Wednesday 1 October 2008 photo 1/1
|
okej, on request ska jag nu skriva ner min alternativa resa eller hur ja började bli alternativ och fram tills idag. Det ska bli intressant att se, man får gräva lite i hur man kände när man va mindre och så.
Främst skulle man kunna säga att den bottnar i hårdrocken, men egentligen är det inte riktigt så, utan det var inte det jag längtade efter från början.
När jag var 14 år hörde jag Evanescence för första gången och jag älskade det. Jag älskade Amy Lee, hennes röst hennes allt och jag ville bli precis som henne. Jag lärde mig alla låtar utantill och började skriva nattsvarta texter och drömma om ett dödsromantiskt liv, för första gången såg jag de alternativa på stan och tyckte dem var vackra, jag kallade dem för ”mörkerbarn” jag visste inte ens vad de olika namnen på de olika stilarna var. Det var pappa senare som förklarade titeln svartrockare.
Lite senare hörde jag även ordet goth. Tyvärr kunde ja inte hantera allt det här nya och började identifiera mig med musiken och låtarna, jag blev deprimerade och självmordsbenägen. Just då visste jag givetvis inte att det hade med musiken och stilen att göra. Idag vet jag bättre. Därför måste jag säga att det inte är farligt att flirta med dödsromantiken, visst jag älskade den, men det kan vara farligt. Särskilt för ungdomar i yngre tonåren eller barn som vart lite missförstådda eller sådana som har för lät att identifiera sig med allt de ser, hör, läser. Så jag klippte motvilligt bort den delen. Lite senare kom jag i kontakt med hårdrocken vilken jag verkligen kom att älska, jag drogs till power metal och hade Blind Guardian som älsklings band. Mina kläder byttes mot band t-shirts, trasiga jeans, nitar och tjocka lager av kajal. Jag måste säga att det här var en väldigt bra tid i mitt liv.
Sedan började jag gymnasiet. Här kom jag än en gång i kontakt med goth-kulturen och började växla ganska mycket mellan hårdrockare/gothare. Men i slutet av ettan, delar av tvåan var det mer eller mindre bara goth med långa svepande sammetskjolar och korsettoppar som gällde (till mina föräldrars besvikelse) under ettan kom jag även i kontakt med begreppet ”lolita” via en kompis och jag älskade det. Jag minns att kväll efter kväll satt inne på metamorphose och babys hemsida och längtade efter att kunna ta del av det, att få vara en del av det. Men med min begränsade ekonomi var det just då verkligen bara en dröm. Dock försökte jag mig på ett par rejält pinsamma lolitainspirerade outfits men just då behövde jag få uttrycka min längtan på det sättet, tror jag. Under hösten i tvåan började jag köpa lite kläder (första klänningen kom från tuyet.N och används fortfarande någon gång ibland även om det inte är så ofta. Mina vänner säger att det är den klänning som de mest förknippar med mig av alla kläder jag har) Så ett tag där var det verkligen bara lolita som gällde. Under våren (i tvåan) började jag som alltid längta efter lite ljusare färger och sötare kläder och lolita låg lite på isen även om jag försökte ha en hel del lolita inspirerade kläder på mig, samtidigt som det här hände fanns alltid goth-stilen med i bakgrunden men växlade mellan den mer romantiska till lite mer lack och annat. Kom över en del cyberlox och exprimenterade en del med det. Sen kom trean och under trean var lolita hela tiden min huvud stil även om jag växlade en del mellan sockersöta klänningar och platåkängor och lack, och det är väl lite så idag med. Idag kallar jag mig absolut lolita, det är den delen av min garderob som är störst och det är det ja tycker bäst om.
Till saken hör ju även att kläder och mode är mitt största intresse, jag lever för att få köpa kläder, planera outfits m.m och då är det ju så att det inte bara är lolitamodet som jag har intresse för. Jag älskar andra stilar med, och håller på med mycket andra outfits också, älskar lack, platåer, korsetter m.m. också. Så idag växlar det ganska mycket, men som sagt det är lolita som ligger mig närmast om hjärtat!
Det var det. Nu skulle jag vilja utmana alla andra också, att skriva ner hur ni blev som ni blev, vad var inkörsporten till just din alternativa stil m.m. Det är rätt kul att skriva ner och blicka tillbaka. Plus att jag är nyfiken!
När jag var 14 år hörde jag Evanescence för första gången och jag älskade det. Jag älskade Amy Lee, hennes röst hennes allt och jag ville bli precis som henne. Jag lärde mig alla låtar utantill och började skriva nattsvarta texter och drömma om ett dödsromantiskt liv, för första gången såg jag de alternativa på stan och tyckte dem var vackra, jag kallade dem för ”mörkerbarn” jag visste inte ens vad de olika namnen på de olika stilarna var. Det var pappa senare som förklarade titeln svartrockare.
Lite senare hörde jag även ordet goth. Tyvärr kunde ja inte hantera allt det här nya och började identifiera mig med musiken och låtarna, jag blev deprimerade och självmordsbenägen. Just då visste jag givetvis inte att det hade med musiken och stilen att göra. Idag vet jag bättre. Därför måste jag säga att det inte är farligt att flirta med dödsromantiken, visst jag älskade den, men det kan vara farligt. Särskilt för ungdomar i yngre tonåren eller barn som vart lite missförstådda eller sådana som har för lät att identifiera sig med allt de ser, hör, läser. Så jag klippte motvilligt bort den delen. Lite senare kom jag i kontakt med hårdrocken vilken jag verkligen kom att älska, jag drogs till power metal och hade Blind Guardian som älsklings band. Mina kläder byttes mot band t-shirts, trasiga jeans, nitar och tjocka lager av kajal. Jag måste säga att det här var en väldigt bra tid i mitt liv.
Sedan började jag gymnasiet. Här kom jag än en gång i kontakt med goth-kulturen och började växla ganska mycket mellan hårdrockare/gothare. Men i slutet av ettan, delar av tvåan var det mer eller mindre bara goth med långa svepande sammetskjolar och korsettoppar som gällde (till mina föräldrars besvikelse) under ettan kom jag även i kontakt med begreppet ”lolita” via en kompis och jag älskade det. Jag minns att kväll efter kväll satt inne på metamorphose och babys hemsida och längtade efter att kunna ta del av det, att få vara en del av det. Men med min begränsade ekonomi var det just då verkligen bara en dröm. Dock försökte jag mig på ett par rejält pinsamma lolitainspirerade outfits men just då behövde jag få uttrycka min längtan på det sättet, tror jag. Under hösten i tvåan började jag köpa lite kläder (första klänningen kom från tuyet.N och används fortfarande någon gång ibland även om det inte är så ofta. Mina vänner säger att det är den klänning som de mest förknippar med mig av alla kläder jag har) Så ett tag där var det verkligen bara lolita som gällde. Under våren (i tvåan) började jag som alltid längta efter lite ljusare färger och sötare kläder och lolita låg lite på isen även om jag försökte ha en hel del lolita inspirerade kläder på mig, samtidigt som det här hände fanns alltid goth-stilen med i bakgrunden men växlade mellan den mer romantiska till lite mer lack och annat. Kom över en del cyberlox och exprimenterade en del med det. Sen kom trean och under trean var lolita hela tiden min huvud stil även om jag växlade en del mellan sockersöta klänningar och platåkängor och lack, och det är väl lite så idag med. Idag kallar jag mig absolut lolita, det är den delen av min garderob som är störst och det är det ja tycker bäst om.
Comment the photo
Det var de bästa tiderna^^
förresten, saknar dig :)
Lyssnade faktiskt på Nightfall in the middle-earth på bussen ida när ja åkte hem.
Och, haha, jag kollade igenom dina kommentarer här nedan och fick syn på din pojkväns sådan. Hegge säger också "jag är din pojkvän och jag har alltid rätt" ! Så komiskt, skall alltid vara så överlägsna.. :D
haha ja vet så himla typiskt killar tror alltid att dom vet allt, när det är så uppenbart att han har fel, men han säger ju så för att han vill att ja ska va sån. dumma dumma :P
innerst inne så vill du bara lyssna på blind guardian och headbanga.. jag vet det. jag är din pojkvän och jag har alltid rätt ^^
Men min historia e så lång å fylld me känslor så de skulle nog inte få plats
Dock kan jag påpeka att jag använder bara alternativ vid förklaringar när folk inte förstår, annars är ju jag bara jag. Fast en saga om en docka vore nog intressant. Men ack, jag är inte skicklig nog att skriva så andra hänger med.
Duktigt och modigt av dig dock ^_^
HAHAH :)
32 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/miaka/274109878/