April
11 May 2008
11 maj
Att åka hem, trött, sliten, svettig, i ett (eller tre) svettiga, varma, obekväma tåg fyllda med folk och oljud är inte drömscenariot. Det är alltid tråkigt när det roliga tar slut, men det är alltid skönt att komma hem.
Att åka hem, trött, sliten, svettig, i ett (eller tre) svettiga, varma, obekväma tåg fyllda med folk och oljud är inte drömscenariot. Det är alltid tråkigt när det roliga tar slut, men det är alltid skönt att komma hem.
Godmorgon! Pigg och glad! Samuel med sitt löjligt glada morgonhumör, Gabbis med sitt retsamt dåliga morgonhumör och jag med mina allergiögon vaknade i ett svettigt och varmt
Hur glad?
Gabbis roar oss med en fin liten dikt som hon har hittat i Hemmets Journal. Att hon överhuvudtaget har den hemma och faktiskt läser den tycker jag är fantastiskt roligt.
Ut i solen igen, det gäller att passa på att maxa innan tåget går hem.
Samuel erbjöds 50 kronor för att äta den gamla ärtskidan. Han var inte sen att motstå erbjudandet. Eller?
Sol inne, sol i sinne, hjärta i minne. Eller hur var det Samuel?
Tydligen har dom Sveriges äckligaste pizzor i Ryd. Men stället har ju världens bästa namn i alla fall.
Tillslut satt vi på tåget igen. Måttligt imponerade.
Det bästa med hela resan är naturligtvis att vi passerar Flen både dit och hem. Ja det roade mig tillräckligt i alla fall.
På ett tåg är det inte bara svettigt och varmt. Det är fullt av folk dessutom. Men med den oerhört stimulerande tidningen Kupé kommer man långt.
Sparris!?
Det känns alltid lika skönt när man passerar Dalagränsen. Här känner man sig som hemma.
Vykortsfotografen slår till...igen.
Men det kan inte hjälpa. I love Dalarna. Sammanfattning: Resan var fantastisk. Det var precis vad jag behövde, och sällskapet var inte heller så pjåkigt.
Direct link:
http://dayviews.com/michaelsson/2008/5/11/
Visa toppen
Show footer