Tuesday 28 December 2010 photo 2/2
|
oj vilket pilates pass...okej allvarligt. Jag och collin bakade ett kilo pepparkakor varav 2/3 ligger i min och collins mage. Alltså degen. Jag har så ont i magen att jag tror jag dör. Ändå sitter och och knaprar på en bränd pepparkaka. 1-0 till kakhelvetet. Hur som helst läste jag som vanligt bloggen "en vanlig dag på heroin". Hon hade skrivit en inlägg om hur hon uppfattar systemet. Och jag tyckte det var så sant. jag personligen har ingen erfarenhet alls av dessa myndigheter men om man lyssnar till andras berättelser så verkar det vara så här sveriges sociala myndigheter och verksamheter plus behandlingshem ser ut. Som jag skrivit 100 ggr tidigare så är ju mitt mål med mina högskolestudier att få jobba med missbruk så denna bloggen är ju hur intressant som helst. Tänkte kopiera hennes superbra inlägg här så varsegod och läs:
Dumsnålt tänkandeAtt det ska vara så förbannat svårt att få loss en rekvisition till apoteket från soc! Alltså att få mitt metadon betalt av socialen. Nu fattas helt plötsligt kopian på att jag betalade hyran i september. För att jag ska kunna få min medicin betald. Himla jobbigt det kan vara ibland. Visst förstår jag grundtanken i att man måste ha en komplett ansökan för att få ut pengar men nu är det liksom sju veckor och 29 inlämnade papper sen jag ansökte och just det som fattas har inte ett skvatt med apoteket att göra. I och för sig kan jag ju inte ge soc hela äran för den här extremt långa handläggningstiden, jag bär själv en stor del, eller den största delen om jag ska vara helt ärlig, av ansvaret för det genom att sega som fan med att hitta och sen komma loss och lämna in alla j*vla papper och blanketter. Men för att försvara mig lite så är det fullkomligt oförutsägbart att veta vilka papper som skall in när, för de tre (!) handläggare som bollat runt med mitt ärende har alla velat ha helt olika uppgifter och jag var dum nog att tro att det jag lämnat in en gång skulle följa med när jag mitt i allt fick en ny handläggare. Men det får man väl förstå, att det är för mycket begärt att det ska fungera så bra. Hur som helst så kan jag inte för mitt liv förstå hur det kan vara oklart huruvida kostnaden för min medicin ska betalas ut eller inte. Inte för att jag är någon raketforskare eller så men till och med jag kan förstå att det kostar så otroligt mycket mer för samhället om jag blir utan medicin en tid än om jag får hjälp att betala de futtiga tiorna en dos metadon kostar. Lek med tanken att jag under helgen inte skulle få något metadon. Då skulle jag bli abstinent och det skulle jag lösa genom att ta heroin. För att kunna göra det skulle jag behöva begå ett antal brott, inte minst för att få ihop de dryga tre tusen kronor som en helg ranson heroin kostar. För att få ihop de tusenlapparna skulle jag antagligen välja att stjäla några saker och sedan sälja dem till kineserna. Av det jag stjäl får jag ut ungefär en femtedel av värdet på sakerna ifråga. Vilket gör att jag skulle behöva ta saker till ett värde av ungefär 15 000 kr för att få loss tre. Redan där är vi uppe i tio gånger summan för en årsförbrukning av metadon. Och då har vi ändå bara räknat det mest uppenbara. Lägg sen på kostnaden för securitasvakterna som måste anställas för försöka göra det lite svårare för mig att stjäla, alla förpackningar och eventuellt en monter eller två som jag måste förstöra för att få med mig det jag stjäl. Eller bilrutorna som jag slår in, om jag nu istället för affär skulle dra ihop pengarna genom att stjäla ur bilar. Sen om jag skulle åka fast, då har vi kostnaden för polisernas jobb, förvaringen på arresten, kostnad för rättegången osv. Eller om jag istället skulle få i mig en överdos, då har vi kostnaden för ambulansutryckningen, akutvård, någon dags sjukvård etc. Och om vi säger att jag just den här helgen drar på mig tex hepatit C, ja då har vi bara där en kostnad på 100-200 000 bara för den sjukvården…
Nu drar jag medvetet saken till sin spets, men redan de självklara och oundvikliga kostnaderna som de facto uppstår överstiger kostnaden för metadon flera hundra gånger om. Men så långt tänker nog inte soc, för då handlar det om kostnader som "någon annan" står för, inte det lokala kontoret. Men det kanske ändå kan ligga något i mitt resonemang?
http://envanligdagpaheroin.bloggsida.se/
Dumsnålt tänkande
Att det ska vara så förbannat svårt att få loss en rekvisition till apoteket från soc! Alltså att få mitt metadon betalt av socialen. Nu fattas helt plötsligt kopian på att jag betalade hyran i september. För att jag ska kunna få min medicin betald. Himla jobbigt det kan vara ibland. Visst förstår jag grundtanken i att man måste ha en komplett ansökan för att få ut pengar men nu är det liksom sju veckor och 29 inlämnade papper sen jag ansökte och just det som fattas har inte ett skvatt med apoteket att göra. I och för sig kan jag ju inte ge soc hela äran för den här extremt långa handläggningstiden, jag bär själv en stor del, eller den största delen om jag ska vara helt ärlig, av ansvaret för det genom att sega som fan med att hitta och sen komma loss och lämna in alla j*vla papper och blanketter. Men för att försvara mig lite så är det fullkomligt oförutsägbart att veta vilka papper som skall in när, för de tre (!) handläggare som bollat runt med mitt ärende har alla velat ha helt olika uppgifter och jag var dum nog att tro att det jag lämnat in en gång skulle följa med när jag mitt i allt fick en ny handläggare. Men det får man väl förstå, att det är för mycket begärt att det ska fungera så bra. Hur som helst så kan jag inte för mitt liv förstå hur det kan vara oklart huruvida kostnaden för min medicin ska betalas ut eller inte. Inte för att jag är någon raketforskare eller så men till och med jag kan förstå att det kostar så otroligt mycket mer för samhället om jag blir utan medicin en tid än om jag får hjälp att betala de futtiga tiorna en dos metadon kostar. Lek med tanken att jag under helgen inte skulle få något metadon. Då skulle jag bli abstinent och det skulle jag lösa genom att ta heroin. För att kunna göra det skulle jag behöva begå ett antal brott, inte minst för att få ihop de dryga tre tusen kronor som en helg ranson heroin kostar. För att få ihop de tusenlapparna skulle jag antagligen välja att stjäla några saker och sedan sälja dem till kineserna. Av det jag stjäl får jag ut ungefär en femtedel av värdet på sakerna ifråga. Vilket gör att jag skulle behöva ta saker till ett värde av ungefär 15 000 kr för att få loss tre. Redan där är vi uppe i tio gånger summan för en årsförbrukning av metadon. Och då har vi ändå bara räknat det mest uppenbara. Lägg sen på kostnaden för securitasvakterna som måste anställas för försöka göra det lite svårare för mig att stjäla, alla förpackningar och eventuellt en monter eller två som jag måste förstöra för att få med mig det jag stjäl. Eller bilrutorna som jag slår in, om jag nu istället för affär skulle dra ihop pengarna genom att stjäla ur bilar. Sen om jag skulle åka fast, då har vi kostnaden för polisernas jobb, förvaringen på arresten, kostnad för rättegången osv. Eller om jag istället skulle få i mig en överdos, då har vi kostnaden för ambulansutryckningen, akutvård, någon dags sjukvård etc. Och om vi säger att jag just den här helgen drar på mig tex hepatit C, ja då har vi bara där en kostnad på 100-200 000 bara för den sjukvården…
Nu drar jag medvetet saken till sin spets, men redan de självklara och oundvikliga kostnaderna som de facto uppstår överstiger kostnaden för metadon flera hundra gånger om. Men så långt tänker nog inte soc, för då handlar det om kostnader som "någon annan" står för, inte det lokala kontoret. Men det kanske ändå kan ligga något i mitt resonemang?
http://envanligdagpaheroin.bloggsida.se/