October
Sunday 10 May 2015 photo 1/3
|
Okej, klockan är strax efter fyra på morgonen och jag är fortfarande alkoholpåverkad in till benmärgen, så jag reserverar mig för eventuella stavfel och konstiga formuleringar i förväg.
(på väg hem efter födelsedagsfirande hos den snyggaste Snygg jag vet: den oslagbara Jessica. Mer om det under nästa bild!!!)
Det här är vad jag gjorde under ca. tre av de sex timmar jag jobbade idag/igår. Var tillbaka i Kista and damn it feels good to be home. Märkte böcker som ett proffs och bestämde mig för hur jag ska märka upp mina böcker i mim bokhandel.
Jag älskar verkligen mitt jobb. Det håller mig på fötter, kanske inte ekonomiskt men i alla andra aspekter. Älskar att gå till jobbet. Älskar att vara på jobbet. Visst finns det jobbiga situationer - främst när det inte går att lösa problem för låntagare - men de bra stunderna gör det värt det. Älskar låntagarna, allt de ger mig utan att de fattar det. Fixaren i mig får fixa allt. Nästan. Det jag inte kan fixa löser jag minst halvvägs. Lägger ner hela min själ i det jag gör. I varje märkt bok ligger en del av min själ.
Och det gör mig inget annat än gott att sprida mig själv på det viset. Jag får tillbaka så mycket. Har inte ens orden för det.
Och det här riskerar jag att förlora - för att jag är sjuk. För att jag är trasig. För att jag inte kan fungera i en vardag. Jag vill ha min bokhandel, vill ha den nu. Strunt i att utbilda mig. Strunt i att bli bibliotekarie. Ge mig min bokhandel. Ge mig en chans till ett liv jag kan leva. För första gången på år känns det som att jag kan göra annat än överleva - kan jag inte bara få min chans att bevisa att jag kan? Jag sätter mitt liv på det, för snart har jag ändå inget kvar.
Speciellt inte med den takt min kropp packar ihop.
(på väg hem efter födelsedagsfirande hos den snyggaste Snygg jag vet: den oslagbara Jessica. Mer om det under nästa bild!!!)
Det här är vad jag gjorde under ca. tre av de sex timmar jag jobbade idag/igår. Var tillbaka i Kista and damn it feels good to be home. Märkte böcker som ett proffs och bestämde mig för hur jag ska märka upp mina böcker i mim bokhandel.
Jag älskar verkligen mitt jobb. Det håller mig på fötter, kanske inte ekonomiskt men i alla andra aspekter. Älskar att gå till jobbet. Älskar att vara på jobbet. Visst finns det jobbiga situationer - främst när det inte går att lösa problem för låntagare - men de bra stunderna gör det värt det. Älskar låntagarna, allt de ger mig utan att de fattar det. Fixaren i mig får fixa allt. Nästan. Det jag inte kan fixa löser jag minst halvvägs. Lägger ner hela min själ i det jag gör. I varje märkt bok ligger en del av min själ.
Och det gör mig inget annat än gott att sprida mig själv på det viset. Jag får tillbaka så mycket. Har inte ens orden för det.
Och det här riskerar jag att förlora - för att jag är sjuk. För att jag är trasig. För att jag inte kan fungera i en vardag. Jag vill ha min bokhandel, vill ha den nu. Strunt i att utbilda mig. Strunt i att bli bibliotekarie. Ge mig min bokhandel. Ge mig en chans till ett liv jag kan leva. För första gången på år känns det som att jag kan göra annat än överleva - kan jag inte bara få min chans att bevisa att jag kan? Jag sätter mitt liv på det, för snart har jag ändå inget kvar.
Speciellt inte med den takt min kropp packar ihop.
Camera info
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/519807584/
Visa toppen
Show footer