat mig vet mina vanliga smärtljud, ett långt utdraget "uuuuuhuhuhuuuu" typ. Det här var ett rent, högljutt skrik av smärta. Ute i gymmet kunde man höra hur folk stannade till vid maskinerna i någon sekund. Sjukgymnasten var påväg att ta ut nålen igen och avbryta helt, men shit, jag är ju inte masochist för intet. (det sa jag dock inte till henne, känner inger behov av att dela med mig av min läggning i det sammanhanget) "Det är lugnt, låt mig bara andas!" pressade jag fram (var nästan påväg att säga gult, meeen är inte helt säker på att hon skulle kopplat) och det enda hon gjorde var att lätta lite på nålen. Muskeln twitchade och det strömmade smärta upp i huvudet och rakt ut i armen. Under tiden passade hon på att sätta nästa nål i höger axel, där muskeln också twitchade till men smärtan var betydligt mindre påtaglig. Jag fick ligga i två-tre minuter medan hon ställde frågor om hur smärtan kändes, om den var konstant eller gick i vågor och så vidare. Den gick i vågor och det värsta hade klingat av, så hon fortsatte med nålarna. Vänster arm gjorde nästan, nästan lika ont och tårarna började droppa från ögonen. "Säg till om det blir för obehagligt, om du är rädd för nålarna släpper hjärnan ut [insert rätt hormon här] och då har behandlingen ingen effekt." men... Ja. De nålarna gjorde ont, det gör mig inte rädd för fler. Smärta under kontrollerade former är aldrig farligt (or so they say), så vi fortsatte. Resterande nålar var det vanliga aj-stinget på när de går igenom huden, genom muskelkappan (?) och in i muskeln men inget mer.
När jag skulle resa mig dock... Shit. Yrseln slog mig som en vägg, delvis för att jag knappt äter men inte enbart. Strax därefter kom illamåendet. En halv vattenflaska och en chokladbit senare hade jag tillräckligt med styrsel på benen för att ta mig därifrån. Insåg relativt fort att jag inte skulle klara av att ta mig hem i det tillståndet, så det blev att styra stegen mot Mikaels](http://cdn08.dayviews.com/113/_u1/_u5/_u6/_u6/_u0/_u9/u1566098/65707_1422521502/_Kamikazefilosof_Ska_dubbelkolla_mot_stickboken_jag_har_hemma_men_om_allt_stammer_you_wants_pic.jpg)
|
@Kamikazefilosof
Ska dubbelkolla mot stickboken jag har hemma, men om allt stämmer, you wants pic?
Kommer skriva värsta långa sjukt viktiga texten så alla måste läsa allt. Okej? Okej.
Jag dööööden dööööör. Sov fyra timmar inatt, plus minus någon halvtimme, precis som igår natt. Fick faktiskt i mig en hel sushiportion till middag igår (3 avokados/3tofu/4vaddenuheterrullarmedavokadoochgurka).
Akupunkterade mig på eftermiddagen, sjukgymnasten satte ena nålen rakt i en smärtpunkt - tänk att du har fetaste djävla knutan i axeln som någan masserar för att få bort så det flimrar för ögonen och gångra smärtan med två. Fram tills dess har jag i princip inte känt något speciellt vid insättningen av nålarna. Hon sätter två stycken på varje efterföljande punkt: huvudet, armbågarna (påriktigt) och i svanken. I axlarna sätter hon vanligtvis fyra, men igår blev det bara två eftersom jag var så påverkad av de hon satte i svanken förra gången... Stryk det där om att jag inte känt något vid insättning förrän igår. Förra veckan, när hon satte nålarna i svanken, skrek jag nästan rakt ut av smärtan. Musklerna twitchade loss och efter fem minuter sved hela nederdelen av ryggen. Inget farligt som så, det är "bara" att musklerna ligger och spänner/krampar kring nålen. Då lättade hon lite på dem och det gick över.
Igår då. Igår. Freja kan intyga hur... Drogad? Borta? jag lät efteråt.
För er som aldrig har varit på akupunktur: man ligger ner på en massagebrits (sån med hål för ansiktet) antingen på mage eller rygg. Jag ligger på rygg, vanligtvis halvslumrandes under hela proceduren.
Första nålen sattes i vänster axel, om jag stod upp så kan man säga rakt ner, och jag skrek. Av bara helvete. De som har masserat mig vet mina vanliga smärtljud, ett långt utdraget "uuuuuhuhuhuuuu" typ. Det här var ett rent, högljutt skrik av smärta. Ute i gymmet kunde man höra hur folk stannade till vid maskinerna i någon sekund. Sjukgymnasten var påväg att ta ut nålen igen och avbryta helt, men shit, jag är ju inte masochist för intet. (det sa jag dock inte till henne, känner inger behov av att dela med mig av min läggning i det sammanhanget) "Det är lugnt, låt mig bara andas!" pressade jag fram (var nästan påväg att säga gult, meeen är inte helt säker på att hon skulle kopplat) och det enda hon gjorde var att lätta lite på nålen. Muskeln twitchade och det strömmade smärta upp i huvudet och rakt ut i armen. Under tiden passade hon på att sätta nästa nål i höger axel, där muskeln också twitchade till men smärtan var betydligt mindre påtaglig. Jag fick ligga i två-tre minuter medan hon ställde frågor om hur smärtan kändes, om den var konstant eller gick i vågor och så vidare. Den gick i vågor och det värsta hade klingat av, så hon fortsatte med nålarna. Vänster arm gjorde nästan, nästan lika ont och tårarna började droppa från ögonen. "Säg till om det blir för obehagligt, om du är rädd för nålarna släpper hjärnan ut [insert rätt hormon här] och då har behandlingen ingen effekt." men... Ja. De nålarna gjorde ont, det gör mig inte rädd för fler. Smärta under kontrollerade former är aldrig farligt (or so they say), så vi fortsatte. Resterande nålar var det vanliga aj-stinget på när de går igenom huden, genom muskelkappan (?) och in i muskeln men inget mer.
När jag skulle resa mig dock... Shit. Yrseln slog mig som en vägg, delvis för att jag knappt äter men inte enbart. Strax därefter kom illamåendet. En halv vattenflaska och en chokladbit senare hade jag tillräckligt med styrsel på benen för att ta mig därifrån. Insåg relativt fort att jag inte skulle klara av att ta mig hem i det tillståndet, så det blev att styra stegen mot Mikaels lägenhet. Var osäker på om jag ens skulle kunna ta mig dit (10 minuters promenad i vanliga fall), så jag ringde Freja för att någon som har varit här och vet lite var jag är skulle kunna ringa på hjälp.
Men jag klarade mig ner till lägenheten utan att spy eller svimma! Ramlade ihop i soffan med pixelpållarna och kom inte därifrån. Fick dock låna sängen istället för soffan inatt, för Mikael är mer orolig för mig med alla mina krämpor än min egen mor. Han gränsar till hypokondrisk å mina vägnar, men det är okej. (förutom när han påstår att jag kan ha fybr... fybrio... fybromyal.. Äh. Kärringsjukan.)
Jag hade planerat att fixa ihop ett dokument med garntyper och info till de som ska vara med och dela på bläckfisktröjans mönster, men jag orkade inte alls. Tar det idag istället.
OM någon nu läst hit, inte är en del av de som vill dela på tröjmönstret osv. men är intresserad _och vi känner varandra någotsånär_ så skrik till!
Idag är också första dagen med ökad dos Elvanse. Mikael petade upp mig och fick i mig medicinen i ren @Bisou -anda innan han gick till jobbet, så nu kan jag inte somna om. Är skakig och måste äta helst för en kvart sen innan jag börjar må illa på-riktigt.
Blir eventuellt inringd till jobb idag, men vi får se. Klockan är halv tio och de har inte hört av sig än. Hoppas på en dag ifred, även om jag desperat behöver pengarna.
Har hittills inte jobbat en enda dag utom Skrivarkurstillfällena den här månaden. Fick ~5200kr i lön och har lite drygt 2800 kvar nu, tre dagar senare. Då har jag ändå mest bara betalt det viktigaste, hyra, räkningar, och nytt busskort. Köpt det finfina kakfatet på Tradera för sammanlagt 85kr, för jag går i önskedrömmar om att få ha ett ställe att kalla för hemma på riktigt och har redan börjat inreda det. Ska dock sluta nu, med första saken köpt. Kakfatet är min julklapp till mig själv, jag har hört att man får göra sånt när man är vuxen.
Budade hem två stickmönsterhäften på 33 sidor vardera igår, för 35 respektive 60kr. De är från 50-talet med himmelska jumpers, koftor, dressar och nattkoftor bland annat. Anade lite mönster till barn också. Mina ungar kommer vara så mobbade, bara ha hemmastickade kläder. Det kan dock hända att jag får dem betalda åt mig, för jag behöver tydligen uppmuntras att sticka. Det är inte jag, det är lederna!
På onsdag ska jag med Pixie till veterinären. Har inte den blekaste om vad det kommer gå på, men hon ska vaccineras×2, blodprov ska tas och de ska kolla munnen på henne. Glömmer alltid om de har röntgen på vår djurklinik eller inte, har de det ska jag propsa på att ryggen röntgas. Annars får mor vara så vänlig att låta Mikael köra mig och kattan till Roslagstull, för hon måste fan röntgas och jag vet att de är bra där. (Kattstallet använde/-r sig av dem, so I mean... That counts for something, right?)
Självrisken på hennes försäkring är så hög att jag inte kommer komma upp i den ändå, så bajs Agria (nej ni är snälla det var inget), och eventuell tandoperation täcks inte ens av försäkringen. I de två åren jag haft kattrackarn har jag lätt lagt ner 10 000+ på henne PER ÅR. Förutom mat, kattsand och mediciner. Direkta veterinärskostnader alltså. Nope och nada tillbaka på försäkringen. Yaaay nay.
Vadmervadmer...
Barnkalas ×2 för Moa och Gustav nu i början av februari. Har en julklapp åt Gustav, ingen åt Moa och inga födelsedagspresenter. Så det behöver fixas. Och åtminstone en av de till Moa behöver vara riktigt fin, för Gustav ska få en såndära Lego-Star Wars-bok där man får med delar och gubbar och berättelse. Fett fin och så mycket Gustav, så nu vill jag ge Moa något likvärdigt. Inte för att priset är viktigt, utan saken hon får ska vara fin, inte någon budgetvara som går sönder direkt och de ska kunna leka bredvid varandra utan att må dåligt för att den andra får något finare.
Är skyldig mor och Tua pengar. (räknar inte ens in skulden till Mikael längre, men han vet om att han får tillbaka så småningom) Far tjatar fortfarande om sina 500. Jag har säkerligen fler skulder än jag kommer på nu, men vad jag vet kan ingen av dem hamna hos inkasso.
Ööööh. Nu kommer jag inte på något mer att skriva. Det fanns säkert något, men det här får räcka.
Om du nu hållit ut till slutet, påminn mig nästa gång vi ses så får du en kram och en fet, blöt kindpuss.
Ska dubbelkolla mot stickboken jag har hemma, men om allt stämmer, you wants pic?
Kommer skriva värsta långa sjukt viktiga texten så alla måste läsa allt. Okej? Okej.
Jag dööööden dööööör. Sov fyra timmar inatt, plus minus någon halvtimme, precis som igår natt. Fick faktiskt i mig en hel sushiportion till middag igår (3 avokados/3tofu/4vaddenuheterrullarmedavokadoochgurka).
Akupunkterade mig på eftermiddagen, sjukgymnasten satte ena nålen rakt i en smärtpunkt - tänk att du har fetaste djävla knutan i axeln som någan masserar för att få bort så det flimrar för ögonen och gångra smärtan med två. Fram tills dess har jag i princip inte känt något speciellt vid insättningen av nålarna. Hon sätter två stycken på varje efterföljande punkt: huvudet, armbågarna (påriktigt) och i svanken. I axlarna sätter hon vanligtvis fyra, men igår blev det bara två eftersom jag var så påverkad av de hon satte i svanken förra gången... Stryk det där om att jag inte känt något vid insättning förrän igår. Förra veckan, när hon satte nålarna i svanken, skrek jag nästan rakt ut av smärtan. Musklerna twitchade loss och efter fem minuter sved hela nederdelen av ryggen. Inget farligt som så, det är "bara" att musklerna ligger och spänner/krampar kring nålen. Då lättade hon lite på dem och det gick över.
Igår då. Igår. Freja kan intyga hur... Drogad? Borta? jag lät efteråt.
För er som aldrig har varit på akupunktur: man ligger ner på en massagebrits (sån med hål för ansiktet) antingen på mage eller rygg. Jag ligger på rygg, vanligtvis halvslumrandes under hela proceduren.
Första nålen sattes i vänster axel, om jag stod upp så kan man säga rakt ner, och jag skrek. Av bara helvete. De som har masserat mig vet mina vanliga smärtljud, ett långt utdraget "uuuuuhuhuhuuuu" typ. Det här var ett rent, högljutt skrik av smärta. Ute i gymmet kunde man höra hur folk stannade till vid maskinerna i någon sekund. Sjukgymnasten var påväg att ta ut nålen igen och avbryta helt, men shit, jag är ju inte masochist för intet. (det sa jag dock inte till henne, känner inger behov av att dela med mig av min läggning i det sammanhanget) "Det är lugnt, låt mig bara andas!" pressade jag fram (var nästan påväg att säga gult, meeen är inte helt säker på att hon skulle kopplat) och det enda hon gjorde var att lätta lite på nålen. Muskeln twitchade och det strömmade smärta upp i huvudet och rakt ut i armen. Under tiden passade hon på att sätta nästa nål i höger axel, där muskeln också twitchade till men smärtan var betydligt mindre påtaglig. Jag fick ligga i två-tre minuter medan hon ställde frågor om hur smärtan kändes, om den var konstant eller gick i vågor och så vidare. Den gick i vågor och det värsta hade klingat av, så hon fortsatte med nålarna. Vänster arm gjorde nästan, nästan lika ont och tårarna började droppa från ögonen. "Säg till om det blir för obehagligt, om du är rädd för nålarna släpper hjärnan ut [insert rätt hormon här] och då har behandlingen ingen effekt." men... Ja. De nålarna gjorde ont, det gör mig inte rädd för fler. Smärta under kontrollerade former är aldrig farligt (or so they say), så vi fortsatte. Resterande nålar var det vanliga aj-stinget på när de går igenom huden, genom muskelkappan (?) och in i muskeln men inget mer.
När jag skulle resa mig dock... Shit. Yrseln slog mig som en vägg, delvis för att jag knappt äter men inte enbart. Strax därefter kom illamåendet. En halv vattenflaska och en chokladbit senare hade jag tillräckligt med styrsel på benen för att ta mig därifrån. Insåg relativt fort att jag inte skulle klara av att ta mig hem i det tillståndet, så det blev att styra stegen mot Mikaels lägenhet. Var osäker på om jag ens skulle kunna ta mig dit (10 minuters promenad i vanliga fall), så jag ringde Freja för att någon som har varit här och vet lite var jag är skulle kunna ringa på hjälp.
Men jag klarade mig ner till lägenheten utan att spy eller svimma! Ramlade ihop i soffan med pixelpållarna och kom inte därifrån. Fick dock låna sängen istället för soffan inatt, för Mikael är mer orolig för mig med alla mina krämpor än min egen mor. Han gränsar till hypokondrisk å mina vägnar, men det är okej. (förutom när han påstår att jag kan ha fybr... fybrio... fybromyal.. Äh. Kärringsjukan.)
Jag hade planerat att fixa ihop ett dokument med garntyper och info till de som ska vara med och dela på bläckfisktröjans mönster, men jag orkade inte alls. Tar det idag istället.
OM någon nu läst hit, inte är en del av de som vill dela på tröjmönstret osv. men är intresserad _och vi känner varandra någotsånär_ så skrik till!
Idag är också första dagen med ökad dos Elvanse. Mikael petade upp mig och fick i mig medicinen i ren @Bisou -anda innan han gick till jobbet, så nu kan jag inte somna om. Är skakig och måste äta helst för en kvart sen innan jag börjar må illa på-riktigt.
Blir eventuellt inringd till jobb idag, men vi får se. Klockan är halv tio och de har inte hört av sig än. Hoppas på en dag ifred, även om jag desperat behöver pengarna.
Har hittills inte jobbat en enda dag utom Skrivarkurstillfällena den här månaden. Fick ~5200kr i lön och har lite drygt 2800 kvar nu, tre dagar senare. Då har jag ändå mest bara betalt det viktigaste, hyra, räkningar, och nytt busskort. Köpt det finfina kakfatet på Tradera för sammanlagt 85kr, för jag går i önskedrömmar om att få ha ett ställe att kalla för hemma på riktigt och har redan börjat inreda det. Ska dock sluta nu, med första saken köpt. Kakfatet är min julklapp till mig själv, jag har hört att man får göra sånt när man är vuxen.
Budade hem två stickmönsterhäften på 33 sidor vardera igår, för 35 respektive 60kr. De är från 50-talet med himmelska jumpers, koftor, dressar och nattkoftor bland annat. Anade lite mönster till barn också. Mina ungar kommer vara så mobbade, bara ha hemmastickade kläder. Det kan dock hända att jag får dem betalda åt mig, för jag behöver tydligen uppmuntras att sticka. Det är inte jag, det är lederna!
På onsdag ska jag med Pixie till veterinären. Har inte den blekaste om vad det kommer gå på, men hon ska vaccineras×2, blodprov ska tas och de ska kolla munnen på henne. Glömmer alltid om de har röntgen på vår djurklinik eller inte, har de det ska jag propsa på att ryggen röntgas. Annars får mor vara så vänlig att låta Mikael köra mig och kattan till Roslagstull, för hon måste fan röntgas och jag vet att de är bra där. (Kattstallet använde/-r sig av dem, so I mean... That counts for something, right?)
Självrisken på hennes försäkring är så hög att jag inte kommer komma upp i den ändå, så bajs Agria (nej ni är snälla det var inget), och eventuell tandoperation täcks inte ens av försäkringen. I de två åren jag haft kattrackarn har jag lätt lagt ner 10 000+ på henne PER ÅR. Förutom mat, kattsand och mediciner. Direkta veterinärskostnader alltså. Nope och nada tillbaka på försäkringen. Yaaay nay.
Vadmervadmer...
Barnkalas ×2 för Moa och Gustav nu i början av februari. Har en julklapp åt Gustav, ingen åt Moa och inga födelsedagspresenter. Så det behöver fixas. Och åtminstone en av de till Moa behöver vara riktigt fin, för Gustav ska få en såndära Lego-Star Wars-bok där man får med delar och gubbar och berättelse. Fett fin och så mycket Gustav, så nu vill jag ge Moa något likvärdigt. Inte för att priset är viktigt, utan saken hon får ska vara fin, inte någon budgetvara som går sönder direkt och de ska kunna leka bredvid varandra utan att må dåligt för att den andra får något finare.
Är skyldig mor och Tua pengar. (räknar inte ens in skulden till Mikael längre, men han vet om att han får tillbaka så småningom) Far tjatar fortfarande om sina 500. Jag har säkerligen fler skulder än jag kommer på nu, men vad jag vet kan ingen av dem hamna hos inkasso.
Ööööh. Nu kommer jag inte på något mer att skriva. Det fanns säkert något, men det här får räcka.
Om du nu hållit ut till slutet, påminn mig nästa gång vi ses så får du en kram och en fet, blöt kindpuss.
Och ja, du lät helt väck. Eller: att du var helt borta hördes igenom. Men det kanske bara är jag som märker sånt, för det lilla Axel hörde genom telefonen såg han inte ut att bli nojigt orolig över, vilket han blir om typ allt på ett ganska gulligt sätt. c:
Bra att hästarna blev omhändertagna.
Tror det har att göra mycket med hur väl någon känner mig ja. x) Det var heeemskt.
Ge Axel en kram från mig! Och ett slag/en örfil för limvattnet!
Du får lära dig akupunktur och sätta nålar i mig som hämnd på tanten! :3
Det ska jag göra. Aset är sjuk idag, men på lördag!
Fast du kan se det som att du fyller dagarna med andra, kanske ibland viktigare saker, men de alltid finns där när du behöver dem ändå?
Slå honom för det med!
Jo, så är det ju. Fast jag saaaaknar mina pållar :(
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/519407235/
Visa toppen
Show footer