Monday 8 August 2011 photo 1/1
|
Förvandla en hopphäst, till en dressyr häst..
Är inte alltid det enklaste.
Många har flera gånger sagt att jag är bortskämd och får allt jag vill ha. Jag kan erkänna att jag är lite bortskämd, men inte mer än många andra. Angående min ponny så har många kallat mig bortskämd. Men våran resa har varit allt annat än lätt. Hon var inte min drömponny, långt ifrån. Min drömhäst var en smäcker svettfuxig dressyr vallack med fyra hela strumpor.
Jag köper ett överviktigt brunt hoppsto med två halvstumpor och skjuten stjärn.
Men det är henne jag vill ha och ingen annan.
Nu hade jag tänkt berätta lite om tiden med min underbara flicka.
24 Oktober 2010 var det dags att hämta henne, min alldeles egna häst! Ett welsh cob sto på 8 år.
Det var helt overkligt, och är även idag.
Hos den tidigare ägaren hade hon varit hopphäst, men efter att ha fått hovledsinflamation i ett framben så fick hon inte längre hoppa lika mycket. Hennes ägare fick allt mer att göra i skolan och hade inte lika mycket tid till henne, så de sålde henne, till oss dådå.
I början så var hon helt hemsk. Jag trodde aldrig att det skulle bli något av henne.
Man kunde inte lyfta hennes hovar, när man skulle hämta henne i hagen sprang hon iväg ifrån en, man kunde jaga henne i timmar och när jag red.. Hon skenade runt som en galning så fort jag krävde minsta lilla. Där kunde vi skena runt ca 10 varv innan jag kunde få stopp på henne. Flera bocksprång la hon in också. Men vi har aldrig gett upp, utan vi har traglat vidare. Hon började lyfta hovarna, komma i hagen men skenet var kvar. Vi försökte allt och i slutet av vintern så tog det slut. Eller ja, det hände inte lika ofta. Det var så himla underbart att kunna galoppera med henne utan att hon sprang iväg! Ett stort framsteg. Fortfarande så gick hon inte det minsta i form och hennes gångarter var bland det värsta jag hade varit med om. Men det var så himla underbart vilket fall som helst. Vi tränade vidare och det dröjde inte länge tills vi fick till världens dressyrgalopp det var som att flyga! Jag tror jag aldrig kommer glömma det, det var i vänster varv på en volt uppe vid A. Men samma dag, precis efter den underbara upplevelsen så händer något hemskt.. Min lilla flicka var halt! Vi åker till veterinären och vi tror att det var galla, men vi vet inte av vad.. För varje gång innan och efter jag red så skrittade jag henne på lång tygel i dryga 30 minuter. Kanske var det av för hårt arbete? Jag vet inte..
I alla fall så fick hon kortison och hennes ben tömdes. Sedan stod hon i jag vet inte hur länge.. Sedan fick hon börja skrittas och ett tag efter det var det dags för igångsättning. Det gick bra, men vi hann inte komma så långt innan det var dags för återbesök. Hon var inte längre halt, men hennes ben var fortfarande svullet, så hennes ben tömdes ännu en gång, Sedan stod hon några dagar innan hon fick börja skrittas i en vecka och sedan blev det igångsättning. Nu har vi kommit till de senaste månaderna. Idag är hon igångsatt, arbetad och har börjat gå ner på tygeln varje ridpass! Hennes trav har förbättrats betydligt och galoppen lika så! Hon har mycket mera koll på sina ben än tidigare. Än har vi mycket att träna på, men när jag tänker på alla framsteg vi gjort så blir jag tårögd, min fina flicka är helt klart den bästa på Jorden <3
På bilden över han ni se en bild från i vintras (mamma rider, men sådär gick hon hela tiden) och en ifrån några dagar sedan, jag sitter väldigt bakåtlutad, men ni får stå ut <3
Annons