November
Thursday 20 March 2008 photo 2/2
|
Jag var ett barn med klara ljuva sinnen
Och på mitt väsen solen lyste ned
Mitt liv va nytt och ännu utan minnen
Och genom natten månen stilla gled
Och jag var ung med fasta steg på jorden
Jag levde fritt bland träd och vilda djur
Och som i lera formade jag orden
Och rent var hjärtat som det kommo ur
Och jag blev en man med hatt och stövlar tunga
Och lärde tyglarna av lämplighet och sed
Och lärde le när marken tycktes gunga
Av tyngd från fienden som höggos ned
Jag ser på världen genom dödas blickar
Med andras oro köper jag min frid
Och nedåt slår jag när jag uppåt slickar
Och snarkar däst med själens nöd bredvid
Jag samlar tid som musen samlar smulor
Till livets byggnad samlar jag på år
Ty allting stort och starkt är byggt av smulor
Och sanningen av ångrad lögn består
I munnens valv jag känner orden klinga
Som återskall av allt som sagts förut
Min tro är klen och klokenskapen ringa
Och allt är början mitt oppi ett slut
Och på mitt väsen solen lyste ned
Mitt liv va nytt och ännu utan minnen
Och genom natten månen stilla gled
Och jag var ung med fasta steg på jorden
Jag levde fritt bland träd och vilda djur
Och som i lera formade jag orden
Och rent var hjärtat som det kommo ur
Och lärde tyglarna av lämplighet och sed
Och lärde le när marken tycktes gunga
Av tyngd från fienden som höggos ned
Jag ser på världen genom dödas blickar
Med andras oro köper jag min frid
Och nedåt slår jag när jag uppåt slickar
Och snarkar däst med själens nöd bredvid
Till livets byggnad samlar jag på år
Ty allting stort och starkt är byggt av smulor
Och sanningen av ångrad lögn består
I munnens valv jag känner orden klinga
Som återskall av allt som sagts förut
Min tro är klen och klokenskapen ringa
Och allt är början mitt oppi ett slut
Visa toppen
Show footer