October
Show more 
Wednesday 11 January 2012 photo 70/90
|
Dag 11 – En bok du avskyr
Böcker har alltid funnits där för mig. Alltid. När alla andra - familj, vänner och pojkvän - har svikit så har böckerna alltid, alltid funnits där. Jag har långa perioder jag hellre spenderar med mina böcker än med andra människor. Det finns helt andra liv att leva, bara genom att vända på blad och läsa ord. En helt annan värld. Vid flera tillfällen har böcker betytt allt, verkligen allt, för mig. Jag kan sträcka mig så långt som till att säga att utan böcker så hade jag nog inte funnits längre utan att det blir en överdrift.
Därför kan jag inte få mig själv till att avsky böcker, oavsett hur dåliga jag tycker att de är. De böcker som är värdelösa för mig kan ha gjort skillnad på liv och död för en annan människa. Böcker är små underverk, och man kan inte avsky underverk.
Men jag kan avsky saker jag själv skrivit, så därför ger jag er:
Lilla, lilla Mels
lilla, lilla livs
historia i dagboksform
och utdrag ur den.
"Mina eksem har blivit groteskt mycket värre. Jag tror att det är för att jag är allergisk mot korkade människor. Alltså borde jag inte spendera så mycket tid i skolan."
"Smsen jag skickade bara för att visa den skavande världen och de onda blickarna att jag visst hade någon, någon som valt just mig som sin bästa vän, någon jag älskade och som älskade mig tillbaka."
"Jag vill rulla ihop mig och skrika. Känner mig som ett övergivet litet barn. Utanför och bortlämnad. Jag behöver kärlek, förstår inte världen det? Jag behöver kramar, värme, närhet. Inte den här eviga kylan. Inte ett kallt golv och en tom säng. Just nu går vem som helst bra, bara jag slipper sova ensam inatt."
"And all the monsters inside your head
Go to sleep baby
They can't find you there"
"I can't be homecomingqueen for every boy
that falls in and out of love with me
Att inte vilja leva och att det kan vara konstant."
"Jag är knappast någon som kan kallas för intelligent, men jag vet åtminstone att "bibblan" stavas med två "b" och "bibliotek" med ett."
"En mjuk röst i öronen, förklarande: Du är som en fågel i en bur här. Så fort du flaxar till blir du rädd för dina egna vingar."
"Det är så löjligt. Sättet jag beter mig på, känner på. Som om ingen säkerhet finns kvar. Ingenstans att vända mig, be om råd. Jag försöker och blir lika lamslagen varenda gång. Vet inte vilka ord jag ska använda för att signalera: det är en dum fråga men du måste ta den på allvar, inte skratta eller kritisera ens i välmening för då går jag sönder. Kanske borde jag använda just de orden, men om reaktionen blir fel ändå så lovar jag att världen sväljer mig hel; öppnar sig, slits bort under mina fötter och ut väller ett mörker jag inte kan hantera, och det tränger in i min kropp, i varenda liten por och gör det svårt att andas, svårt att leva."
"Det känns inte heller helt okej att jag börjat frysa konstant igen. Är sådär klumpig och okontrollerad. Blir aggressiv mot mig själv när jag hickar. Blir aggressiv mot mig själv för att jag inte klarar mig själv, att jag blir blödig och gråtig och vill kramas tills allt försvinner. Det är inte ett naturligt tillstånd för en kvinna av min kaliber."
"Ord trollbinder mig på ett sätt som ingen människa hittills har lyckats med."
Och för de som tycker att jag är korkad som lägger ut dagbokstexter: det har aldrig varit något läsförbud på någon av mina dagböcker.
Böcker har alltid funnits där för mig. Alltid. När alla andra - familj, vänner och pojkvän - har svikit så har böckerna alltid, alltid funnits där. Jag har långa perioder jag hellre spenderar med mina böcker än med andra människor. Det finns helt andra liv att leva, bara genom att vända på blad och läsa ord. En helt annan värld. Vid flera tillfällen har böcker betytt allt, verkligen allt, för mig. Jag kan sträcka mig så långt som till att säga att utan böcker så hade jag nog inte funnits längre utan att det blir en överdrift.
Därför kan jag inte få mig själv till att avsky böcker, oavsett hur dåliga jag tycker att de är. De böcker som är värdelösa för mig kan ha gjort skillnad på liv och död för en annan människa. Böcker är små underverk, och man kan inte avsky underverk.
Men jag kan avsky saker jag själv skrivit, så därför ger jag er:
Lilla, lilla Mels
lilla, lilla livs
historia i dagboksform
och utdrag ur den.
"Mina eksem har blivit groteskt mycket värre. Jag tror att det är för att jag är allergisk mot korkade människor. Alltså borde jag inte spendera så mycket tid i skolan."
"Smsen jag skickade bara för att visa den skavande världen och de onda blickarna att jag visst hade någon, någon som valt just mig som sin bästa vän, någon jag älskade och som älskade mig tillbaka."
"Jag vill rulla ihop mig och skrika. Känner mig som ett övergivet litet barn. Utanför och bortlämnad. Jag behöver kärlek, förstår inte världen det? Jag behöver kramar, värme, närhet. Inte den här eviga kylan. Inte ett kallt golv och en tom säng. Just nu går vem som helst bra, bara jag slipper sova ensam inatt."
"And all the monsters inside your head
Go to sleep baby
They can't find you there"
"I can't be homecomingqueen for every boy
that falls in and out of love with me
Att inte vilja leva och att det kan vara konstant."
"Jag är knappast någon som kan kallas för intelligent, men jag vet åtminstone att "bibblan" stavas med två "b" och "bibliotek" med ett."
"En mjuk röst i öronen, förklarande: Du är som en fågel i en bur här. Så fort du flaxar till blir du rädd för dina egna vingar."
"Det är så löjligt. Sättet jag beter mig på, känner på. Som om ingen säkerhet finns kvar. Ingenstans att vända mig, be om råd. Jag försöker och blir lika lamslagen varenda gång. Vet inte vilka ord jag ska använda för att signalera: det är en dum fråga men du måste ta den på allvar, inte skratta eller kritisera ens i välmening för då går jag sönder. Kanske borde jag använda just de orden, men om reaktionen blir fel ändå så lovar jag att världen sväljer mig hel; öppnar sig, slits bort under mina fötter och ut väller ett mörker jag inte kan hantera, och det tränger in i min kropp, i varenda liten por och gör det svårt att andas, svårt att leva."
"Det känns inte heller helt okej att jag börjat frysa konstant igen. Är sådär klumpig och okontrollerad. Blir aggressiv mot mig själv när jag hickar. Blir aggressiv mot mig själv för att jag inte klarar mig själv, att jag blir blödig och gråtig och vill kramas tills allt försvinner. Det är inte ett naturligt tillstånd för en kvinna av min kaliber."
"Ord trollbinder mig på ett sätt som ingen människa hittills har lyckats med."
Och för de som tycker att jag är korkad som lägger ut dagbokstexter: det har aldrig varit något läsförbud på någon av mina dagböcker.
Annons
Tiggidragon
Wed 18 Jan 2012 00:31
"Ord trollbinder mig på ett sätt som ingen människa hittills har lyckats med."
Det var precis vad dina ord gjorde. Jag kommer så att förlora.
Och jag vill inte heller sova ensam... :c
Det var precis vad dina ord gjorde. Jag kommer så att förlora.
Och jag vill inte heller sova ensam... :c
15 comments on this photo
Visa toppen
Show footer