October
Wednesday 1 July 2015 photo 1/1
|
@Kamikazefilosof - get on my level >:3
Tack vare min fantastiska lilla Fiskmås så har jag nu alla mina mediciner (minns inte om jag redan skrivit det eller inte)! Så jag är avslagen och sömnig (Ergenylen) OCH har en hjärna på högvarv och en rastlöshet som inte går att mäta (Elvansen).
Behöver ta en seriös sekund/minut/livstid att lugna ner mig lite, men jag har varken tid eller lust just nu. Tvingar mig själv att läsa då och då, det enda sättet att för egen hand koppla bort hjärnan en stund. Få försvinna in i boken jag läser - bokstavligt talat - och sluta existera i den här världen. Då är det ju en positiv grej om det är en bra bok, en bra ny värld. Som tur är har jag två böcker i läser-högen just nu som jag verkligen gillar: Intet av Janne Teller och Den dagen min dotter blev galen av Michael Green(e)berg (osäker på stavningen helt plötsligt...).
Intet handlar om en klass med sjuor som ställs inför faktumet att allt är värdelöst och att ingenting har något värde av en klasskamrat som klättrat upp i ett träd. För att få ner honom bestämmer sig kamraterna för att offra en sak var - något som betyder allt och får efter det bestämma vad nästa person ska lägga i högen. Har hunnit typ 50 sidor, men än så länge är den bra!
Den dagen min dotter blev galen handlar precis om det titeln säger - den dagen Michael Greenbergs dotter blev "galen" och tiden efter det. Jag är mer än halvvägs igenom och gillar den skarpt. Det är inget buhuhu-ande eller snuttigullande som det brukar vara när det är självbiografier - det märks att det är en journalist som skrivit den. Efter halva första kapitlet (ingående beskrivning av dotterns beteende innan akutinskrivning på psyket) var jag 100% säker på att hon - Sally - är bipolär. Och mycket riktigt, några sidor senare säger överläkaren på psykinläggningen säger att "det är antagligen bipolär sjukdom". Damn it feels good to be right. Hur som helst så är det väldigt intressant att få läsa om bipolär sjukdom, även om jag aldrig varit så djupt inne i en psykos som Sally, från en anhörigs synvinkel. Sen är ingen människa eller diagnos lika, och det är jag fullt medveten om. Det är fortfarande intressant.
Vill göra så mycket just nu, behöver göra ännu mer (som vanligt), men borde nog lägga mig ner med någon av böckerna. Åtminstone en liten stund, nollställa hjärnan och börja om.
Imorgon kommer boendestöden hit för första gången. Läskigt och spännande och fruktansvärt. Vi får se hur det går helt enkelt!
Tack vare min fantastiska lilla Fiskmås så har jag nu alla mina mediciner (minns inte om jag redan skrivit det eller inte)! Så jag är avslagen och sömnig (Ergenylen) OCH har en hjärna på högvarv och en rastlöshet som inte går att mäta (Elvansen).
Behöver ta en seriös sekund/minut/livstid att lugna ner mig lite, men jag har varken tid eller lust just nu. Tvingar mig själv att läsa då och då, det enda sättet att för egen hand koppla bort hjärnan en stund. Få försvinna in i boken jag läser - bokstavligt talat - och sluta existera i den här världen. Då är det ju en positiv grej om det är en bra bok, en bra ny värld. Som tur är har jag två böcker i läser-högen just nu som jag verkligen gillar: Intet av Janne Teller och Den dagen min dotter blev galen av Michael Green(e)berg (osäker på stavningen helt plötsligt...).
Intet handlar om en klass med sjuor som ställs inför faktumet att allt är värdelöst och att ingenting har något värde av en klasskamrat som klättrat upp i ett träd. För att få ner honom bestämmer sig kamraterna för att offra en sak var - något som betyder allt och får efter det bestämma vad nästa person ska lägga i högen. Har hunnit typ 50 sidor, men än så länge är den bra!
Den dagen min dotter blev galen handlar precis om det titeln säger - den dagen Michael Greenbergs dotter blev "galen" och tiden efter det. Jag är mer än halvvägs igenom och gillar den skarpt. Det är inget buhuhu-ande eller snuttigullande som det brukar vara när det är självbiografier - det märks att det är en journalist som skrivit den. Efter halva första kapitlet (ingående beskrivning av dotterns beteende innan akutinskrivning på psyket) var jag 100% säker på att hon - Sally - är bipolär. Och mycket riktigt, några sidor senare säger överläkaren på psykinläggningen säger att "det är antagligen bipolär sjukdom". Damn it feels good to be right. Hur som helst så är det väldigt intressant att få läsa om bipolär sjukdom, även om jag aldrig varit så djupt inne i en psykos som Sally, från en anhörigs synvinkel. Sen är ingen människa eller diagnos lika, och det är jag fullt medveten om. Det är fortfarande intressant.
Vill göra så mycket just nu, behöver göra ännu mer (som vanligt), men borde nog lägga mig ner med någon av böckerna. Åtminstone en liten stund, nollställa hjärnan och börja om.
Imorgon kommer boendestöden hit för första gången. Läskigt och spännande och fruktansvärt. Vi får se hur det går helt enkelt!
Camera info
Det är en annan bok!
Okidoki!
Hur kommer det sig att du inte orkar läsa?
Ja du... från att ha läst typ 10 000 sidor/år har sjukdom, trötthet, oro, massa gjort att jag inte orkar koncentrera mig... tankarna flyger iväg mitt i läsningen. Jag orkar typ 20 sidor då och då, rekordet senaste åren är 50 sidor i ett svep.
Hoppas jag får tillbaka min läsförmåga. Älskar ord och text, och saknar läsning! Vill också skriva klart min egen bok. Har hållt på i tio år med den... vet hur det ska gå, har ca 50 sidor kvar, men får inte tummen ur =/
Den skreeeek på mig från hyllan på biblioteket, så jag kände att jag inte kunde neka den. :3
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/520069598/
Visa toppen
Show footer