Tuesday 28 July 2015 photo 1/1
|
I lördags var det tre månader tillsammans med min bästa Superpojke. Jag vet att jag varit dålig på att skriva om honom här - jag har varit extremt dålig på att vara vettigt aktiv här överhuvudtaget - men ni som pratar med mig utanför bdb vet ju om hur jag har varit sen Emil rusade in i mitt liv och den fantastiska förändringen han har fört med sig. Mitt glitter har sakta men säkert börjat leta sig tillbaka, inifrån och ut. Syns i ögonen och vissa dagar till och med i huden, sådär som det var förr.
Jag som aldrig minns datum och aldrig räknar månader, den 25:e har etsat sig fast i hjärnan och det är på den nivån att jag räknar veckor.
För första gången på år är jag glad att jag lever. Glad över att få vakna på morgonen, även om det är många pusselbitar som inte ligger på plats än i mitt liv känns det möjligt att de kommer göra det i framtiden.
Det var inte meningen från början, men jag är sådär äckligt, lyckligt kär och älskar med hela mig. Nivet, sånt där man läser om i böcker. När det brinner som eld i fingertopparna och hjärtat blir varmt (känns!!) i bröstkorgen.
Idag är första dagen på nya jobbet för Emil, och jag springer runt hemma som en yr höna utan att veta riktigt vad jag ska ta mig till. Saknar honom rent löjligt mycket, fastän han jobbar bara tre minuter med buss hemifrån.
Tänka sig va, att jag kunde gå från en grå, suicidal klump till ett lyckoknippe på grund av kärlek. Jag som varit så reserverad på den punkten sen jag var 15.
Jag som aldrig minns datum och aldrig räknar månader, den 25:e har etsat sig fast i hjärnan och det är på den nivån att jag räknar veckor.
För första gången på år är jag glad att jag lever. Glad över att få vakna på morgonen, även om det är många pusselbitar som inte ligger på plats än i mitt liv känns det möjligt att de kommer göra det i framtiden.
Det var inte meningen från början, men jag är sådär äckligt, lyckligt kär och älskar med hela mig. Nivet, sånt där man läser om i böcker. När det brinner som eld i fingertopparna och hjärtat blir varmt (känns!!) i bröstkorgen.
Idag är första dagen på nya jobbet för Emil, och jag springer runt hemma som en yr höna utan att veta riktigt vad jag ska ta mig till. Saknar honom rent löjligt mycket, fastän han jobbar bara tre minuter med buss hemifrån.
Tänka sig va, att jag kunde gå från en grå, suicidal klump till ett lyckoknippe på grund av kärlek. Jag som varit så reserverad på den punkten sen jag var 15.
Camera info
Tänk, att min älskade snorvalp har gjort dig lycklig, och blivit lycklig med dig! :´D
Längtar tills jag får krama dig och få lära känna Emil bättre också!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/520211725/