October
Show more 
Tuesday 24 January 2012 photo 83/90
|
Dag 24 – En bok som du önskar att fler hade läst
Desperate times calls for desperate measures. Nu känner ni inte igen er sjukling, minsann!
Naiv som jag är, så tror jag stenhårt på att om fler läste den här boken skulle de inse vikten av att uttrycka sig ordentligt. Vilken kraft enstaka ord kan ha, och ännu hellre - vilken kraft ord placerade tillsammans på rätt sätt kan ha. Hur sexigt det är att uttrycka sig på ett bra och välgenomtänkt sätt. Hur sexigt det är att vara intelligent överhuvudtaget.
Nu är inte texter på bdb sådär fruktansvärt viktiga alla gånger, och jag måste erkänna att jag inte direkt anstränger mig till fullo oavsett vad jag skriver här.
Men någon dag ska jag kunna rikta språket dit jag vill lika snyggt som Amanda Svensson kan. Eller Johanna Nilsson.
Det kommer antagligen aldrig att ske, men hoppas kan jag ju.
"Ytterligare ett av hans få karaktärsdrag är att inte förstå när han är i vägen. Fuktig luft blir en vägg mellan våra munnar. Jag har ett fantastiskt målande bildspråk. Det är en av mina många talanger."
"Mårtens mamma har haft cancer. Det är sånt man absolut inte får skämta om. Det är så att säja ett infekterat ämne. Notera att det där hade varit osmakligt sagt om hon haft en infektionssjukdom, till exempel kallbrand. Nu var det helt okej, för cancer är inte bakteriellt. Jag kan hålla mej på mattan om det verkligen är viktigt."
"Man skulle kunna tycka att barn ska räddas från vuxenvärldens referensramar gällande vad som är snyggt och fult. Denna politiskt korrekta inställning grundar sej dock på det felaktiga antagandet att snygghet är en social konstruktion, skapad av vuxna människor. Så är inte fallet. Förmågan att skilja fulhet från snygghet är nåt som barn föds med lika oundvikligt som andningsreflexen. Gör de inte det är det nåt som är fel. När barnet öppnar munnen för att dra in den första näven luft genom näsan och släppa ut sitt första skrik känner det samtidigt doften av sin mammas nyförlösta fulhet. Det är därifrån tonårsrevolten stammar. När barnet blir gammalt nog att klara sej själv slår det sej lös från sin mammas fulhet genom att jobba på sin egen fysiska perfektion. Fysisk perfektion leder dessutom till större uppskattande från fadern, som vid det här laget är mer än lovligt trött på sin sönderammade frus bilringar och glanslösa armhålebehåring. Det är tragiskt, javisst, men det är en klockren teori. Helt i linje med Freud och grabbarna. Jag har kommit på den själv efter idoga studier av barnen som leker på gården till dagiset Pandan."
"Det är tryckande varmt i det här rummet och jag har en puls på uppskattningsvis tiotusentre slag i minuten. Det är så nära man kommer överljudshastighet utan att dö. Jag kommer alldeles säkert att dö. Jag kommer alldeles säkert att explodera sittandes på den här stolen. Septembersolen genom de smutsiga fönsterrutorna klibbar fast i mina rmhålor. Dricker en hallonsoda. River av naglarna med tänderna. Tar tjugotvåtusen Alvedon och kräks upp dem i papperskorgen men pulsen går ändå inte ner."
"Jag behöver inte anlägga psykiska störningar för att bli intressant."
Min första tatuering kommer att vara ett citat från den här boken, för jag älskar den så hårt.
Desperate times calls for desperate measures. Nu känner ni inte igen er sjukling, minsann!
Naiv som jag är, så tror jag stenhårt på att om fler läste den här boken skulle de inse vikten av att uttrycka sig ordentligt. Vilken kraft enstaka ord kan ha, och ännu hellre - vilken kraft ord placerade tillsammans på rätt sätt kan ha. Hur sexigt det är att uttrycka sig på ett bra och välgenomtänkt sätt. Hur sexigt det är att vara intelligent överhuvudtaget.
Nu är inte texter på bdb sådär fruktansvärt viktiga alla gånger, och jag måste erkänna att jag inte direkt anstränger mig till fullo oavsett vad jag skriver här.
Men någon dag ska jag kunna rikta språket dit jag vill lika snyggt som Amanda Svensson kan. Eller Johanna Nilsson.
Det kommer antagligen aldrig att ske, men hoppas kan jag ju.
"Ytterligare ett av hans få karaktärsdrag är att inte förstå när han är i vägen. Fuktig luft blir en vägg mellan våra munnar. Jag har ett fantastiskt målande bildspråk. Det är en av mina många talanger."
"Mårtens mamma har haft cancer. Det är sånt man absolut inte får skämta om. Det är så att säja ett infekterat ämne. Notera att det där hade varit osmakligt sagt om hon haft en infektionssjukdom, till exempel kallbrand. Nu var det helt okej, för cancer är inte bakteriellt. Jag kan hålla mej på mattan om det verkligen är viktigt."
"Man skulle kunna tycka att barn ska räddas från vuxenvärldens referensramar gällande vad som är snyggt och fult. Denna politiskt korrekta inställning grundar sej dock på det felaktiga antagandet att snygghet är en social konstruktion, skapad av vuxna människor. Så är inte fallet. Förmågan att skilja fulhet från snygghet är nåt som barn föds med lika oundvikligt som andningsreflexen. Gör de inte det är det nåt som är fel. När barnet öppnar munnen för att dra in den första näven luft genom näsan och släppa ut sitt första skrik känner det samtidigt doften av sin mammas nyförlösta fulhet. Det är därifrån tonårsrevolten stammar. När barnet blir gammalt nog att klara sej själv slår det sej lös från sin mammas fulhet genom att jobba på sin egen fysiska perfektion. Fysisk perfektion leder dessutom till större uppskattande från fadern, som vid det här laget är mer än lovligt trött på sin sönderammade frus bilringar och glanslösa armhålebehåring. Det är tragiskt, javisst, men det är en klockren teori. Helt i linje med Freud och grabbarna. Jag har kommit på den själv efter idoga studier av barnen som leker på gården till dagiset Pandan."
"Det är tryckande varmt i det här rummet och jag har en puls på uppskattningsvis tiotusentre slag i minuten. Det är så nära man kommer överljudshastighet utan att dö. Jag kommer alldeles säkert att dö. Jag kommer alldeles säkert att explodera sittandes på den här stolen. Septembersolen genom de smutsiga fönsterrutorna klibbar fast i mina rmhålor. Dricker en hallonsoda. River av naglarna med tänderna. Tar tjugotvåtusen Alvedon och kräks upp dem i papperskorgen men pulsen går ändå inte ner."
"Jag behöver inte anlägga psykiska störningar för att bli intressant."
Min första tatuering kommer att vara ett citat från den här boken, för jag älskar den så hårt.
Annons
LuxAeterna
Wed 1 Feb 2012 08:52
Jag håller med om formuleringarna, språket, och det är skönt att läsa om en tjej som är stark, utan att boken för den skull ska handla om en tjej som tar sig upp ur självskadebeteende. Alltför många böcker om "starka" kvinnor har det som utgångsscenario. Samtidigt blev jag besviken på bokens slut, som om huvudpersonen tog tillbaka allt hon sagt med ett "allt jag säger är inte sant". Det var synd,
LuxAeterna
Thu 9 Feb 2012 02:28
Läs den :)
Ja, men jag kan ju ha fel. men Shriver har sagt att det är en bra filmatisering och det bådar ju gott :D
Ja, men jag kan ju ha fel. men Shriver har sagt att det är en bra filmatisering och det bådar ju gott :D
32 comments on this photo
Visa toppen
Show footer