Naiv. Super. - Erland Loe

Den här boken läste jag första gången i somras, när jag jobbade på Hallstaviks bibliotek. Den har ett barnsligt språk och lägger stor vikt vid vad som vanligtvis betraktas som smådetaljer. Till en början gjorde det mig lite irriterad. Punkter finns det många av, och inte alltför sällan på ställen som stör mig något enormt. När man har läst den börjar man omedvetet prata annorlunda, på grund av alla punkter. Och man skriver annorlunda.
Men efter ett kapitel eller två så börjar man se charmen i det hela. Den här mannen sitter faktiskt och prat-berättar sin historia för en. Och han gör det bra. Han fäster sin uppmärksamhet vid viktiga saker. Saker som faktiskt spelar roll, saker man inte tänker på spelar roll, men som är nästan viktigast, faktiskt.
Det är en upplyftande bok att läsa, rolig och stollig, och om man vill så kan man läsa in hur mycket djup som helst. Eller bara skratta åt sånt som är svårt.
Det är en sån där bok som inte kommer till sin fulla rätt förrän man har läst den två gånger.

Den handlar om en norsk man vars liv vänds upp och ner. Allt tappar sin mening. Livet, världen, andra människor. Han går in i väggen, rakt in i en depression, när han fyller 24 (är inte riktigt säker på åldern, men har för mig att den är 24) och han bestämmer sig för att ändra på saker och ting. Han skriver listor och planerar och tänker, och hittar en bok som handlar om tiden och atomklockor. Fysik, alltså.

Den är mysig och go', så läs den!

Annons

The photo has no tags

January 2019