May
Tuesday 27 December 2011 photo 1/2
|
Nu kommer Kapitel 2:D
Kapitel 2.
RIIIINGG! RIIING! RIIIING!
Jag smäller till min väckarklocka som ringer sådär irriterande som bara väckarklockor kan.
Ur ögonvrån ser jag Emelie som fortfarande sover. Det finns verkligen ingenting som väcker den människan.
Jag går upp och ser mig själv i den stora spegeln på garderoben, som står precis framför båda sängarna. Ett mycket dåligt ställe att sätta en spegel om man frågar mig.
Vem vill egentligen se sig själva på morgonen när man precis vaknat. Mitt axelånga, bruna, lockiga hår är som en höstack och jag har påsar under ögonen.
Jag satt hela kvällen och gjorde klart en av Emelies klänningar som hon skall ha på en av tävlingarna. När jag väl gick och la mig så somnade jag som en stock...
Jag reser mig upp och försöker att undvika spegeln till jag åtminstone har tagit en dusch.
Jag slår på det varma vattnet och står under de varma strålarna som värmer upp min stela nacke och rygg. Jag tar mitt favorit schampo som luktar blommor.
Jag står ganska länge och masserar in schampot i mitt hår.
När jag sköljt ur allting så går jag ur duschen och torkar mig. Jag tar bort imma från spegeln och ser mig själv i spegeln.
Mina gröna ögon ser piggare ut och jag har inga påsar under ögonen, i alla fall inte lika synliga.
Mitt lockiga hår går nu ner till mina skulderblad, det är fortfarande lockigt dock.
Jag torkar mig och sätter på mig ett par jeansshorts och ett vitt linne innan jag går ut. Jag hoppar till när jag ser min mamma som står utanför.
Hon tittar på mig med mörka ögon och säger att jag borde skyndat mig, jag säger förlåt och går tillbaka till mitt och Emelies rum. Emelie ligger fortfarande och sover.
Jag drar en lättad suck och lägger min pyjamas i garderoben innan jag väcker Emelie. Hon lägger täcket över huvudet och säger till mig att låta henne vara. Jag säger till henne med en mer allvarlig ton att hon måste gå upp samtidigt som jag drar bort täcket från henne.
Hon tittar på mig med en trött och grinig min innan hon går mot badrummet, mamma som precis kommit ut från badrummet ler mot henne och kramar om henne.
Emelie kramar henne tillbaka, sedan går hon in i badrummet också.
*
Emelie dansar till musiken och mamma säger till henne när det är någonting som hon skall rätta till. Hon justerar snabbt det mamma säger till henne. Jag står bara och kollar på medan hon dansar.
Jag har aldrig gillar skönhetstävlingarna, alla är så otroligt snobbiga och falska. Men varje gång Emelie skall upp på scenen så kan jag inte låta bli att le.
Hon dansar så vackert och hon verkligen skiner. Det är ett av de få tillfällen som hon verkligen strålar av lycka.
Det är anledningen till att jag verkligen hjälper till med detta. Jag kan stå ut med andra snobbiga föräldrarna och tävlande, så länge jag kan se min syster skina som en sprakande stjärna där uppe på scenen.
När Emelie dansat klart så kollar hon på mig och ler stort. Hon dansar en gång till och denna gången felfritt.
*
Jag går in till min mammas rum, hon ligger på den stora sängen och läser en bok. Hon kollar upp på mig med ögon fyllda av gift.
" Vad vill du?"
" Jag ville bara säga att jag måste gå till skolan."
" Du är i Amerika idiot."
" Jag menade lägerskolan."
" Försök inte spela smart, då får du inte gå."
" Förlåt..."
Hon fnyser och kollar ner på sin bok igen, jag vänder mig om och går mot dörren. Jag hör mammas röst igen.
" Glöm inte att köpa kaffe, som innan."
" Nejdå."
Jag tar på skor, jacka och hänger väskan på ena axeln. Sedan lämnar jag de hemska hotellrummet.
Jag springer ner för trapporna som vanligt och så fort jag kommer ut till gatan så tar jag ett djupt andetag och försöker slappna av lite.
*
Jessica springer fram till mig när jag skall lämna lägerskolan. Hon ger mig en CD.
Jag kollar förvånat på henne och frågar vad det är för någonting.
" Det är skiva med det bandet som jag pratade om på tåget."
" Bandet som den Andy killen var med i?"
Hon nickar och ler stort.
" Jag tänkte att du kanske skulle falla lite för skrikig musik om du lyssnade på den mer."
Jag känner en lite små konstig känsla i bröstet, det känns bra...
Jag ler stort mot henne och kramar om henne.
" Tack så mycket, jag skall försöka lyssna på det. Men min mamma klarar inte av att jag sitter och lyssnar på musik."
" Åh... Synd. Men du kan ju spara det tills du kommer hem."
Jag nickar och säger att jag måste springa till bussen.
Som jag missar med några sekunder...
Svordomar kommer tyst ut från min mun och jag börjar promenera hem. Jag får fråga om vägen flera gånger, men snart så kommer jag in på samma väg som när jag var och handlade.
Den tomma stranden är lika tom som första gången jag såg den. Jag stannar i några sekunder och kollar på klockan.
" Jag hinner nog stanna en stund."
Jag tar av mina flippflopps och bär dom så fort dom nuddat sanden.
Jag lägger mina saker bara några meter från vattnet och sätter mig ner. Jag andas in havets doft och blundar. Det doftar så härligt...
Måsar låter och skriker, solens strålar dansar på mitt ansikte och jag känner hur huden blir knottrig av välbehag.
När jag öppnar ögonen så lyser solen så vackert på havets vågor. Jag tar fram mitt block och känner mig otroligt inspirerad!
" ARRGH!!!"
Innan jag änns hunnit skriva första meningen så hör jag mannen skrika. Han skriker så rösten spricker och gåshuden jag innan fått från välbehag, har bytts ut till obehag.
Jag reser mig upp och ser två män som kommer mot mig. Den ena mannen har den andras ena arm om sin axel och släpar honom mot mig.
Mannen skrikit under hela tiden är svårt skadad på benen. De är fulla av djupa och smutsiga skador. Mannen som bär på den andra kommer tillslut fram till mig och säger till mig att ringa en ambulans.
Jag tar upp min väska och börjar leta efter min mobil, men kan inte hitta den...
Mannen ser på mig med vädjande blick.
" Snälla, ring en ambulans."
Det låter nästan som om han har gråten i halsen. Han kollar nu på mig med en desperat blick.
" Snälla, säg att du har din mobil på dig."
" Tyvärr..."
" Helvete!"
Mannen som är skadad kollar upp på sin kompis som börjar gråta. Jag kollar förfärat på de båda vuxna männen, de gråter nu båda två och jag vet inte vad jag skall göra. Jag sneglar mot havet lite oroligt innan jag bestämmer mig för att göra det!
Jag kollar allvarligt på mannen som bär den skadade och säger till honom att dra sin kompis till havet och lägga honom så vattenytan är över hans skadade ben. Mannen kollar då på mig som om jag är galen och skakar på huvudet.
" Va?! Ser du inte att han är skadad? Han behöver hjälp."
" Och han skall få det, så fort du släppt ner honom under vattnet. Men bara benen."
Mannen kollar på mig ett tag. Han suckar och kollar på sin vän som grimaserar av smärta. Han börjar släpa honom mot vattnet och den skadade mannen skriker.
När hans ben är under vattenytan så ställer jag mig på huk bredvid. Jag kollar allvarligt och lugnt på den skadade mannen.
" Detta kommer göra mycket ont. Men försök att slappna av."
Han nickar ansträngt.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 27 Dec 2011 10:43
vill läsa mer! :D <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/memla1996/500124201/
Visa toppen
Show footer