Tuesday 7 October 2008 photo 8/14
|
Minnet är fortfarande kvar
Sarah har tillsammans med vår grannes dotter Lina och Sarah´s kompis ifrån Mölndal tagit tåget upp till Mölndal lördag eftermiddag. Sarah har tänkt vara hemma hos sin mamma ett par dagar, men vill inte vara där ensam. Därför har Lina följt med henne upp. Lördagen går allt bra och även söndag, men på kvällen börjar Sarah och Solveig bråka.Strax före 23.00 kommer vår granne Agneta och knackar på vår dörr.
Det är Sarah som ringt upp deras telefon och vill prata med mig eller Peter. Det är jag (Marianne) som tar telefonen.
Sarah gråter och frågar om pappa kan komma och hämta henne ikväll. Jag frågar vad som hänt. Solveig (Sarah´s mamma) har sagt att Sarah inte får komma ner till oss. Att hon inte ska bo här. Jag säger att det bestämmer inte hon. Sarah får prata med Peter och han säger att vi är där om ca en timma.
Då vi nästan är framme ringer vi Linas mobil och säger att vi är där om 5 minuter.
När vi är utanför Sarah´s hus hör jag skrik och stannar bilen, springer ut och hör Sarah skrika ifrån trädgården. Jag ropar på Sarah upprepade gånger samtidigt som jag och Peter springer in i trädgården. Utanför husets ingång ligger Sarah på marken med Solveig sittandes gränsle över henne, samtidigt som hon håller två väskor över Sarah´s huvud. Bredvid står Sarah´s kompis Lina. Peter försöker få bort Solveig ifrån Sarah, genom att dra i hennes jacka, samtidigt försöker jag rycka bort väskorna från Solveig.
Då slår Solveig mig hårt på käken och jag snubblar bakåt. Jag skriker åt henne att flytta sig från Sarah, hör hon inte som hon gapar?
Sarah skriker hela tiden åt Solveig att flytta på sig. Peter försöker upprepade gånger få bort Solveig från Sarah och jag försöker dra loss Sarah under Solveigs ben. Sarah sitter fast i sin kappa och kan inte komma loss. Solveig slår mig igen.
Slutligen kommer Sarah loss och jag skriker åt henne att springa till bilen. Hon hinner inte, för Solveig springer ifatt henne. Denna gång ramlar båda ner på gatan strax utanför trädgården och kommer upp i sittande, där Solveig sitter bakom Sarah och håller fast henne runt midjan.
Peter står jämte och försöker säga till Solveig att släppa Sarah. Han håller Sarah´s hand för att lugna ner henne. Sarah skriker hela tiden åt sin mamma att hon ska släppa henne och skäller på henne. Peter och Solveig gapar åt varandra. Under tiden ringer jag 112 och blir kopplad till polisen i Mölndal.
De är redan på väg (Solveigs mamma har redan ringt dem). Jag går fram till Sarah, klappar henne på kinden och ber henne lugna sig – polisen är på väg. Hon ser på mig och lugnar sig en kort stund. Solveig slår mig en tredje gång över käken.
Sarah och Solveig fortsätter skrika och prata om vartannat. Mycket blir sagt av oss alla, anklagelser, okvädningsord och böner till Solveig om att släppa sin dotter.
Solveig påstår att vi hållit Sarah nere hos oss i två månader, att hon inte fått ringa eller komma hem. Jag och Peter säger att det inte stämmer, att Sarah inte ville hem eller ringa. Hon har varit fri att göra som hon ville i det fallet.
En väldig röra och i vilken ordning allt blivit sagt är inte helt klart.
Många grannar har under tiden kommit och undrar vad som pågår. Någon granne såg Sarah ligga i trädgården med Solveig över sig, de andra att Solveig höll fast henne ute på gatan. Solveigs pappa är också där ute. Hennes mamma hade gått in i huset igen. Sarah ville inte att hennes morfar skulle vara där och se det som hände och bad honom flera gånger att gå in.
Slutligen ställer Solveig och Sarah sig upp och då kan Sarah komma loss. Solveig är lugn nu och ber Sarah ta sina skor som ligger uppe i trädgården. Hon gör det och sedan säger jag till Sarah och Lina att de ska sätta sig i bilen. Jag låser dörrarna.Solveig går fram till bilen, Sarah vevar ner rutan och Solveig kan prata med henne. Hon ber Sarah ringa om några dagar och frågar om hon ska hämta Sarah´s väska. Det vill Sarah att hon gör och det gör hon.
Efter det väntar vi på att polisen ska komma. Två bilar kommer och vi får avlägga vittnesmål om vad som hänt, samtidigt som Solveig gör det lite längre bort. En polis går fram till bilen och pratar med Sarah. Polisen förstår att Sarah ringt efter oss och att Solveig nu släpper iväg henne. Vi åker hem till Varberg. Inga anmälningar görs av oss i detta läget.
Jag har sedan pratat med tjejerna om vad som hände innan vi kom till platsen.
Solveig och Sarah hade bråkat inne huset. Solveig hade sagt till Sarah att hon inte fick åka med Lina ner till Varberg igen, att hon inte skulle få bo hos oss.Hon säger att under tiden Sarah har varit här har hon lärt sig att ljuga, svära och stjäla av de kompisar hon umgås med. Lina blir arg och protesterar. Då är felet Peters och Lina protesterar igen.
Slutligen går Solveig ut ur rummet och det är då Sarah ringer hem till vår granne och ber oss hämta henne. Töserna packar sina väskor och hissar ner dem genom fönstret. De har tänkt säga till Solveig att de ska ut och gå, ta väskoran på baksidan av huset och sedan sticka för att möta oss.
Solveig sitter i trappan till nedervåningen. Sarah frågar om dem får gå ut och gå. Det får de inte. De går ut i köket och sätter sig sedan på en bänk i hallen. Då ringer Peter och säger att vi är där om 5 minuter. Sarah frågar igen om dem får gå ut och gå. Nej, det får dem inte. Sarah säger att då får väl Solveig följa med. Ok.
När de är ute i trädgården hämtar de väskorna och Sarah säger att de ska åka hem nu. Då tar Solveig tag i Sarah hår och kappan i nacken. Sarah skriker åt henne att släppa hennes hår. Det gör Solveig inte. Sarah sätter sig ner och viftar med händerna för att undgå Solveigs grepp om henne. Solveig ber Lina gå in igen. Lina säger att hon inte lämnar en kompis. Då slår Solveig Lina två gånger över käften. Hon försöker en tredje gång, men då avvärjer Lina slaget. Lina säger att hon ska polisanmäla Solveig. Ja, gör du det svara Solveig. Samtidigt trycker Solveig två väskor ner mot Sarah för att fortsatt hålla nere henne. Sedan sätter hon sig gränsle över henne och håller väskorna emot hennes ansikte.
Och det är ungefär då vi kommer springande.
Sarah har tillsammans med vår grannes dotter Lina och Sarah´s kompis ifrån Mölndal tagit tåget upp till Mölndal lördag eftermiddag. Sarah har tänkt vara hemma hos sin mamma ett par dagar, men vill inte vara där ensam. Därför har Lina följt med henne upp. Lördagen går allt bra och även söndag, men på kvällen börjar Sarah och Solveig bråka.Strax före 23.00 kommer vår granne Agneta och knackar på vår dörr.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/michaelmyers/277044368/