November
Wednesday 20 January 2010 photo 3/3
|
Äh lägger väl ute lite till har ändå inegt att göra :P xD
Kapitel 1: Ny Elev
Vi blev avbrutna mitt i matte lektionen av rektorn som knackade på dörren till klassrummet.
"Ursäkta mig, miss Blackbone?" Rektorn skämdes lite över att störa oss mitt under en lektion.
Miss Blackbone tittade förvånat upp från sitt lilla skrivhäfte & såg på vår rektor.
"Ja?" sa hon med sin ljusa, sammetslena röst. Miss Blackbone var väldigt ung & vacker. Om hon hade haft lite mer moderna kläder & använt linser istället för sina gamla glasögon så hade hon vart helt oemotståndlig för de flesta killar.
"Din nya elev har kommit" sa rektorn lite generat. Rektorn, i jämförelse med miss Blackbone, var gammal & rynkig. Hennes gråa hår var uppsatt i en hård knut i nacken & hon hade stora, runda glasögon.
"Jaså?" sa miss Blackbone & log sitt bländande, ljusa leende & rektorn steg åt sidan så att den nya eleven kunde komma in. Alla tystnade när dom såg honom & jag hörde mina lungor dra efter andan. Han var så snygg!
Hans solbrända hud hade en kolaaktig färg som var perfekt tillsammans med hans svarta hår som hängde lite snett över hans ögon.Han drog sin ena perfekta hand genom sitt svarta hår så han visade sina underbara mörkbruna ögon. Om man tittade noga kunde man se små inslag av rött & nästan samma kolaaktiga färg som han hade på sin hud.
Min kropp förråde mig..
Mitt hjärta slog snabbare & gav en rodnad på mina kinder. Jag kom på mig själv med att stirra & vände snabbt bort blicken.
"Yo.. Uhm.. Jag heter Lucas Devin"
Hans röst var hypnotiserande & jag kollade på honom igen. Han svepte blicken över alla i klassen & när hans blick kom till mig så stannade den där. Jag rodnade ännu mer.
Men det var inte mig han tittade på. Det var något... Över mig?
Jag kollade upp. Det var ingenting där. Sedan kollade jag förvirrat på honom igen.
"Vad kollar han på?" tänkte jag för mig själv. När han såg att jag hade märkt att det inte var mig han kollade på, så log han lite nervöst. Det var nått skumt med honom. Vad det var visste jag inte men jag skulle ta reda på det... Hoppades jag...
Den enda lediga platsen var platsen framför mig & miss Blackbone sa till Lucas att sätta sig där. Jag fick plötsligt lust att sträcka mig fram & röra vid hans svarta kalufs men jag lät bli.
Efter lektionen vände han sig om & såg på mig.
"Hej jag heter Lucas" Han log mot mig.
Jag rodnade & stammade fram "J-j-jag h-heter N-n-neelah Lovegood"
Jag rodnade ännu mer när jag stammade & han log.
"Nervös?" Han flinade retsamt åt mig.
Jag svalde nervöst, skakade på huvudet & suckade sedan.
"Varför pratade han med mig av alla personer?" tänkte jag. Han såg nyfiket på mig & jag såg in i hans mörka, djupa ögon. Dom var så vackra. Den mörkbruna färgen hade en chokladaktig ton i sig som på något sätt framhävde det röda & den kolaaktiga färgen som gjorde hans ögon ännu djupare. Dom var så djupa att man kunde... drunkna...i dom... & det var precis vad jag gjorde. Jag fick fjärilar i magen av att se på honom & mitt hjärta bultade så hårt att jag trodde att det skulle hoppa ur bröstkorgen på mig. Jag måste vara riktigt patetisk va? Jag blir kär i en kille jag just träffat.
Jag suckade & såg på Lucas igen. Jag hade vänt bort blicken utan att tänka mig för.
"Ska vi gå ut en sväng? Du ser lite varm ut... Lite frisk luft kanske hjälper?" Han log mot mig.
"Uhm.. V-visst" Sa jag lite osäkert. Jag reste mig upp & då gjorde han oxå det. Då kom en av mina små klumpighets attacker & jag snubblade över bordsbenet till min bänk. Jag såg marken komma emot mig snabbt men.. Jag träffade den aldrig? Något hade tatt tag runt min midja innan jag träffade marken. Det något som hade tatt tag i mig ställde mig rakt & jag stirrade på det... Inte det... Han.. Lucas.Lucas hade räddat mig från att trilla & slå sönder skallen eller något liknande. Jag rodnade så mycket att jag trodde att hela jag var lika röd som en tomat.
"Uhm... T-t-tack" fick jag fram.
Han log. "Ingen orsak Neelah"
Vi började långsamt gå mot dörren. Jag gick långsamt för att in snubbla & göra bort mig igen & han gick långsamt för att hålla takten med mig. Det verkade inte besvära honom särskilt mycket att vi gick långsamt men det kändes som att han ville att vi skulle öka takten.
Vi blev avbrutna mitt i matte lektionen av rektorn som knackade på dörren till klassrummet.
"Ursäkta mig, miss Blackbone?" Rektorn skämdes lite över att störa oss mitt under en lektion.
Miss Blackbone tittade förvånat upp från sitt lilla skrivhäfte & såg på vår rektor.
"Ja?" sa hon med sin ljusa, sammetslena röst. Miss Blackbone var väldigt ung & vacker. Om hon hade haft lite mer moderna kläder & använt linser istället för sina gamla glasögon så hade hon vart helt oemotståndlig för de flesta killar.
"Din nya elev har kommit" sa rektorn lite generat. Rektorn, i jämförelse med miss Blackbone, var gammal & rynkig. Hennes gråa hår var uppsatt i en hård knut i nacken & hon hade stora, runda glasögon.
"Jaså?" sa miss Blackbone & log sitt bländande, ljusa leende & rektorn steg åt sidan så att den nya eleven kunde komma in. Alla tystnade när dom såg honom & jag hörde mina lungor dra efter andan. Han var så snygg!
Hans solbrända hud hade en kolaaktig färg som var perfekt tillsammans med hans svarta hår som hängde lite snett över hans ögon.Han drog sin ena perfekta hand genom sitt svarta hår så han visade sina underbara mörkbruna ögon. Om man tittade noga kunde man se små inslag av rött & nästan samma kolaaktiga färg som han hade på sin hud.
Min kropp förråde mig..
Mitt hjärta slog snabbare & gav en rodnad på mina kinder. Jag kom på mig själv med att stirra & vände snabbt bort blicken.
"Yo.. Uhm.. Jag heter Lucas Devin"
Hans röst var hypnotiserande & jag kollade på honom igen. Han svepte blicken över alla i klassen & när hans blick kom till mig så stannade den där. Jag rodnade ännu mer.
Men det var inte mig han tittade på. Det var något... Över mig?
Jag kollade upp. Det var ingenting där. Sedan kollade jag förvirrat på honom igen.
"Vad kollar han på?" tänkte jag för mig själv. När han såg att jag hade märkt att det inte var mig han kollade på, så log han lite nervöst. Det var nått skumt med honom. Vad det var visste jag inte men jag skulle ta reda på det... Hoppades jag...
Den enda lediga platsen var platsen framför mig & miss Blackbone sa till Lucas att sätta sig där. Jag fick plötsligt lust att sträcka mig fram & röra vid hans svarta kalufs men jag lät bli.
Efter lektionen vände han sig om & såg på mig.
"Hej jag heter Lucas" Han log mot mig.
Jag rodnade & stammade fram "J-j-jag h-heter N-n-neelah Lovegood"
Jag rodnade ännu mer när jag stammade & han log.
"Nervös?" Han flinade retsamt åt mig.
Jag svalde nervöst, skakade på huvudet & suckade sedan.
"Varför pratade han med mig av alla personer?" tänkte jag. Han såg nyfiket på mig & jag såg in i hans mörka, djupa ögon. Dom var så vackra. Den mörkbruna färgen hade en chokladaktig ton i sig som på något sätt framhävde det röda & den kolaaktiga färgen som gjorde hans ögon ännu djupare. Dom var så djupa att man kunde... drunkna...i dom... & det var precis vad jag gjorde. Jag fick fjärilar i magen av att se på honom & mitt hjärta bultade så hårt att jag trodde att det skulle hoppa ur bröstkorgen på mig. Jag måste vara riktigt patetisk va? Jag blir kär i en kille jag just träffat.
Jag suckade & såg på Lucas igen. Jag hade vänt bort blicken utan att tänka mig för.
"Ska vi gå ut en sväng? Du ser lite varm ut... Lite frisk luft kanske hjälper?" Han log mot mig.
"Uhm.. V-visst" Sa jag lite osäkert. Jag reste mig upp & då gjorde han oxå det. Då kom en av mina små klumpighets attacker & jag snubblade över bordsbenet till min bänk. Jag såg marken komma emot mig snabbt men.. Jag träffade den aldrig? Något hade tatt tag runt min midja innan jag träffade marken. Det något som hade tatt tag i mig ställde mig rakt & jag stirrade på det... Inte det... Han.. Lucas.Lucas hade räddat mig från att trilla & slå sönder skallen eller något liknande. Jag rodnade så mycket att jag trodde att hela jag var lika röd som en tomat.
"Uhm... T-t-tack" fick jag fram.
Han log. "Ingen orsak Neelah"
Vi började långsamt gå mot dörren. Jag gick långsamt för att in snubbla & göra bort mig igen & han gick långsamt för att hålla takten med mig. Det verkade inte besvära honom särskilt mycket att vi gick långsamt men det kändes som att han ville att vi skulle öka takten.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mifuneryuuko/438579867/
Visa toppen
Show footer