Sunday 13 July 2008 photo 1/1
|
Så är man ensam igen. Clara lämnade mig i en underlig liten bil, vinkade och kastade slängkyssar mellan tårarna. Letade igenom huset efter någonting att minnas henne med. Jag trodde att det skulle vara tiotusen saker liggandes som skulle smärta mig genom att påminna mig om henne, men det är värre än så. Det är som om hon inte varit här.
Mamma bad mig att plocka bort i vardagsrummet, städa mitt rum och ringa Niklas om hans pengar. Det är som om Clara aldrig varit här. Det enda som vittnar om att hon tills för någon stund sedan varit så nära att jag kunde röra henne är luftmadrassen som retar mig med sin tomhet. Var är hennes sängkläder som var där? Var är hennes lukt i madrassen? Och var är Clara? Hon var ju här för en stund sen! Det här är mer än min primitiva hjärna klarar av.
Mamma mobbar mig med att lyssna på "The Nearness of You" med Rod Steward i köket, så jag dränker det med Americas "I Need You". Usch, så äckligt sentimental jag har blivit! Men jag är ju så sällan sentimental ändå. Jag förstjänar det ibland. Och nu är verkligen en stund för att vara ledsen och dyster. Jag ska sätta på en gammal film och äta massor av skopglass och ligga i min synd och vara en martyr i långdistansförhållandestereotypen.
Låt det här vara en officiell varning till alla mina kompisar. Kom inte nära mig på ett tag. Knacka inte på, förvänta er inte att jag kommer att vara "sprudlande av lycka" inom åtminstone de närmaste 48 timmarna. Efter det får ni gärna pigga upp mig. Men just nu vill jag vara eländig och nedstämd.
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melmoth/237516942/