October
Tuesday 1 September 2015 photo 1/2
|
Nu är min kärlek inlagd på en avdelning, klockan två på natten. Bussarna börjar inte gå förrän vid fem, så jag har tre timmar att fördriva. Som tur är har jag bok med mig (Lolita), problemet är bara att jag inte har någon lust att läsa. Just nu vill jag bara gråta ögonen ur mig, för det här är något av det värsta jag gjort: pussat min älskling hejdå, vänt mig om och gått ut från avdelningen. Det går emot allt vad hela kroppen säger och det känns som att jag ska slitas isär. Allt jag vill är att få sitta bredvid hans säng tills han får skrivas ut igen. Jag trodde inte att jag kunde känna smärta så här djupt längre. Det är knappt så jag kan gråta; ögonen tåras men sen sjunker det tillbaka.
Visst inser jag att det inte alltid går att vara tillsammans och sova tillsammans varje natt resten av livet, men det gör så satans fruktansvärt bajsont ändå. Speciellt när han är sjuk och har slangar i sig. Besökstiden är inte förrän om drygt ett dygn och jag förstår inte hur jag ska klara mig tills dess.
Vi är inte gjorda för att vara isär.
Visst inser jag att det inte alltid går att vara tillsammans och sova tillsammans varje natt resten av livet, men det gör så satans fruktansvärt bajsont ändå. Speciellt när han är sjuk och har slangar i sig. Besökstiden är inte förrän om drygt ett dygn och jag förstår inte hur jag ska klara mig tills dess.
Vi är inte gjorda för att vara isär.
Camera info
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/520385415/
Visa toppen
Show footer