Monday 17 November 2008 photo 1/5
|
Älskade ponny <3<3<3<3
Så här dagen efter min första hopptävling på 8 år kommer minnena. Jag har faktisgt hopptävlat en gång innan. När ja t.o.m vann det va dock i torsdagsgruppen så ingen riktigt hopptävling. Men det va på dig och den rosetten är det som betyder mest av dem alla i samlingen på väggen<3<3
Saknar dig gumman livet blir aldrig det samma igen utan dig, du va mitt allt min bästa vänn, min stora kärlek hela mitt liv kretsa kring dig. Hålet efter dig har med tiden blivit mindre men nu rivs det upp igen. Du finns föralltid i mitt hjärta<3
Du va allt jag hade. När du dog, dog jag innombords men tanken på att du har det bättre nu fick mig att resa mig upp igen. Tårarna rinner och minnena bara blixtrara förbi du i hagen, du i spiltan, alla dina bocksprång och jag som ligger på marken och skrattar , dina sorgsna ögon över så ont du hade... jag kan se det framför mig än idag när Linda stänger dörren natten den 1:a februari och jag vet att jag aldrig mer kommer att få se dig. Som en klok Louise en gång sa" Det är det bästa för henne, det blir tuffare för oss som lever kvar på jorden"
Saknar dig gumman var du är finns nu och vad du än gör så kommer du alltid att finnas inom mig, älskar dig nu & föralltid <3
Så här dagen efter min första hopptävling på 8 år kommer minnena. Jag har faktisgt hopptävlat en gång innan. När ja t.o.m vann det va dock i torsdagsgruppen så ingen riktigt hopptävling. Men det va på dig och den rosetten är det som betyder mest av dem alla i samlingen på väggen<3<3
Saknar dig gumman livet blir aldrig det samma igen utan dig, du va mitt allt min bästa vänn, min stora kärlek hela mitt liv kretsa kring dig. Hålet efter dig har med tiden blivit mindre men nu rivs det upp igen. Du finns föralltid i mitt hjärta<3
Du va allt jag hade. När du dog, dog jag innombords men tanken på att du har det bättre nu fick mig att resa mig upp igen. Tårarna rinner och minnena bara blixtrara förbi du i hagen, du i spiltan, alla dina bocksprång och jag som ligger på marken och skrattar , dina sorgsna ögon över så ont du hade... jag kan se det framför mig än idag när Linda stänger dörren natten den 1:a februari och jag vet att jag aldrig mer kommer att få se dig. Som en klok Louise en gång sa" Det är det bästa för henne, det blir tuffare för oss som lever kvar på jorden"
Saknar dig gumman var du är finns nu och vad du än gör så kommer du alltid att finnas inom mig, älskar dig nu & föralltid <3
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mickey/296212682/