October
Wednesday 18 November 2015 photo 1/1
|
Det är svårt att ta sig upp ur sängen om dagarna när det enda sällskapet jag har är smärta, ångest och självhat. Vissa dagar går bättre än andra. Idag har varit blandat.
På grund av seroquelen jag tog igårkväll har jag legat och pendlat mellan en panikslagen halvslummer och djup, lugn sömn i timmar. Jag missade när Annie var här med ungarna, trots att jag tänkt gå upp och leka lite. Jag borde städa, men kroppen har varit så tung och slö att jag inte klarat av det.
Nu, klockan elva på kvällen, börjar jag piggna till lite. Fick i mig lite mat, klarade av att ta upp disk från rummet, och diska undan i köket.
Nu skriker händerna av smärta och jag kan inte gå ordentligt.
Allt är grått. Inga känslor kommer in, bara ren ångest. Jag orkar inte kämpa. När allt verkade ljusna med sjukskrivning så går det åt helvete. Som vanligt.
Jag orkar inte läsa. Jag orkar inte prata. Orkar inte röra mig ur sängen de flesta dagar.
Blir jag inte sjukskriven är det jag har kvar att jobba arslet av mig. Förstår inte hur jag ska klara av det. Ser ingen anledning till någonting alls just nu. Vet att jag behöver sällskap, människor, men klarar inte av att ta kontakten. Och hur kul är det att umgås med ett trött skal? Nä, precis.
Jag orkar inte mer.
På grund av seroquelen jag tog igårkväll har jag legat och pendlat mellan en panikslagen halvslummer och djup, lugn sömn i timmar. Jag missade när Annie var här med ungarna, trots att jag tänkt gå upp och leka lite. Jag borde städa, men kroppen har varit så tung och slö att jag inte klarat av det.
Nu, klockan elva på kvällen, börjar jag piggna till lite. Fick i mig lite mat, klarade av att ta upp disk från rummet, och diska undan i köket.
Nu skriker händerna av smärta och jag kan inte gå ordentligt.
Allt är grått. Inga känslor kommer in, bara ren ångest. Jag orkar inte kämpa. När allt verkade ljusna med sjukskrivning så går det åt helvete. Som vanligt.
Jag orkar inte läsa. Jag orkar inte prata. Orkar inte röra mig ur sängen de flesta dagar.
Blir jag inte sjukskriven är det jag har kvar att jobba arslet av mig. Förstår inte hur jag ska klara av det. Ser ingen anledning till någonting alls just nu. Vet att jag behöver sällskap, människor, men klarar inte av att ta kontakten. Och hur kul är det att umgås med ett trött skal? Nä, precis.
Jag orkar inte mer.
(skämt åsido så älskar jag mitt jobb, när jag väl orkar jobba!)
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melflickan/520695220/
Visa toppen
Show footer