Efter jobbet åkte jag direkt hem till älskade Snygg. Hon mötte mig vid tvärbanan. Första hon gör är att vifta med fingrarna framför munnen och vråla "I AM CTHULUUUU". Har jag nämnt att jag älskar henne?

Vi traskar armkrok till lägenheten, fnissar över livet.
"Vi förtjänar att bli blip-blip-blopade av aliens för vi är fan bäst och vi förstår mänskligheten bättre än NÅGON!"
Jag tror inte att jag någonsin kan förklara hur mycket jag älskar den här kvinnan. Det är därför jag pratar så lite om henne: orden räcker inte. Ingenting gör henne rättvisa.

Och det är därför jag kan gå rakt in i ett rum med 16 mer eller mindre främmande människor och komma därifrån med löften om böcker och - kanske - två nya blivande vänskaper.

Oavsett så glittrade jag ikväll, även om det delvis är lånat glitter. Jag var en hel människa. Hel i samtal, helt med, glitter i ögonen, dansade till och med nästan nykter. Det har jag inte gjort sen RHS (då var det dock helt nykter i fullsatt matsal med Nea, but still).

Fler nätter som denna. Mer glitter åt folket. Mer kärlek och inte ens tankar på utseende. Mel is on her way back, for real this time. If there is any time left.

WOOOOOP GO MEL!