October
Show more 
Tuesday 5 October 2010 photo 9/90
|
Jag säger bara en sak:
Anna Jörgensdotter.
Jag har läst Änglarnas Syster fjorton gånger nu. Ja, jag skryter om det. Det är den boken som har gjort mig till vad jag är. Det är Sonja som gör att jag orkar. Sonja och Katrina och Robert Smith i köket med händerna på Barbros axlar. Glitterhatt och bjärta clownfärger. Sonja.
Ju längre tid det går mellan gångerna jag läser boken, desto mer blir känslan: men Sonja då. Lilla korkade flicka. Se utanför din egen värld. Din lilla begränsade tonårsvärld. Och ju längre bort jag kommer ifrån mitt fjortonåriga jag, desto mer känner jag: snälla rara lilla Elin. Skärp dig.
Läser och ler i smyg åt kommentarerna.
"SVEK, NICKO!"
"NEJ Sonja, inte revbensdekorationer!"
"SOM ETT BEVIS: JAG ÄR NÅGONS LINN. FAST BÄTTRE.
JAG ÄR NÅNS
JAG ÄR NÅN!"
"Bara ord, Nicko. Du ger henne bara ord."
Ler i smyg och känner hur hjärtat värms upp av Sonjas storslagna kamp, alla hennes tankar och känslor. I perioderna mellan läsningen av boken, så glömmer jag bort hur galet bra den är. Så fort jag tar upp den och läser, så slås jag av Anna Jörgensdotters sätt att skriva, beskriva.
"Och när Nicko äntligen ringer (kl. 23:47) så har hjärtat, jag lovar, redan slagit sönder all form av säkerhet, och dessutom gömt sej bakom en sköld, klivit in i ett eget litet rum ekande av da donk da donk da donk - man vill inte höra sej själv hela tiden! Så när han äntligen ringer är man inte ens där längre, man är ett taggigt litet djur, nä, inte igelkott utan människodjur, och han är trött och ska sova (ring mej när du är vaken när du vill vara vaken med mej)."
- kap. Just like heaven forever, sid. 107.
"Sådana möten, ögonblick, livsfarliga; Nickos hand i min eller Bellas hand allra första gången i Nickos. Ett plötsligt ljud genom Nicko, ett rungande: Shit! Tänk om det är hon egentligen, inte Sonja. Ett ljud som man snabbt överröstar (SKRUVAR UPP MUSIKEN), mosar, fast inte riktigt blir av med. Som tinnitus. Eller som dom där små, små fröna som knakar i jorden i magen i munnen, växer och vägrar sluta växa fast man försöker på alla möjliga sätt förstöra och döda. Allt det som finns inombords som man inte kommer åt. Förrän det kanske är för sent."
- kap. Just like heaven forever, sid. 105.
"Kanske känner jag mej jävligt ensam just nu men ibland är det bara att skruva upp musiken!"
- kap. Hatt, sid. 14.
"Det var så här: Det var en gång och då levde man. Det var ett liv och sen så tog det slut and that's all, folks. Väcklarkolckan ringer, slår små hål i huvudet, eller i hjärtat - jag undrar: Var är en människa starkast? I hjärnan eller i hjärtat? Är det olika för olika människor? Är en människa starkast när hon älskar eller när hon hatar? Eller är man starkast när man inte känner någonting alls?"
- kap. Världens mest efterlängtade sång, sid. 19.
Jag är fullt medveten om att det mesta i Änglarnas Syster skulle ha lästs av mig på ett helt annat sätt om jag läste boken för första gången idag. Nu läser jag stycken som jag vet att jag annars skulle betraktat med ett ..okej? och känner nostalgin svämma över i kroppen. Värmen av att det finns Någon Annan som kan förstå. Anna Jörgensdotter. Och Anna Änglasyster.
Jag är fullt medveten om att större delen av Änglarnas Syster kan betraktas som tonårssvammel, och som att Sonja vill må dåligt, för att det är något som hon har ändå, för att det är det enda hon vet, för att det är en säkerhet. Men Sonja vill inte må dåligt. Sonja har aldrig valt dåligtmåendet. Dåligtmåendet har valt Sonja. Sonja har aldrig bjudit in mörkret till sitt rum, det är ju en objuden gäst! Och det må vara tonårssvammel, men det stämmer. Det stämmer så in i helvete.
Och Änglarnas Syster har inte bara gett mig en lust att vilja besegra mitt dåligtmående, en älskad Änglasyster och storslagna citat.
Nej, Änglarnas Syster har också gett mig The Cure.
Annons
Synyster
Mon 9 Jan 2012 04:35
THAT PICTURE. ALL OF MY YES.
Also, SÅ LIK COLUMBIA FRÅN ROCKY HORROR PICTURE SHOW!
Also, SÅ LIK COLUMBIA FRÅN ROCKY HORROR PICTURE SHOW!
Synyster
Mon 9 Jan 2012 14:15
Don't worry 'bout it, du behöver inte ta åt dig om du vill, jag var bara tvungen att säga det!
Anonymous
Tue 19 Oct 2010 13:49
Jag saknar min glitterhatt. :c Jag undrar hur den mår.
Anonymous
Tue 5 Oct 2010 18:31
Jag läste ut "Hey, Dolly" idag!
18 comments on this photo
Visa toppen
Show footer