October
Friday 13 February 2015 photo 1/3
|
Kattfanskap </3
Insåg nu, klockan tio över fem på morgonen, att just det - jag har anmält mig som tillgänglig för jobb imorgon. Måste sova också. Ska gå upp och lägga mig i soffan, för där kryper det inga svartmyror på mig.
Kan inte sova för jag har panik över att jag inte kommer få väga mig igen förrän om tre månader, om jag inte hittar min våg här hemma. Ska försöka sluta skriva och prata om matproblemen, men det är svårt att skifta fokus när mycket av min vakna tid går åt till att ha ångest över mat.
Vill inte jobba imorgon. Vill ligga i soffa och gråta över Bus Stop. Är inte redo för så här aktiva dagar, även om de gör mig glad och är fulla av fina människor. När jag väl kommer hem går jag likförbannat sönder, övertygad om omvärldens hat och att ensamheten är ett faktum. Jag har glömt bort hur man gör för att fungera i sociala sammanhang, pratar för mycket, för många sidospår, för mycket kaos i hjärnan för att kunna avgöra när det räcker. Ångestskakningarna sitter hela vägen ut i fingrarna, ännu inte tillräckligt tydligt för att dra till sig uppmärksamhet som tur är.
Ska begrava mig i bok och citatsamlande. Förbered er på den sedvanliga citatbomben.
Insåg nu, klockan tio över fem på morgonen, att just det - jag har anmält mig som tillgänglig för jobb imorgon. Måste sova också. Ska gå upp och lägga mig i soffan, för där kryper det inga svartmyror på mig.
Kan inte sova för jag har panik över att jag inte kommer få väga mig igen förrän om tre månader, om jag inte hittar min våg här hemma. Ska försöka sluta skriva och prata om matproblemen, men det är svårt att skifta fokus när mycket av min vakna tid går åt till att ha ångest över mat.
Vill inte jobba imorgon. Vill ligga i soffa och gråta över Bus Stop. Är inte redo för så här aktiva dagar, även om de gör mig glad och är fulla av fina människor. När jag väl kommer hem går jag likförbannat sönder, övertygad om omvärldens hat och att ensamheten är ett faktum. Jag har glömt bort hur man gör för att fungera i sociala sammanhang, pratar för mycket, för många sidospår, för mycket kaos i hjärnan för att kunna avgöra när det räcker. Ångestskakningarna sitter hela vägen ut i fingrarna, ännu inte tillräckligt tydligt för att dra till sig uppmärksamhet som tur är.
Ska begrava mig i bok och citatsamlande. Förbered er på den sedvanliga citatbomben.
Camera info
Och du kan alltid ringa!
Oändligt med kramar till dig <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/519466750/
Visa toppen
Show footer