October
Sunday 22 February 2015 photo 1/2
|
Igår/Imorse kom jag hem vid fem från utekvällen. Då var hela världen vit, 1-2 dm snö överallt. Kan vi snälla uppskatta hur djävligt det är att gå i högklackade platåskor i kramsnö? Snön fastnar under sulorna och gör det omöjligt att gå. Hem från bussen stapplade jag fram som om någon skjutit mig i båda benen.
Rött vin är fortfarande min bästa vän, på delad plats med Hypnotiq.
Det är himmelskt att efter alla dessa år äntligen ha en (annan) vän som jag kan skråla Gyllene Tider med. Billy och Ska vi älska (så ska vi älska till Buddy Holly) är fortfarande de bästa låtarna, och som tur är tycker vi båda det.
Köpenhamnsresa planerades löst, åka till Helsingfors och ta sig den vägen runt. Men det kommer den dagen jag kan tänka mig att gå i Jessikastaden utan henne, och inte är det än. Men sen, och då ska Köpenhamn bli Thåströmstaden igen. Jessika få vila.
Mammigheten sitter i, även om den är lite rostig. Det är fascinerande hur mycket mamma jag kan bli över människor mycket äldre än jag själv. Fast mamma-ut-i-fingerspetsarna är det bara kalven som kan dra fram, och sataninihelveteanusklåda vad jag saknar ungjäveln. Han får sluta haffa modeller och komma hem till sin mami!
Nu blir det kopiösa mängder kaffe, skrivarateljé och en längtan efter Dolly: en egen rockstjärna som fimpar i köttsoppan, utseende som en 20-tals snobb med en lätt touch av östatshora och potatisar i kalsonger. En liten röd metallic-ficklampa.
Rött vin är fortfarande min bästa vän, på delad plats med Hypnotiq.
Det är himmelskt att efter alla dessa år äntligen ha en (annan) vän som jag kan skråla Gyllene Tider med. Billy och Ska vi älska (så ska vi älska till Buddy Holly) är fortfarande de bästa låtarna, och som tur är tycker vi båda det.
Köpenhamnsresa planerades löst, åka till Helsingfors och ta sig den vägen runt. Men det kommer den dagen jag kan tänka mig att gå i Jessikastaden utan henne, och inte är det än. Men sen, och då ska Köpenhamn bli Thåströmstaden igen. Jessika få vila.
Mammigheten sitter i, även om den är lite rostig. Det är fascinerande hur mycket mamma jag kan bli över människor mycket äldre än jag själv. Fast mamma-ut-i-fingerspetsarna är det bara kalven som kan dra fram, och sataninihelveteanusklåda vad jag saknar ungjäveln. Han får sluta haffa modeller och komma hem till sin mami!
Nu blir det kopiösa mängder kaffe, skrivarateljé och en längtan efter Dolly: en egen rockstjärna som fimpar i köttsoppan, utseende som en 20-tals snobb med en lätt touch av östatshora och potatisar i kalsonger. En liten röd metallic-ficklampa.
Camera info
Mamma på! Det behövs ju faktiskt ibland. :3
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/519504646/
Visa toppen
Show footer