November
Monday 1 February 2010 photo 2/3
|
Fortsättning på Summer Sun :D
Jag gjorde mitt bästa för att öka takten lite men åndå låta bli att snubbla & det gick faktiskt bra.
Vi kom ut på skolgården & jag sneglade på honom.
Hans blick for över skolgården. Några killar som stod & lekte med en tändare fångade hans blick.
Killarna stod & brände upp lite löv & sånt som dom hittade på marken. Lucas spände blicken i dom & exakt samtidigt som han gjorde det så gick elden överstyr & en av killarna brände sig i handen. Tändaren dunsade i marken & tände eld på alla löv omkring sig.
Lucas flinade & vände ryggen åt dom & började gå. Jag sneglade på killarna - som desperat stod & stampade på löven i hopp om att elden skulle släckas - & följde med Lucas.
"Lite svalare nu?"
"Va? ..Uhm ja..?" Jag hade vart så försjunken i mina gena tankar att jag inte hade hört att han hade sagt nått. Han flinade lite åt mig.
"Jag frågade om du var lite svalare nu."
"Jaahhaa.. Uhm ja faktiskt." Jag var inte så van vid att killar pratade med mig (vanligtvis brukade alla killar inte se mig, som om jag vore osynlig eller nått), så jag var lite nervös på nått sätt.
Jag sneglade mot klockan. Vi började om 20 minuter. En lång rast.
Var det bara jag eller kom Lucas bara närmare & närmare mig? Våra händer nuddade nästan varandra nu & för några minuter sen hade vi nästan en armlängd imellan oss. Det fick mitt hjärta att bulta snabbare & mina kinder att hetta. Det kändes så himla konstigt att gå så nära honom. Även om jag inte rörde vid honom så kände jag värmen från hans kropp. Jag såg på våra händer. Några millimeter till & jag skulle kunna röra vid hans underbara hand. Tanken på det fick mig att rodna ännu mer & jag drog åt mig min hand & la den i säkert förvar i fickan. Jag ville inte få mig att rodna mer än vad jag redan gjorde, så det var säkrast att göra såhär.
Lucas märkte det & kollade på mig. "..Vad är det? Du e la inte rädd för mig??"
"V-va?? Nej självklart inte!" Jag såg på honom & rodnade fortfarande lite men hoppades att han inte märkte det. Han flinade. Jag vet inte åt vad men jag antog att det var åt mig. Vi gick en liten runda på skolgården men vi hann inte prata mycket mer innan skolklockan ringde & vi var tvugna att gå in.
Resten av dagen flög iväg. Lucas pratade med mig hela dagen. Han frågade vad jag gillade för musik, vilken min favoritmat jag hade & vilka djur jag tyckte om. Sedan frågade han också vilka läxor vi hade men jag tyckte inte att det passade särskilt bra ihop med de föregående frågorna. Han fick mig att skratta ett par gånger, vilket han var väldigt nöjd med. Han var en jättesnäll person men väldigt mystisk. När jag frågade om hans familj så blev hans blick svart & han vände bort ansiktet & stirrade ner i golvet. Hans svar på den frågan var ett argt men sorgset: "Jag vill inte prata om det..!"
Jag lät honom va efter det men rasten efter hade han glömt bort det & pratade med mig som alla andra raster.
Jag kom hem vid fyra tiden som vanligt & tog av mig mina slitna sneakers & la ifrån mig väskan. Min mage kurrade ljudligt så jag gick till köket för att hämta något att äta.
Jag var ensam hemma som jag brukade vara vid den här tiden. Min lillebror var på träning & min storasyster var med sin pojkvän eller med någon av hennes vänner. Mina föräldrar kom inte hem förrän vid sju, halv åtta någon gång. Jag var alltid ensam hemma efter skolan & jag var van vid tystnaden.
Jag gick in i det stora, öppna, vita köket & gick direkt fram till kylskåpet. Jag öppnade det & det var fullt med mat inproppat där. Hur mycket som helst. Men jag hittade inget jag var intresserad av. Jag kände för nått sött. Jag stängde kylskåpet & gick istället fram till skafferiet & rotade igenom vad vi hade. Jag hittade ett par kanelbullar som var nästan nybakade & ett halvtomt paket med kakor. Jag hittade också chokladsås & kom på att vi hade glass i frysen. Jag tog ut alla godsaker & la dom på diskbänken. Det vattnades i munnen på mig bara av att se alla dessa goda saker. Jag gick till frysen & letade fram ett nyöppnat paket med glass som jag la på diskbänken bredvid bullarna, kakorna & chokladsåsen. När jag öppnade påsen med bullarna doftade det ljudligt & min mage kurrade igen. Jag visste att min mage skulle bli glad efter alla dessa godsaker.
Jag blev jättemätt efter att ha ätit 3 bullar, 5 kakor & en stor skål med glass & chokladsås. Jag la undan all disk & gick upp på mitt rum med väskan för att göra läxorna. Jag kom in på mitt rum & tände lampan.
Mitt rum. Jag hade velat göra om här så länge jag kunde minnas men mina föräldrar ville inte hjälpa mig. Jag hade en tråkig, gul färg på mina väggar. Inga gardiner hade jag & jag väcktes nästan alltid av solen som jag fick i ögonen.
Det fanns inte så mycket i mitt rum. En bokhylla, en garderob, en säng, ett skrivbord & en skrivbordstol. Jag hade en tråkig gråaktig matta på mitt golv som inte alls passade in med väggarnas färg. Jag suckade lite. Det såg verkligen hemskt ut. Men, men. Inget man kan göra nått åt. Än.
Jag la väskan på skrivbordet & rotade fram mina böcker. Matte & engelska. Suck. Men det var bara att bita ihop & göra dem. Halvvägs klar med matten somnade jag..
Vi kom ut på skolgården & jag sneglade på honom.
Hans blick for över skolgården. Några killar som stod & lekte med en tändare fångade hans blick.
Killarna stod & brände upp lite löv & sånt som dom hittade på marken. Lucas spände blicken i dom & exakt samtidigt som han gjorde det så gick elden överstyr & en av killarna brände sig i handen. Tändaren dunsade i marken & tände eld på alla löv omkring sig.
Lucas flinade & vände ryggen åt dom & började gå. Jag sneglade på killarna - som desperat stod & stampade på löven i hopp om att elden skulle släckas - & följde med Lucas.
"Lite svalare nu?"
"Va? ..Uhm ja..?" Jag hade vart så försjunken i mina gena tankar att jag inte hade hört att han hade sagt nått. Han flinade lite åt mig.
"Jag frågade om du var lite svalare nu."
"Jaahhaa.. Uhm ja faktiskt." Jag var inte så van vid att killar pratade med mig (vanligtvis brukade alla killar inte se mig, som om jag vore osynlig eller nått), så jag var lite nervös på nått sätt.
Jag sneglade mot klockan. Vi började om 20 minuter. En lång rast.
Var det bara jag eller kom Lucas bara närmare & närmare mig? Våra händer nuddade nästan varandra nu & för några minuter sen hade vi nästan en armlängd imellan oss. Det fick mitt hjärta att bulta snabbare & mina kinder att hetta. Det kändes så himla konstigt att gå så nära honom. Även om jag inte rörde vid honom så kände jag värmen från hans kropp. Jag såg på våra händer. Några millimeter till & jag skulle kunna röra vid hans underbara hand. Tanken på det fick mig att rodna ännu mer & jag drog åt mig min hand & la den i säkert förvar i fickan. Jag ville inte få mig att rodna mer än vad jag redan gjorde, så det var säkrast att göra såhär.
Lucas märkte det & kollade på mig. "..Vad är det? Du e la inte rädd för mig??"
"V-va?? Nej självklart inte!" Jag såg på honom & rodnade fortfarande lite men hoppades att han inte märkte det. Han flinade. Jag vet inte åt vad men jag antog att det var åt mig. Vi gick en liten runda på skolgården men vi hann inte prata mycket mer innan skolklockan ringde & vi var tvugna att gå in.
Resten av dagen flög iväg. Lucas pratade med mig hela dagen. Han frågade vad jag gillade för musik, vilken min favoritmat jag hade & vilka djur jag tyckte om. Sedan frågade han också vilka läxor vi hade men jag tyckte inte att det passade särskilt bra ihop med de föregående frågorna. Han fick mig att skratta ett par gånger, vilket han var väldigt nöjd med. Han var en jättesnäll person men väldigt mystisk. När jag frågade om hans familj så blev hans blick svart & han vände bort ansiktet & stirrade ner i golvet. Hans svar på den frågan var ett argt men sorgset: "Jag vill inte prata om det..!"
Jag lät honom va efter det men rasten efter hade han glömt bort det & pratade med mig som alla andra raster.
Jag kom hem vid fyra tiden som vanligt & tog av mig mina slitna sneakers & la ifrån mig väskan. Min mage kurrade ljudligt så jag gick till köket för att hämta något att äta.
Jag var ensam hemma som jag brukade vara vid den här tiden. Min lillebror var på träning & min storasyster var med sin pojkvän eller med någon av hennes vänner. Mina föräldrar kom inte hem förrän vid sju, halv åtta någon gång. Jag var alltid ensam hemma efter skolan & jag var van vid tystnaden.
Jag gick in i det stora, öppna, vita köket & gick direkt fram till kylskåpet. Jag öppnade det & det var fullt med mat inproppat där. Hur mycket som helst. Men jag hittade inget jag var intresserad av. Jag kände för nått sött. Jag stängde kylskåpet & gick istället fram till skafferiet & rotade igenom vad vi hade. Jag hittade ett par kanelbullar som var nästan nybakade & ett halvtomt paket med kakor. Jag hittade också chokladsås & kom på att vi hade glass i frysen. Jag tog ut alla godsaker & la dom på diskbänken. Det vattnades i munnen på mig bara av att se alla dessa goda saker. Jag gick till frysen & letade fram ett nyöppnat paket med glass som jag la på diskbänken bredvid bullarna, kakorna & chokladsåsen. När jag öppnade påsen med bullarna doftade det ljudligt & min mage kurrade igen. Jag visste att min mage skulle bli glad efter alla dessa godsaker.
Jag blev jättemätt efter att ha ätit 3 bullar, 5 kakor & en stor skål med glass & chokladsås. Jag la undan all disk & gick upp på mitt rum med väskan för att göra läxorna. Jag kom in på mitt rum & tände lampan.
Mitt rum. Jag hade velat göra om här så länge jag kunde minnas men mina föräldrar ville inte hjälpa mig. Jag hade en tråkig, gul färg på mina väggar. Inga gardiner hade jag & jag väcktes nästan alltid av solen som jag fick i ögonen.
Visa toppen
Show footer