May
Tuesday 27 December 2011 photo 2/2
|
Kapitel 3 är ganska kort, men jag lägger upp det med:D
Kapitel 3.
Jag placerar mina händer vid mannens anklar och sluter ögonen. Plötsligt så börjar mannen skrika högt, jag andas in och andas ut och koncentrerar mig på energin som flödar genom mina handflator.
Men det är svårt att koncentrera sig när mannen skriker hela tiden. Jag kollar på honom och han möter min blick.
" Jag vet att det gör otroligt ont, men du måste lugna dig. Andas igenom smärtan."
Han nickar och jag återgår till hans ben.
När jag har koncentrationen igen så öppnar jag ögonen och tittar på såren. Sanden som förut varit i såren håller på att åka ut med vattnet och lägger sig på havsbottnen.
Jag för mina händer längst såren och när all sand är ute så sluter jag ögonen. Mannen som innan bara jämrat sig över smärtan skriker nu för full hals.
Jag säger ingenting, jag vet hur ont det gör och detta är ingenting som man kan "andas igenom".
Såren börjar gå ihop, först längst in i köttet och det vandrar sakta längre och längre ut. Tillslut så är det bara skinnet som skall gå ihop igen. Mannen skriker och hans kompis som kollar på ser ut som om han skall svimma.
Jag kollar upp på mannen, han kollar förvånat och förskräckt på sina ben. Dom är nu hela, det ända som finns kvar är några få ärr. Hade han åkt till en läkare så hade läkningsprocessen varit mycket längre och han hade haft mycket mer ärr...
De båda männen reser sig upp samtidigt som jag och jag kollar allvarligt på dem.
" Jag måste be er om att vara tysta om detta."
" Eh... Okej...."
" Tack."
Dom kollar på varandra sedan så börjar dom gå. Jag kollar efter dem och ser dom springa ifrån stranden, dom springer förbi en mörk gestalt som kollar allvarligt på mig. Hela jag fryser till is och det känns nästan som att mitt hjärta slutar slå.
Han börjar gå mot mig och jag vet inte riktigt vad jag skall göra. Jag sneglar på mina saker och tänker att det borde inte ta så lång tid att bara svänga mina saker över axeln och sedan springa. Jag kollar på killen och tänker att han skulle säkert inte ha något problem att springa ikapp mig med dom benen heller...
Jag tar chansen och slänger mina grejer över axeln, men när jag vänder mig om så står han bara någon halvmeter ifrån mig.
Jag skriker till och han kollar lite förvånat på mig.
" Lugna ner dig."
" Vad vill du?"
" Du är en healer, eller hur?"
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 27 Dec 2011 10:45
vill läsa ännu mer :D
Memla1996
Fri 30 Dec 2011 15:55
Skall som sagt lägga upp 4:an snart, måste bara kolla igenom den lite först:D
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/memla1996/500124303/
Visa toppen
Show footer