November
Tuesday 25 May 2010 photo 2/2
|
Summer Sun
Prolog
"Det här är ingen historia som du hört förut, eller ens känner igen. Detta är en sann histora & det hände mig.
Jag förälskade mig. Killen jag blev kär i var alldeles speciell. Igentligen borde han inte ens lagt märke till mig. Jag är en helt vanlig, tråkig 15 åring med helt vanliga, tråkiga föräldrar & vanliga, tråkiga syskon. Jag går i en helt vanlig, tråkig skola strax utanför Pheonix i Arizona. Men han förändrade mitt liv för alltid. Mitt i terminen kom en utbytesstudent från Europa. Han hette Lucas Devin (Sa han iallafall). Men det var något med honom. & jag skulle ta reda på vad... Tidigare än jag trodde.."
Kapitel 1: Ny Elev
Vi blev avbrutna mitt i matte lektionen av rektorn som knackade på dörren till klassrummet.
"Ursäkta mig, miss Blackbone?" Rektorn skämdes lite över att störa oss mitt under en lektion.
Miss Blackbone tittade förvånat upp från sitt lilla skrivhäfte & såg på vår rektor.
"Ja?" sa hon med sin ljusa, sammetslena röst. Miss Blackbone var väldigt ung & vacker. Om hon hade haft lite mer moderna kläder & använt linser istället för sina gamla glasögon så hade hon vart helt oemotståndlig för de flesta killar.
"Din nya elev har kommit" sa rektorn lite generat. Rektorn, i jämförelse med miss Blackbone, var gammal & rynkig. Hennes gråa hår var uppsatt i en hård knut i nacken & hon hade stora, runda glasögon.
"Jaså?" sa miss Blackbone & log sitt bländande, ljusa leende & rektorn steg åt sidan så att den nya eleven kunde komma in. Alla tystnade när dom såg honom & jag hörde mina lungor dra efter andan. Han var så snygg!
Hans solbrända hud hade en kolaaktig färg som var perfekt tillsammans med hans svarta hår som hängde lite snett över hans ögon.Han drog sin ena perfekta hand genom sitt svarta hår så han visade sina underbara mörkbruna ögon. Om man tittade noga kunde man se små inslag av rött & nästan samma kolaaktiga färg som han hade på sin hud.
Min kropp förråde mig..
Mitt hjärta slog snabbare & gav en rodnad på mina kinder. Jag kom på mig själv med att stirra & vände snabbt bort blicken.
"Yo.. Uhm.. Jag heter Lucas Devin"
Hans röst var hypnotiserande & jag kollade på honom igen. Han svepte blicken över alla i klassen & när hans blick kom till mig så stannade den där. Jag rodnade ännu mer.
Men det var inte mig han tittade på. Det var något... Över mig?
Jag kollade upp. Det var ingenting där. Sedan kollade jag förvirrat på honom igen.
"Vad kollar han på?" tänkte jag för mig själv. När han såg att jag hade märkt att det inte var mig han kollade på, så log han lite nervöst. Det var nått skumt med honom. Vad det var visste jag inte men jag skulle ta reda på det... Hoppades jag...
Den enda lediga platsen var platsen framför mig & miss Blackbone sa till Lucas att sätta sig där. Jag fick plötsligt lust att sträcka mig fram & röra vid hans svarta kalufs men jag lät bli.
Efter lektionen vände han sig om & såg på mig.
"Hej jag heter Lucas" Han log mot mig.
Jag rodnade & stammade fram "J-j-jag h-heter N-n-neelah Lovegood"
Jag rodnade ännu mer när jag stammade & han log.
"Nervös?" Han flinade retsamt åt mig.
Jag svalde nervöst, skakade på huvudet & suckade sedan.
"Varför pratade han med mig av alla personer?" tänkte jag. Han såg nyfiket på mig & jag såg in i hans mörka, djupa ögon. Dom var så vackra. Den mörkbruna färgen hade en chokladaktig ton i sig som på något sätt framhävde det röda & den kolaaktiga färgen som gjorde hans ögon ännu djupare. Dom var så djupa att man kunde... drunkna...i dom... & det var precis vad jag gjorde. Jag fick fjärilar i magen av att se på honom & mitt hjärta bultade så hårt att jag trodde att det skulle hoppa ur bröstkorgen på mig. Jag måste vara riktigt patetisk va? Jag blir kär i en kille jag just träffat.
Jag suckade & såg på Lucas igen. Jag hade vänt bort blicken utan att tänka mig för.
"Ska vi gå ut en sväng? Du ser lite varm ut... Lite frisk luft kanske hjälper?" Han log mot mig.
"Uhm.. V-visst" Sa jag lite osäkert. Jag reste mig upp & då gjorde han oxå det. Då kom en av mina små klumpighets attacker & jag snubblade över bordsbenet till min bänk. Jag såg marken komma emot mig snabbt men.. Jag träffade den aldrig? Något hade tatt tag runt min midja innan jag träffade marken. Det något som hade tatt tag i mig ställde mig rakt & jag stirrade på det... Inte det... Han.. Lucas.Lucas hade räddat mig från att trilla & slå sönder skallen eller något liknande. Jag rodnade så mycket att jag trodde att hela jag var lika röd som en tomat.
"Uhm... T-t-tack" fick jag fram.
Han log. "Ingen orsak Neelah"
Vi började långsamt gå mot dörren. Jag gick långsamt för att inte snubbla & göra bort mig igen & han gick långsamt för att hålla takten med mig. Det verkade inte besvära honom särskilt mycket att vi gick långsamt men det kändes som att han ville att vi skulle öka takten. Jag gjorde mitt bästa för att öka takten lite men åndå låta bli att snubbla & det gick faktiskt bra.
Vi kom ut på skolgården & jag sneglade på honom.
Hans blick for över skolgården. Några killar som stod & lekte med en tändare fångade hans blick.
Killarna stod & brände upp lite löv & sånt som dom hittade på marken. Lucas spände blicken i dom & exakt samtidigt som han gjorde det så gick elden överstyr & en av killarna brände sig i handen. Tändaren dunsade i marken & tände eld på alla löv omkring sig.
Lucas flinade & vände ryggen åt dom & började gå. Jag sneglade på killarna - som desperat stod & stampade på löven i hopp om att elden skulle släckas - & följde med Lucas.
"Lite svalare nu?"
"Va? ..Uhm ja..?" Jag hade vart så försjunken i mina gena tankar att jag inte hade hört att han hade sagt nått. Han flinade lite åt mig.
"Jag frågade om du var lite svalare nu."
"Jaahhaa.. Uhm ja faktiskt." Jag var inte så van vid att killar pratade med mig (vanligtvis brukade inga killar se mig, som om jag vore osynlig eller nått), så jag var lite nervös på nått sätt.
Jag sneglade mot klockan. Vi började om 20 minuter. En lång rast.
Var det bara jag eller kom Lucas bara närmare & närmare mig? Våra händer nuddade nästan varandra nu & för några minuter sen hade vi nästan en armlängd imellan oss. Det fick mitt hjärta att bulta snabbare & mina kinder att hetta. Det kändes så himla konstigt att gå så nära honom. Även om jag inte rörde vid honom så kände jag värmen från hans kropp. Jag såg på våra händer. Några millimeter till & jag skulle kunna röra vid hans underbara hand. Tanken på det fick mig att rodna ännu mer & jag drog åt mig min hand & la den i säkert förvar i fickan. Jag ville inte få mig att rodna mer än vad jag redan gjorde, så det var säkrast att göra såhär.
Lucas märkte det & kollade på mig. "..Vad är det? Du e la inte rädd för mig??"
"V-va?? Nej självklart inte!" Jag såg på honom & rodnade fortfarande lite men hoppades att han inte märkte det. Han flinade. Jag vet inte åt vad men jag antog att det var åt mig. Vi gick en liten runda på skolgården men vi hann inte prata mycket mer innan skolklockan ringde & vi var tvugna att gå in.
Resten av dagen flög iväg. Lucas pratade med mig hela dagen. Han frågade vad jag gillade för musik, vilken min favoritmat jag hade & vilka djur jag tyckte om. Sedan frågade han också vilka läxor vi hade men jag tyckte inte att det passade särskilt bra ihop med de föregående frågorna. Han fick mig att skratta ett par gånger, vilket han var väldigt nöjd med. Han var en jättesnäll person men väldigt mystisk. När jag frågade om hans familj så blev hans blick svart & han vände bort ansiktet & stirrade ner i golvet. Hans svar på den frågan var ett argt men sorgset: "Jag vill inte prata om det..!"
Jag lät honom va efter det men rasten efter hade han glömt bort det & pratade med mig som alla andra raster.
Jag kom hem vid fyra tiden som vanligt & tog av mig mina slitna sneakers & la ifrån mig väskan. Min mage kurrade ljudligt så jag gick till köket för att hämta något att äta.
Jag var ensam hemma som jag brukade vara vid den här tiden. Min lillebror var på träning & min storasyster var med sin pojkvän eller med någon av hennes vänner. Mina föräldrar kom inte hem förrän vid sju, halv åtta någon gång. Jag var alltid ensam hemma efter skolan & jag var van vid tystnaden.
Jag gick in i det stora, öppna, vita köket & gick direkt fram till kylskåpet. Jag öppnade det & det var fullt med mat inproppat där. Hur mycket som helst. Men jag hittade inget jag var intresserad av. Jag kände för nått sött. Jag stängde kylskåpet & gick istället fram till skafferiet & rotade igenom vad vi hade. Jag hittade ett par kanelbullar som var nästan nybakade & ett halvtomt paket med kakor. Jag hittade också chokladsås & kom på att vi hade glass i frysen. Jag tog ut alla godsaker & la dom på diskbänken. Det vattnades i munnen på mig bara av att se alla dessa goda saker. Jag gick till frysen & letade fram ett nyöppnat paket med glass som jag la på diskbänken bredvid bullarna, kakorna & chokladsåsen. När jag öppnade påsen med bullarna doftade det ljudligt & min mage kurrade igen. Jag visste att min mage skulle bli glad efter alla dessa godsaker.
Jag blev jättemätt efter att ha ätit 3 bullar, 5 kakor & en stor skål med glass & chokladsås. Jag la undan all disk & gick upp på mitt rum med väskan för att göra läxorna. Jag kom in på mitt rum & tände lampan.
Mitt rum. Jag hade velat göra om här så länge jag kunde minnas men mina föräldrar ville inte hjälpa mig. Jag hade en tråkig, gul färg på mina väggar. Inga gardiner hade jag & jag väcktes nästan alltid av solen som jag fick i ögonen.
Det fanns inte så mycket i mitt rum. En bokhylla, en garderob, en säng, ett skrivbord & en skrivbordstol. Jag hade en tråkig gråaktig matta på mitt golv som inte alls passade in med väggarnas färg. Jag suckade lite. Det såg verkligen hemskt ut. Men, men. Inget man kan göra nått åt. Än.
Jag la väskan på skrivbordet & rotade fram mina böcker. Matte & engelska. Suck. Men det var bara att bita ihop & göra dem. Halvvägs klar med matten somnade jag..
Kapitel 2: Drömmen
Jag satt ensam i mörkret. Tårar föll från mina kinder. Jag var så ensam. Jag ropade efter någon. Ingen hörde mig. Utom rösterna. Rösterna utan ansikten. Det var bara röster. Dom sa åt mig att va tyst. Att jag bara var i vägen. Att jag skulle försvinna. Jag grät. Höga snyftningar steg från min hals. Men då såg jag det. Det var någon där borta. Han var insvept i eld. Han ropade mitt namn flera gånger. Jag reste mig upp & sprang mot honom, men jag kom inte närmare. Det var då jag såg vem det var. Lucas. Lucas! Jag måste hjälpa honom! Jag försökte springa mot honom igen men det gick inte. Samma som förut. Jag kom ingen vart.
Helt plötsligt så började hans hud färg ändra färg. Hans underbara kola färgade hud fick en rödskimrande färg. Hans ögon blev kolsvarta med röda stora sträck i sig. Ett slitande ljud hördes från honom. Två enorma, svarta fladdermus vingar kom fram från nånstans bakom honom. Elden fladdrade vilt runt honom. En lång svans med en spetsig sak i slutet blottades strax under vingarna. Som en pil ungefär.
Vänta.. Var har jag sett det förut?
Jag vaknade av att dörren där nere stängdes. Jag kollade sömnigt på klockan.
"Va är den redan åtta!?"
Jag hade sovit i nästan 3 timmar. Jag tänkte på den konstiga drömmen jag nyss haft. Den var så annorlunda. Jag hade aldrig drömt något sånt förut. Jag bestämde mig för att ignorera det. Det var ju bara en fånig dröm & jag skulle säkert glömma av den snart ändå. Min mage kurrade,(konstigt nog.. Jag hade ju ätit för mindre än 3 timmar sen!) så jag bestämde mig för att gå ner & kolla om mamma hade börjat med maten. Jag öppnade dörren & blev inte chockad över vad jag hörde.
"Tara nu får du ta & ge dig!!" Min pappas röst var mörk & ursinnig. Han hade jobbat sent igen. Mamma hade antagligen anklagat honom för att vara otrogen igen. Ännu ett av deras alla gräl som dom hade varje dag. Jag förstod inte varför mamma alltid anklagade pappa för att vara otrogen. Fast i för sig så gjorde ju pappa samma sak när mamma kom sent hem. Dom älskade varandra så mycket att dom inte ville lämna varandra ur sikte en sekund utan att tro att den andre gjorde nått som den inte borde. Jag suckade. Det var bara barnsligt. Min mage kurrade ljudligt för att visa att den höll med. Långsamt gick jag ner för trappan.
"Det är inte mitt fel att du alltid ska vara otrogen! Du borde lära dig att hålla dig till en kvinna i taget! Det kanske är lika bra att vi skiljer oss!"
"Tara... Överdriv inte nu. Du vet att jag bara älskar dig. Du är den enda för mig."
"Ä-är det sant?"
"Klart det är. Jag skulle aldrig ljuga för dig."
Som vanligt blev dom sams 5 minuter efter att dom hade börjat bråka så det var inget speciellt med det här. När jag kom ner fick mamma en kyss av pappa & jag tittade äcklat bort.
Det var en sak att kolla på filmer eller kompisar som kysser varandra, men att se sina föräldrar var värst.
Jag rös & harklade så dom slutade byta saliv & kollade på mig istället.
"Kan någon vara snäll & göra lite mat innan jag dör av svält?"
Min mage höll med & kurrade ljudligt.
Mamma fnissade & gick till köket medans pappa såg längtansfullt efter henne. Jag såg på honom & höjde ena ögonbrynet.
"Mår du bra?"
Pappa kom på att jag fortfarande stod där & harklade & rätade på ryggen.
"Ja vrf skulle jag inte göra det?" fräste han åt mig. Han menade det inte som att vara elak eller så. Det var bara hans sätt att inte visa när han blev på kommen med att göra nått pinsamt. I det här fallet: Längta efter att få röra vid mamma så mycket att han dreglade. Okej, kanske inte dreglade. Men han var på god väg. Jag suckade återigen & gick för att kolla på TV istället. Min syster hade inte kommit hem än så hon var säkert hos sin pojkvän & min bror var nog på väg, så jag hade TV:n alldeles för mig själv.
Jag satte på TV & bläddrade igenom tills jag hittade nått jag ville se på.
Det fanns inget speciellt på TV just nu så jag fick nöja mig med ett gammalt "The Simpsons" avsnitt. Helt plötsligt byttes det till nyheterna.
"Vi avbryter detta program för att uppmana alla invånare i Pheonix att stanna inomhus. Vi har fått ett meddelande om att en rånare tänker spränga hela staden om nån kommer i närheten. Han har placerat ut bomber i hela staden så stanna inomhus alla invånare!" Jag kom & tänka på min lillebror, Derek. Han var på väg hem. Tänk om han gick för nära & så sprängdes hela staden.
Som tur var så öppnades dörren & min lillebrors röst hördes.
"Haallåå?"
Mamma kom ut i hallen.
"Du kom lagom till maten Derek. Den är snart klar." Hon log & gick tillbaka.
Nyheterna höll fortfarande på & just nu intervjuade dom nån som hade gått i närheten som påstod att det var en lögn.
Det var Lucas.
"Det är bara lögner alltihop. Det finns inga bomber här. Det skulle ha tagit någon dag att placera ut bomber i hela staden & jag tror att nån hade märkt om nån sprungit runt & gjort det."
Det låg något i det där. Det hade ju sett rätt misstänksamt ut om en kille går runt med en stor väska & placerade ut massa bomber i staden. Alldeles öppet dessutom. Om han hade gjort det på natten skulle det ju vara ännu mer misstänksamt. Men man vågade ju inte chansa ändå. Jag pustade ut när jag insåg att Lucas måste ha rätt.
Han var verkligen snygg. Inte så där filmstjärnesnygg men ändå väldigt snygg. Hans svarta hår blänkte & hans ögon glimmade. Den röda färgen i hans ögon syntes mycket tydligare när det var mörkt ute. Han drog en hand genom håret & jag kunde inte sluta kolla på honom. Han kollade in i kameran & log & det kändes som att det var mig han kollade på. Jag kände hur mina kinder ändrade färg från lite rosiga till alldeles tomatröda. Jag gömde ansiktet i händerna & önskade innerligt att mamma inte skulle komma in i rummet. Det gjorde hon inte heller. Ännu en gång pustade jag ut av lättnad.
"Neelah, gumman! Det är sista gången jag säger till dig nu! Det är mat!" Mamma hade tydligen ropat mer än en gång. Jag måste varit för upptagen med att kolla på Lucas att jag inte hörde.
"Jag kommer!"
Jag reste mig upp & gick till köket. Jag kände igen doften av mammas nybakade "snabb-bröd" som hon kallade det. Det hette snabb-bröd för det behövde inte jäsa & det tog väldigt kort tid på sig i ugnen. Den ljuva doften av nybakat bröd blandades med doften av stekt fläsk. Det luktade jättegott & för tredje gången i dag höll min mage med. Jag satte mig vid matbordet & började att plocka åt mig lite bröd & fläsk. Mamma hade kokat potatis också så jag tog lite av det med.
Efter maten gick jag upp på mitt rum för att göra klart läxorna. Jag kom in i mitt tråkiga rum & allt såg precis ut som vanligt. Förutom att det låg ett brev på min mattebok.
Kapitel 3: Brevet
Jag gick fram till mitt lilla skrivbord & tog upp brevet. På framsidan stod det "Neelah" skrivit med snygg skrivstil. Jag vände på det för att kolla om det stod nån avsändare. Det stod inget. Jag öppnade långsamt brevet & läste igenom det.
"Neelah
Jag vet att du vet. Säger du till nån är du död. Vi pratar om det i skolan imorgon
M.V.H L.D"
L.D? Vem va det? Jag känner väl ingen L.D? Någon som går på min skola... Men vem?
Jag suckade & la undan brevet & återgick till mina läxor.
En timme senare var jag klar med allt jag hade i läxor. Jag suckade lite. Jag gick fram till min bokhylla & plockade undan några böcker & tog fram min dagbok som låg gömd bakom böckerna. Jag ställde tillbaka böckerna & gick & satte mig i sängen med en penna & min dagbok. Sen började jag skriva. Jag kunde sitta i flera timmar & bara skriva om min dag. Idag skrev jag minst 3 sidor om bara Lucas. Jag kunde inte låta bli. Det bara blev så.
Jag somnade efter mina 3 sidor om Lucas & en halv sida om resten av dagen.
Konstigt nog drömde jag om Lucas igen. Samma dröm som innan. Jag satt & grät & Lucas ropade mitt namn.. Sedan förvandlades han till den där...Den där... Jag vet ens vad det var.. Eller jag vet vad det är men jag kan inte komma på vad... Det är inte en demon men.. Det heter nått speciellt.. Men vad?
Jag vaknade tidigt den morgonen av att jag fick solen i ögonen. Jag blinkade ett par gånger i ett försök att få bort ljuset från ögonen, men när det inte funkade så satte jag mig upp & suckade. Jag sneglade mot min gamla väckarklocka som stod på nattduksbordet bredvid sängen. Halv fem. Jag suckade igen & reste mig. Långsamt & trött släpade jag mig fram till garderoben & tog fram mina favoritjeans & en T-shirt. Sedan gick jag till badrummet för att ta en lång, skön dusch.
Medan jag stod & fönade håret i badrummet kollade jag på mig själv i spegeln. Mitt långa, ljusa, chokladbruna hår nådde mig nästan till midjan nu. Mina smaragdgröna ögon kollade tillbaka på mig & jag suckade igen. Jag tyckte inte om hur jag såg ut. Dom flesta sa att jag var vacker & att jag borde bli modell & sånt men jag tyckte att alla andra var så mycket vackrare än mig.
Idag bestämde jag mig för att platta håret så jag tog fram platttången & satte den i kontakten & fortsatte föna håret medans den värmde upp sig. Jag borstade snabbt igenom håret & började sedan platta håret. Jag kollade inte så mycket i spegeln medans jag gjorde det men när jag gjorde det lite snabbt kan jag svära på att jag såg Lucas stå bakom mig i spegeln. Jag kollade bak men ingen var där & när jag kollade i spegeln igen var det bara jag där. Jag rös & vågade inte titta i spegeln mer den morgonen ifall jag såg nån annan stå där.
Jag gick sedan till mitt rum & samtidigt som jag borstade igenom håret. Jag la ner hårborsten på bordet & packade ihop mina läxböcker. En papperslapp trillade ner på golvet. Jag la tillbaka böckerna på bordet & böjde mig ner för att ta upp lappen.Mitt namn stod skrivit i samma skrivstil som på det förra brevet. Jag tog upp det & läste igenom det.
"Neelah
Förlåt för gårdagens lapp. Det var inte meningen att skrämma upp dig eller nått men jag vill inte att du berättar för någon. Hoppas du inte är arg på mig
M.V.H L.D"
L.D igen. Vem e det?
Jag suckade & tryckte ner böckerna i min väska. Jag sneglade på klockan. Den var bara halv sju. Jag hade hoppats på att jag skulle få gå vid det här laget, men nejdå..
Jag suckade ytterligare en gång & gick ner till köket & rostade lite bröd. Jag gjorde ett glas O'boy till & åt långsamt mina mackor. Det tog en kvart. Sedan gick jag & slappade framför tvn tills klockan var ungefär halv åtta. Då gjorde jag mig klar & gick till skolan. Det tog inte så värst lång tid att gå till skolan & jag tyckte det var skönt att gå till skolan ensam. Då kunde jag få tid till att tänka på saker & ting.
När jag kom fram till skolan såg jag Lucas. Omgiven av MASSA tjejer...
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag gick bara förbi & kände hans blick i nacken. Jag ignorerade det & gick till klassrummet där jag mötte min bästa vän, Rebecka Midnight. Hon var mer som en syster än en vän & jag älskade henne för det. Jag visste att jag alltid kunde lita på henne fullt ut. Hon var jättesöt också. Hon hade uppklippt,axellångt ljusbrunt hår med snelugg & blågröna ögon. Hon var smal, inte så jättelång men inte kort heller. Jag brukade reta henne på skoj för hennes längd & hon brukade bli rätt sur på mig men vi skrattade alltid bort det. Hennes hem var mitt & mitt hem var hennes. Vi praktiskt taget bodde hos varandra.
"Äntligen kommer du Neelah. Jag trodde inte att du skulle komma."
"Jaså varför det?"
"Inte vet jag." Hon ryckte på axlarna på sitt vanliga vis & jag log. Vi satte oss vid våra bänkar som stod bredvid varandra.
"Så jag hörde att du var väldigt "vänlig" mot Lucas Devin när jag var borta."
"Inte mitt fel att du var i Italien."
"Men nu e jag här så du får berätta ALLT."
Jag suckade & berätta allt som hade hänt sen igår. Precis när jag var klar strömmade det in med folk i klassrummet.
Efter lektionen överöste Rebecka mig med frågor igen. Jag försökte svara på alla frågor så bra som det gick men jag hade ju bara känt honom i en dag.
Vi slutade prata när Mr Murphy kom in i klassrummet & sa till oss att va tysta. Han var inte särskilt snäll & väldigt grinig. Han var en gammal surgubbe helt enkelt & ingen tyckte om honom. Vi hade No & Matte med honom & ingen gillade de lektionerna. Just nu hade vi No.
"Okej dela in er i par lite snabbt så kan vi börja att labba."
Både Lucas & Rebecka vände sig mot mig & såg sedan på varandra. Jag visste inte vem av dom jag skulle välja. Jag tyckte om båda två. Jag suckade & Lucas räckte upp sin hand.
"Mr. Devin?"
"Får Neelah, jag & Rebecka jobba tillsammans?"
"Eh..? Om vi är ojämnt antal kan ni la få det."
"Det är vi." Lucas log ett bländade leende & satte sig vid mig.
Rebecka satte sig på andra sidan om mig & blängde lite på Lucas.
Lucas log mot henne som svar till hennes blängande & jag suckade återigen. Det här skulle bli en jobbig lektion har jag en känsla av.
Mr. Murphy började babbla om vad vi skulle använda oss av & sånt, men jag lyssnade inte. Jag kom & tänka på lapparna. L.D. Lucas Devin? Jag var inte säker men sneglade lite på Lucas. Han såg att jag kollade på honom & såg mig i ögonen & log. Jag log lite nervöst & tog en liten lapp & skrev på.
"Var det du som skickade lapparna igår?"
Jag gav den till Lucas. Han läste den lite snabbt & skrev ner något på den & gav tillbaka den.
"Ja det var det. Vem annars skulle det vara? Du känner väl inga fler L.D?"
"Nej i för sig... ^^’ "
"Men kan vi inte prata om det på rasten istället? Innan Murphy kommer på oss?"
Jag såg på honom & nickade lite & knökade ner lappen i fickan.
Innan Lucas han komma fram till mig på rasten kom Rebecka.
"Såå?? Vad pratade ni om då?"
"Va?"
"Jag såg att ni skickade lappar."
"Jaha det. Nja inget speciellt. Jag måste gå nu. Uhm.. Vi ses senare." Jag vinkade lite till henne & gick sedan till Lucas som stod & väntade på mig under ett träd på skolgården.
Kapitel 4: Sanningen
Det for en ilning genom min kropp. Han ville träffa mig efter skolan så vi kunde hitta på nått. Jag kände mina kinder ändra färg från bleka till alldeles tomatröda. Jag nickade för jag var rädd att jag skulle stamma eller att jag inte skulle kunna säga nått alls. Han log & gav mig en snabb kram innan han gick in igen. Han var så varm. Även efter han gick, kände jag värmen från kramen han gav mig. Det var nästan... Lite för varmt... Men jag ignorerade den konstiga tanken & kollade upp på den klarblå himlen. Det kändes som att solen sken just för min skull. Att fåglarna sjöng för min skull. Att jorden snurrade för mig. & att himlen valde just den vackra färgen alldeles för min skull.
Jag rodnade fortfarande & satte mig under trädet. Löven prasslade lätt & det luktade verkligen vår. Under just den stunden, kände jag mig lyckligare än någonsin.
Fast den känslan försvann direkt när snobbiga Kayla & hennes gäng kom fram till mig. Jag såg upp på dom & tre av hennes fem efterhängare flinade retsamt. Men Kayla flinade värst.
"Försöker du stjäla Lucas från oss? Osmart drag Neelah lilla."
Jag såg på Kayla. Hon var mycket kortare än mig, men jag kände mig mycket mindre just nu. Hon kom närmare mig & puttade in mig i trädet så jag slog i ryggen.
"Ge fan i honom Neelah. Han är för snygg för en ful tjej som dig."
Smärtan i ryggen var hemsk. Trädets bark hade antagligen rivit upp hela min rygg.
Kayla flinade åt grimasen jag gjorde av smärtan & sparkade mig sedan i magen. Det värsta var att hon hade klackskor på sig. Jag kände hur luften försvann ur mina lungor & jag sjönk ihop på marken & kippade efter luft. Kayla spottade på mig(men som tur va så missade hon). Sedan flinade hon elakt & gick iväg med sitt gäng.
Jag svär på att jag kände blodsmaken i munnen. Medans jag försökte andas normalt igen så såg jag mig omkring. Vi hade varit ensamma på skolgården. Jag försökte resa mig men smärtan tryckte sig upp i hela min kropp & gjorde att jag tappade balansen. Jag föll mot marken & landade på rumpan. Toppen. Nu hade jag ont i rumpan, magen & ryggen. Jag reste mig & stödde mig på trädstammen & lyckades hålla balansen trots smärtan. Jag släpade mig till klassrummet & satte mig på min plats. Det gjorde ont i hela mig nu & jag suckade.
Kayla stod & pratade med Lucas & om hon hade haft en svans hade hon viftat som en galning på den. Hon såg ut att avguda honom. Lucas såg på mig. Han log först men när han såg hur ont jag hade ändrades hans min till en orolig min. Jag log lite för att visa att jag mådde bra men det verkade inte funka. Lucas min förblev orolig & han lyssnade inte alls på Kayla längre. Kayla sökte hans uppmärksamhet men han hade bara ögon för mig.
Rebecka kom in i klassrummet & fick syn på mig.
"NämenherregudNeelah!!"
Jag såg på henne & var väldigt nära på att börja skratta av hennes min. Det var verkligen typiskt Rebecka att hitta på egna uttryck.
Hon kom fram till mig & gav mig en stor kram. Jag kramade tillbaka & det högg till i magen. Rebecka släppte mig snabbt & jag böjde mig i krampningar. Min mage värkte & jag svär att jag kunde höra Kayla skratta. Det gjorde så ont att jag inte kunde säga något.
"Neelah... Du borde gå till skolsystern..." Rebeckas röst lät avlägsen på nått sätt, fast hon stod bredvid mig.
"N-nej då.. Det är bara... Uhm... Ont i magen.. Du vet.." Jag log lite nervöst & hoppades att hon skulle snappa upp min lögn.
"Jahha." Sa hon & log lite. Jag var tacksam över att hon gick på lögnen. Jag hatade att ljuga för henne, men om hon fick reda på det om Kayla skulle hon gå på Kayla direkt & antagligen slått ner henne om hon fick chansen. Jag ville verkligen inte att Rebecka skulle göra det för då skulle Kayla gå på nån som är mindre än sig själv antagligen.
Jag log stelt mot Rebecka & hon log tillbaka. Jag såg Lucas komma emot mig & tog tag i första bästa bok jag hittade & gömde ansiktet i den. Jag låtsades att jag var jätte inne i boken & hoppades på att han skulle gå förbi. Men han stannade istället vid min plats.
"Hej, hur är det?" Frågade han, men jag låtsades inte höra.
"Neelah.. Jag vet att du hör mig för ingen är så inne i en sex & samlevnadsbok..." Han flinade retsamt när jag såg vad jag läste. Jag blev rödare än en tomat & slängde ifrån mig boken. Han flinade fortfarande & drog till sig en stol som han satte sig på.
"Så vad är på gång med dig & den där.... Eh.."
"Kayla." Avslutade jag honom (men jag hade inte slutat rodna..!).
"Just det.. Asså vad har hon gjort mot dig?"
"I-ingenting... V-varför skulle hon ha gjort nånting?"
"Öööh kanske för att du helst inte vill titta på henne & hon skrattar åt dig & snackar skit bakom din rygg."
"HON GÖR VAD!?" Rebecka stod vid oss men ingen av oss hade märkt henne. Jag mumlade fram ett "...Fan..." & Lucas såg oförstående på mig.
"JAG SKA FAN GÅ & SPÖA.. " Hon hann inte säga mer innan jag la handen för hennes mun.
"Du ska inte göra nånting förutom att låta mig sköta det själv..!" Väste jag åt henne.
Rebecka blev genast tyst fast jag visste att hon ville käfta emot & Lucas flinade retsamt åt henne.
När jag kom ut på skolgården efter skolan så fick jag syn på Lucas som stod & väntade på mig. Jag log & gick fram till honom. Han log tillbaka till mig & gav mig en försiktig kram. Jag rodnade & kramade tillbaka. Han var så varm & mysig & jag kunde verkligen inte låta bli att bli alldeles nervös i hans närvaro. Vi gick en bit men tillslut kunde jag inte hålla min nyfikenhet längre.
"Vart ska vi?"
Han flinade. "Det vill du allt veta va?"
"Ja det vill jag." Jag såg på honom.
Han flinade ännu större & satte sitt pekfinger mot sin mun. "Det är en hemlis."
"Meh! Jag vill ju veta!"
"Du får veta när vi kommer fram.."
Vi kom fram till en liten kulle som vi gick uppför. Längst upp på kullen stod en liten bänk som vi satte oss på. Man kunde se nästan hela staden därifrån. Det var jättemysigt.
Lucas vände sig mot mig & såg mig i ögonen. Jag rodnade.
"Jag vet att du vet."
...Va? Vad pratade han om?
"Vad menar du?"
"Spela inte dum Neelah!"
Jag förstod ingenting. Vad menade han?
"V-vänta? Kan du förklara för mig vad det är jag vet?"
"Jag vet att du vet vad jag är."
"En människa?"
"Skärp dig Neelah. Jag vet att du spelar dum. Du har haft drömmen två gånger. Du måste veta."
"V-vänta lite... Menar du att drömmen var sann?"
Lucas såg på mig. "Visste du inte det?"
Jag såg honom i ögonen. "Vem är du?"
"Du vill inte veta."
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag bara såg på honom & han vände bort blicken.
"..Jag vill visst veta."
"Är du säker på det?"
Jag tvekade lite. Sedan nickade jag & såg in hans mörka ögon.
Nu var det hans tur att tveka. Sedan suckade han. "Ditt liv kommer aldrig bli som förr."
Var det så allvarligt?
"Jag är redo att ta den risken." Jag visste inte om jag var det. Det kändes iallafall väldigt rätt just nu.
Han såg mig i ögonen & nästan ända in i min själ.
"Lova att tro mig. Skratta inte åt det för detta är på fullt allvar."
"Okej jag lovar."
"...Jag är djävulens son."
...Dj-djävulens son? Hur kunde det vara möjligt? Jag menar... Han ser ju helt normal ut. (Eller kanske inte normal. Alldeles översnygg.) Men i såna fall stämde ju drömmen.
"Djävulens son?"
"Japp... Egentligen heter jag Lucifer den Andre men jag gillar Lucas mycket mer." Han log lite.
"Varför berättar du det här för mig?"
Han blev tyst & kollade bort.
Kapitel 5: Kärlek
Lucas ord smälte in i mig långsamt. Dom var så gyllene, så vackra & helt underbara. Orden fick en helt annan betydelse när han sa dom. Dom var verkligen speciella när det kom från honom. Dom gjorde att jorden fick en rosaskimrande färg. Orden fick mig att känna mig som en kvinna på något sätt. Inte som en 15 årig tjej. Orden han hade sagt var: "För att jag älskar dig." Bara att tänka på det fick mitt hjärta att hoppa ut ur min bröstkorg & mina kinder att hetta. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste bara att den enda jag ville göra var att nudda vid honom. Men när jag såg på honom så satt han & väntade på ett svar. Så mitt svar blev:
"E-e-e-ehm... J-j-jag...T-typ... Uhm... Ä-älskar dig med..."
Hans hand nuddade vid min haka & han drog mitt tomatröda ansikte mot sig. Hans varma läppar nuddade mina & mitt ansikte blev genast varmare. I ögonvrån kunde jag se solen gå ner. Det var så romantiskt. Jag la armarna om hans hals & drog mig närmare honom. Vår kyss blev djupare & djupare men tillslut drog han sig undan. Han tog mina händer & såg mig i ögonen."Du ska bara veta hur länge jag har väntat på att få träffa dig igen..."
"Gud va sö... Va? Igen??"
"Jag vet inte hur jag ska förklara det här men..."
"Meen?"
"Men jag måste säga som det är... Du är en reinkarnation av en av dina förfäder... Som jag har träffat förut... & som jag föll för... "
Jag fattade inte vad han satt & sa till mig. Var han dum eller??!
"Så du älskar mig för att jag liknar en av mina förfäder!? Vafan e det för kärlek om du älskar mig för att jag e som nån annan!?" Jag började bli jävligt sur på honom nu. Hur kan man säga något sånt till en person man just hade sagt att man älskar??
"N-neelah jag menade inte så.. Du misstar dig.."
"Jag vet vad du menar! Du menar att jag är så pass lik en annan du gillar att jag duger! & jag vill verkligen inte träffa nån som tycker så!!" Jag ställde mig upp & gick i väg med bestämda steg.
"Neelah vänta!" Jag hörde hans steg bakom mig & vände mig om.
"Följ INTE efter mig!!"
Han stannade & jag fortsatte gå. Jag gick & gick & kände klumpen i halsen bli större & större.
Jag kom hem & sprang upp på mitt rum & smällde igen dörren. Sedan slängde jag mig på sängen & grät. Jag vet inte hur länge jag grät. Jag bara grät. Det kändes så hemskt. På lite mer än en halvtimma hade mitt liv ändrats från alldeles rosaskimrande & underbar, till gråmulen & hemsk. Jag ville inte mer. Jag ville bara ge upp. Vid såna här tillfällen fanns det bara en person jag ville prata med. Min allra bästa vän i hela världen. Rebecka.
Jag tog upp mobilen & knappade in hennes nummer.
En signal. Två signaler. Tre signaler. Snälla Rebecka svara. Snälla snälla snälla.
"A det va Rebecka."
"Becka!" Jag snyftade.
"NämenherregudNeelah vad har hänt?" Hon sa det så snabbt att det knappt gick att snappa upp, men efter 7 år som bästis med henne förstod jag allt.
"Jag...Jag..." Jag snyftade återigen. "L-lucas.. H-han sa att.. Han.. Ä-älskar mig" Jag snyftade.
"Neelah... E inte det bra?"
Nu började tårarna rinna igen på riktigt. "Nej för... Han älskar mig bara för... Att jag liknar.. Nån annan." Jag snyftade mig igenom meningarna.
"Vilken idiot! Du är värd mer än så!"
"T-tycker du verkligen det?"
"Klart jag gör!"
"Tack... V-vill du sova över?"
"Jag kommer direkt"
Vi la på & gick till badrummet & torkade bort sminket som runnit. Sedan gick jag & satte mig vid tvn ett tag.
Det knackade på dörren, så jag stängde av tvn & gick för att öppna. Men det var inte Rebecka som stod där. Det var Lucas.
"V-vad gör du här?"
"Får jag komma in?" Han väntade inte på svar utan gick bara in.
Jag suckade."Helst inte."
"Jag måste prata med dig"
"Men jag har inget som jag vill prata med dig om Lucas. Du kan gå hem istället."
Han suckade lite & vände sig om & såg mig i ögonen. "Du missförstod mig Neelah... Jag menade inte så. Jag trodde att du var samma person som jag har älskat förut bara för att du e reinkarnationen av henne men...Du e du Neelah.. & det är dig jag älskar nu... Tack vare dig lever jag i nuet &..."
Jag såg på honom. Gud vad sött sagt. Om en kille säger så, så måste man ju bara förlåta honom.
"Förlåt för jag inte lyssnade på dig förut Lucas."
"Äh det är lugnt.."
Jag kramade honom men han var inte riktigt beredd på kramen men kramade mig mjukt.
Guuuud han var verkligen den mysigaste killen jag någonsin träffat. Så himla underbar & kramig & söt på alla sätt & vis. Jag tror att jag faktiskt älskade honom. Fast jag bara känt honom i två dagar.
Jag hade helt glömt att Rebecka skulle komma, så när hon kom in i hallen samtidigt som hon ropade: "Nu e jag heemmaa!" så hoppade jag till.
Hon stirrade på mig där jag stod med armarna om Lucas.
"Jag trodde du var sur på honom..."
Jag släppte honom. "...Det var jag... Tills för några minuter sen... Du måste höra vad han sa till mig.. Det var så grymt gulligt!" Jag tog Rebeckas hand & drog med henne till vardagsrummet. Vi satte oss & började genast babbla om en massa saker & jag hade helt glömt bort Lucas. När han kom in i vardagsrummet var jag jättenära på att hoppa upp & ropa: "Vad gör du här Lucas?!" Men sen kom jag på att han var här innan Rebecka kom så jag lät bli.
Det slutade med att både Lucas & Rebecka sov över men ingen av dom var särskilt glada för det. Lucas vill ha mig för sig själv & det ville Rebecka också eftersom hon inte hade träffat mig på länge (hon hade ju varit i Italien i två veckor). Vi satt & kollade på film i mitt rum & jag satt mitt emellan två extremt sura personer. Det som var minst roligt var när både Lucas & Rebecka sträckte sig efter popcornen (som stod i mitt knä) & började gräla om vem som tog först.
Det märktes att båda gillade att käfta med folk.
Jag suckade högt för att dom skulle höra det över sitt bråk. Båda tystnade & såg på mig.
"Äntligen slutar ni! Detta är dom första minuterna på hela filmen som är ca 2 timmar lång som är tyst... & den e snart slut!!" Jag suckade igen & dom satt tysta. Jag reste mig & stängde av filmen. Det var ju ändå ingen som kollade. Lucas kollade nyfiket på mig medans Rebecka blängde ilsket på honom. Jag såg på dom båda & suckade igen & gick upp på mitt rum med dom alldeles bakom mig. Lucas kollade runt i mitt rum som om han aldrig hade vart där (fast det måste han ju ha varit ifall han lämnade lapparna – som han gjorde – så han låtsades helt enkelt att han inte varit där förut) & Rebecka satte sig på min säng.
"Becka har du med kläder?"
" ... Ojj... Ehehe..."
Jag gick till min lilla garderob & drog fram en pyjamas åt henne & kastade på henne. Den träffade henne rakt i ansiktet & Lucas började flabba. Rebecka blängde på honom ilsket & gav ifrån sig en liten morrning ungefär.
"Akta dig jävligt noga."
"Haha som om du skulle kunna göra nått mot mig."
"MEN SLUTA BRÅKA!!" Nu fick jag nog. Det här var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag ville inte att dom skulle bråka bara för mig. Det va inte rättvist. Varför kunde inte Rebecka låta bli att käfta med alla?
Dom stirrade på mig & jag suckade.
"Förlåt, det va inte meningen att bli sur."
Lucas kollade oförstående på mig & Rebecka gick fram till mig & gav mig en kram. "Du ska inte säga förlåt Neelah.. Alltihop e ändå Lucas fel." Hon flinade.
Jag ville blänga på henne men jag kunde inte låta bli att fnissa till.
Lucas blev sur & kollade åt sidan.
"M-men Lucas va inte sur nu..." Jag kollade vädjande på honom & han sneglade på mig. Ett snett leende fastnade på hans mun. Jag log mot honom & han gick fram till mig & slog armarna om mig & kysste mig länge. Vi stod & kysstes i flera minuter innan Rebecka harklade sig. "E ni klara snart eller?" Hon lät lite irriterad men jag visste att innerst inne så var hon glad för min skull.
"Ne för hon e min." Lucas blängde på Rebecka som blängde tillbaka. Jag suckade & drog mig ur Lucas grepp. "Kan ni två bara sluta nån gång??"
Lucas & Rebecka kollade på mig & sedan på varandra.
"Fred?" Frågade Lucas & flinade lite.
"..Fred.." Mumlade Rebecka surt som svar.
Jag kunde inte låta bli att fnissa åt deras rivalitet. Dom var så patetiska båda två. Dom såg oförstående på mig,pågrund av min lilla fnissattack, men jag log bara.
"Juste Neelah, du måste bara höra vad jag gjorde mot Kayla. Nu e hon inte så kaxig lä..." Rebecka ryckte till av blicken jag gav henne. "E-eh jag menar.. Vad jag tänkte göra mot Kayla...Ehehe... J-jag ska...Uhm.. Bara gå & byta om." Hon försvann ut ur rummet & jag mumlade för mig sj hur död Rebecka var när hon skulle komma tillbaka.
Lucas flinade. "Du visste att hon skulle göra nått mot Kayla bakom din rygg så varför ens försöka stoppa henne?"
".. För jag vill inte att Rebecka ska få problem..Igen.. Det e inte första gången hon får problem för att hon har slagit ner någon."
"Det kan jag förstå." Han flinade igen.
Jag såg på honom. "Även om jag gillar dig ska du passa dig. Rebecka e min bästa vän & jag tolerar inte att du snackar skit om henne."
Lucas såg på mig med en svårtolkad min."A-asså jag menade det inte som nått elakt."
Jag suckade."Förlåt det va inte meningen att bli sur på dig."
Rebecka kom tillbaka efter en stund & det började bli väldigt sent. Klockan var redan 23.30 så vi bestämade oss för att gå & lägga oss. Efter som jag bara hade en extramadrass så fick Rebecka dela säng med mig (hon ville inte att jag skulle dela med Lucas). Så jag & Becka låg skavfötters i min säng medans Lucas låg alldeles själv på madrassen.
Rebecka somnade väldigt fort som vanligt, så när jag var helt säker på att hon sov så gick jag upp ur sängen & fram till madrassen på golvet & kröp ner bredvid Lucas.
Han var lika varm som han brukade vilket gjorde att det blev varmt & mysigt under täcket.
Han kollade fundersamt på mig när jag la huvudet mot hans bröstkorg. Jag kom inte på något bra att säga så jag bara låg där en stund. Till slut bildades en fråga i mitt huvud.
"Varför e du så varm?"
Han flinade lite."För att våra kroppar e anpassade efter värmen i helvetet."
"Men om du kommer från helvetet... Borde inte du vara värsta elak & sånt då?"
"Det e bara en myt som människorna har kommit på."
"Ahha..."
Tystnaden trängde in i vårt samtal, för ingen av oss visste vad vi skulle säga.
Jag somnade efter en stund men kunde ändå,i sömnen, känna lukten av Lucas. Jag kände hans läppar mot min panna & när han viskade godnatt i mitt öra. Jag kände hans hårda bröstkorg under mot min kind. Jag kände hans fingrar när han drog handen genom mitt hår.
Det var så perfekt, även i sömnen. Jag kände av djupet i mitt hjärta att jag älskade honom.
Kapitel 6: Positivt?
Jag vaknade hyfsat tidigt på morgonen. Rebecka var redan uppe. Det va konstigt. Det som var ännu konstigare var att hon stirrade på mig.
"V-vaad??"
"Vrf ligger du hos Lucas & sover? Vad har ni gjort?" Hon blängde på mig.
"Vi har inte gjort nått!! Tro inte massa snuskiga saker om mig." Jag var sur för att hon trodde det men samtidigt generad.
Jag drog med Rebecka till badrummet med lite kläder. Jag satte mig på toaletten (med toalettlocket på) & gäspade lite. Becka såg oförstående på mig.
"Vad?" Frågade jag. Hon kollade så konstigt på mig ju.
Hon gick till spegeln istället. "Ne inget."
"Nehhe... ok..."
Tillslut började Rebecka fråga ut mig om varför jag låg hos Lucas & jag sa som det var.
Vi hade pratat ett stund & sedan somnade jag.
Det va allt som hände... & allt hon skulle få reda på om Lucas. Jag hatade att ha hemligheter för henne men jag skulle inte kunna berätta det. Delvis för att jag lovade Lucas & delvis för att jag trodde att hon skulle tro att jag var dum i huvudet.
Dagen gick för fort & jag var glad hela dagen. Min bästa vän & min pojkvän bråkade inte på hela dagen & vi hade det jätteroligt. Men tillslut var Lucas & Rebecka tvugna att gå hem. Det var nog det tråkigaste på hela dagen.
Jag gick upp på mitt rum & gick & la mig direkt. Jag var så trött & lycklig så jag somnade direkt.
3 månader senare
"Neelah! Lucas är här!" Mammas röst hördes nerifrån hallen & jag sprang ner.
Lucas stod i dörröppningen & log.
Jag kramade om honom."Stannar du & äter?"
"Visst. ..om jag får förstås."
"Ja men det e klart att du får Lucas." Mamma log vänligt mot honom.
"Okej tack jag stannar väl då." Han log tillbaka till henne.
"Vi går upp på mitt rum sålänge."
"okej jag säger till när det är mat."
Jag tog med Lucas upp på mitt rum & vi satte oss på min säng.
Vi satt tysta ett tag & Lucas såg på mig."Vad tänker du på?"
"Va? Eh.. Jo jag tänkte fråga... Om jag får träffa dina föräldrar också."
"Nej."
"... Va? Men du har ju träffat mina föräldrar massor med gånger & jag har inte ens vart hemma hos dig. Jag vet inte ens vart du bor!"
"Spelar ingen roll du får inte."
"Men.. Det e ju orättvist! Du kommer ju hit nästan VARJE helg!!"
"Och?"
"Jag vill träffa din familj med!!"
Han såg på mig. "Är du säker på det?"
"Ja det vill jag." Jag satte mig i hans knä med min mage mot hans mage & la armarna om hans hals. "Jag vill veta mer om dig. Du berättar inte mycket. & vi har snart varit tillsammans i tre månader."
Han la armarna om min midja & drog mig lite närmare. "Okej du får träffa dom. Men skyll dig själv om dom är konstiga eller om du ångrar dig!"
"Jaja." Jag log & kysste honom lätt.
Derek kom in i rummet just när jag gav Lucas ett sugmärke på halsen. Lucas flinade & Derek grimaserade.
"Måste ni va så äckliga hela tiden!?"
Lucas skrattade. "Hej på dig med Derek."
Jag blängde på Derek."Lär dig att knacka snorunge."
Han räckte ut tungan åt mig. "Mamma sa att det va mat så ni får komma nu!"
Jag suckade. "Vi kommer. Gå nu!"
"Jaja.." Derek gick ut ur rummet.
"Suuuuck... Jag hatar min lillebror......."
Vi gick ner till köket där mamma hade dukat. Som vanligt var min syster inte hemma & det var bra. För mig iallafall. Vi satte oss vid matbordet. Jag satte mig mittemot Derek så jag kunde sparka till honom hårt på benet, vilket jag gjorde.
"AJ!! Mamma, Neelah sparkade mig!!"
"Det gjorde jag inte alls..!"
"Sluta bråka nu." Mamma suckade.
Lucas flinade.
Jag blängde surt på honom. Det va inte kul. Inte kul alls.
Han såg blicken jag gav honom & förstod precis vad jag menade & kysste mig på kinden som ett förlåt. Han hade fått väldigt lätt för att läsa mig nu. Enligt honom hade jag varit en svårläst bok som han hade läst så många gånger att han kunde den utantill.
Vi åt under tystnad & efter maten var både jag & Lucas beredda på att ställa oss upp men mamma han smita ut i köket & hämta efterätt så vi hann inte särskilt långt.
Jag var mätt efter 3 kakor & en kanelbulle & då var Lucas inne på sin sjunde kaka & femte bulle. Han kunde verkligen äta. Han skulle inte vara mätt än på ett tag. När han sträckte sig efter en sjätte bulle, smällde jag till honom på armen. "Du kommer få ont i magen om du äter mer..!"
Han flinade. "Kanske det."
"Jag tänker inte ta hand om dig i såna fall...."
"varför inte?"
Jag suckade & reste mig. "Tack för maten.. & fikat." Sedan gick jag till mitt rum. Jag hörde Lucas fotsteg bakom mig & sedan hans långa, muskulösa armar runt mig. Hans varma andedräkt i min nacke när han viskade mina 3 favorit ord. "Jag älskar dig, Neelah." Jag rös lite & log. Han kysste mig lätt på halsen. Jag rös igen & vände mig om, så vi stod mage mot mage, & kysste honom.
Vår kyss höll på i flera minuter. Sedan var vi tvugna att avbryta den när mamma kom upp för trappan. Jag drog in honom i mitt rum & stängde dörren, samtidigt som han satte sig på min säng. Jag suckade lite & satte mig vid min laptop.
"Vad ska du göra?"
"Skriva på min engelska uppgift."
"......Vilken?"
"Berättelsen man skulle skriva du vet?"
"Jaaaaaaahaaaaaaaaaaaaaaaaa deeeeeeeeeeeeeeeen!"
"..... Du vet inte vilken det e va?"
"Nepp."
Jag suckade & började skriva på min berättelse.
Kapitel 7: Hans Familj
Jag vaknade tidigt på morgonen & tog en lång dusch. Jag klädde på mig, dom snyggaste kläderna jag hittade. Jag fönade håret & bestämde mig för att locka det också, när man ändå höll på alltså. Sedan sminkade jag mig & gick ner & åt frukost. Jag var rätt nervös så det gick segt att äta. Jag sneglade mot klockan. 7.32 . Suck. Mer än 5 timmar kvar. Vad skulle jag göra fram till klockan 12?
Jag åt upp & gick & borstade tänderna. Suuck. Jag ville verkligen inte vänta mycket längre till. Jag kollade mot klockan. 7.37. Kan tiden gå långsammare eller!?
Tiden gick långsamt fram & till slut var den 12. Lucas ringde på dörren & jag gick & öppnade.
"Wow Neelah..." Han såg på mig. "Gud va vacker du e." Han log & kysste mig på pannan.
Jag rodnade."S-ska vi gå då?"
Han log. "Jadå"
När vi hade gått en stund kom vi fram till ett hus. Det såg väldigt mysigt ut & jag blev genast väldigt nervös. Lucas tog min hand & log."Det kommer gå bra, jag lovar."
Jag nickade lite & svalde nervöst.
Vi gick in & kom in i en enorm hall som var väldigt modernt inredd. Möblerna var riktigt snygga & den långa trappan upp till andra våningen var klädd i en röd matta som gjorde att det såg riktigt underbart ut. Väldigt bra första intryck enligt mig.
Ut ur ett rum (som jag antar är köket) kom en lång stilig man. Han var klädd i kostym med slips & var väldigt lik Lucas. Samma ögonfärg,hudfärg & hårfärg. Väldigt vacker. Han utstrålade värme,glädje & massa andra saker. Ingen ondska alls. Han såg rakt igenom god ut.
"Neelah.. Det här är min farsa... Lucifer.. Uhm.. Farsan detta e min flickvän Neelah."
Lucifer log mot mig. "Trevligt att träffa dig Neelah. Att Lucas kunde hitta en sån vacker ung dam." Han räckte fram sin hand & jag tog den. Förvånansvärt nog så kysste han den istället för att skaka den. Jag rodnade lite & Lucas blängde på sin far. Lucifer log lika glatt som förut & Lucas såg sur ut.
Vi hörde fotsteg i den långa trappan & en flicka kom ner. Hon såg inte alls ut som Lucas eller Lucifer men hon var grymt söt. Det var så att man ville springa fram till henne & krama sönder henne. Hon hade blont hår & havsblå ögon. Hennes hud var väldigt ljus vilket passade bra till hennes utseende. Gud va söt hon va!
Jag såg frågande på Lucas.
"Neelah det där är min lillasyster, Erika."
Erika såg på mig & log. "Hej."
Jag log tillbaka. "Hej."
Prolog
"Det här är ingen historia som du hört förut, eller ens känner igen. Detta är en sann histora & det hände mig.
Jag förälskade mig. Killen jag blev kär i var alldeles speciell. Igentligen borde han inte ens lagt märke till mig. Jag är en helt vanlig, tråkig 15 åring med helt vanliga, tråkiga föräldrar & vanliga, tråkiga syskon. Jag går i en helt vanlig, tråkig skola strax utanför Pheonix i Arizona. Men han förändrade mitt liv för alltid. Mitt i terminen kom en utbytesstudent från Europa. Han hette Lucas Devin (Sa han iallafall). Men det var något med honom. & jag skulle ta reda på vad... Tidigare än jag trodde.."
Kapitel 1: Ny Elev
Vi blev avbrutna mitt i matte lektionen av rektorn som knackade på dörren till klassrummet.
"Ursäkta mig, miss Blackbone?" Rektorn skämdes lite över att störa oss mitt under en lektion.
Miss Blackbone tittade förvånat upp från sitt lilla skrivhäfte & såg på vår rektor.
"Ja?" sa hon med sin ljusa, sammetslena röst. Miss Blackbone var väldigt ung & vacker. Om hon hade haft lite mer moderna kläder & använt linser istället för sina gamla glasögon så hade hon vart helt oemotståndlig för de flesta killar.
"Din nya elev har kommit" sa rektorn lite generat. Rektorn, i jämförelse med miss Blackbone, var gammal & rynkig. Hennes gråa hår var uppsatt i en hård knut i nacken & hon hade stora, runda glasögon.
"Jaså?" sa miss Blackbone & log sitt bländande, ljusa leende & rektorn steg åt sidan så att den nya eleven kunde komma in. Alla tystnade när dom såg honom & jag hörde mina lungor dra efter andan. Han var så snygg!
Hans solbrända hud hade en kolaaktig färg som var perfekt tillsammans med hans svarta hår som hängde lite snett över hans ögon.Han drog sin ena perfekta hand genom sitt svarta hår så han visade sina underbara mörkbruna ögon. Om man tittade noga kunde man se små inslag av rött & nästan samma kolaaktiga färg som han hade på sin hud.
Min kropp förråde mig..
Mitt hjärta slog snabbare & gav en rodnad på mina kinder. Jag kom på mig själv med att stirra & vände snabbt bort blicken.
"Yo.. Uhm.. Jag heter Lucas Devin"
Hans röst var hypnotiserande & jag kollade på honom igen. Han svepte blicken över alla i klassen & när hans blick kom till mig så stannade den där. Jag rodnade ännu mer.
Men det var inte mig han tittade på. Det var något... Över mig?
Jag kollade upp. Det var ingenting där. Sedan kollade jag förvirrat på honom igen.
"Vad kollar han på?" tänkte jag för mig själv. När han såg att jag hade märkt att det inte var mig han kollade på, så log han lite nervöst. Det var nått skumt med honom. Vad det var visste jag inte men jag skulle ta reda på det... Hoppades jag...
Den enda lediga platsen var platsen framför mig & miss Blackbone sa till Lucas att sätta sig där. Jag fick plötsligt lust att sträcka mig fram & röra vid hans svarta kalufs men jag lät bli.
Efter lektionen vände han sig om & såg på mig.
"Hej jag heter Lucas" Han log mot mig.
Jag rodnade & stammade fram "J-j-jag h-heter N-n-neelah Lovegood"
Jag rodnade ännu mer när jag stammade & han log.
"Nervös?" Han flinade retsamt åt mig.
Jag svalde nervöst, skakade på huvudet & suckade sedan.
"Varför pratade han med mig av alla personer?" tänkte jag. Han såg nyfiket på mig & jag såg in i hans mörka, djupa ögon. Dom var så vackra. Den mörkbruna färgen hade en chokladaktig ton i sig som på något sätt framhävde det röda & den kolaaktiga färgen som gjorde hans ögon ännu djupare. Dom var så djupa att man kunde... drunkna...i dom... & det var precis vad jag gjorde. Jag fick fjärilar i magen av att se på honom & mitt hjärta bultade så hårt att jag trodde att det skulle hoppa ur bröstkorgen på mig. Jag måste vara riktigt patetisk va? Jag blir kär i en kille jag just träffat.
Jag suckade & såg på Lucas igen. Jag hade vänt bort blicken utan att tänka mig för.
"Ska vi gå ut en sväng? Du ser lite varm ut... Lite frisk luft kanske hjälper?" Han log mot mig.
"Uhm.. V-visst" Sa jag lite osäkert. Jag reste mig upp & då gjorde han oxå det. Då kom en av mina små klumpighets attacker & jag snubblade över bordsbenet till min bänk. Jag såg marken komma emot mig snabbt men.. Jag träffade den aldrig? Något hade tatt tag runt min midja innan jag träffade marken. Det något som hade tatt tag i mig ställde mig rakt & jag stirrade på det... Inte det... Han.. Lucas.Lucas hade räddat mig från att trilla & slå sönder skallen eller något liknande. Jag rodnade så mycket att jag trodde att hela jag var lika röd som en tomat.
"Uhm... T-t-tack" fick jag fram.
Han log. "Ingen orsak Neelah"
Vi började långsamt gå mot dörren. Jag gick långsamt för att inte snubbla & göra bort mig igen & han gick långsamt för att hålla takten med mig. Det verkade inte besvära honom särskilt mycket att vi gick långsamt men det kändes som att han ville att vi skulle öka takten. Jag gjorde mitt bästa för att öka takten lite men åndå låta bli att snubbla & det gick faktiskt bra.
Vi kom ut på skolgården & jag sneglade på honom.
Hans blick for över skolgården. Några killar som stod & lekte med en tändare fångade hans blick.
Killarna stod & brände upp lite löv & sånt som dom hittade på marken. Lucas spände blicken i dom & exakt samtidigt som han gjorde det så gick elden överstyr & en av killarna brände sig i handen. Tändaren dunsade i marken & tände eld på alla löv omkring sig.
Lucas flinade & vände ryggen åt dom & började gå. Jag sneglade på killarna - som desperat stod & stampade på löven i hopp om att elden skulle släckas - & följde med Lucas.
"Lite svalare nu?"
"Va? ..Uhm ja..?" Jag hade vart så försjunken i mina gena tankar att jag inte hade hört att han hade sagt nått. Han flinade lite åt mig.
"Jag frågade om du var lite svalare nu."
"Jaahhaa.. Uhm ja faktiskt." Jag var inte så van vid att killar pratade med mig (vanligtvis brukade inga killar se mig, som om jag vore osynlig eller nått), så jag var lite nervös på nått sätt.
Jag sneglade mot klockan. Vi började om 20 minuter. En lång rast.
Var det bara jag eller kom Lucas bara närmare & närmare mig? Våra händer nuddade nästan varandra nu & för några minuter sen hade vi nästan en armlängd imellan oss. Det fick mitt hjärta att bulta snabbare & mina kinder att hetta. Det kändes så himla konstigt att gå så nära honom. Även om jag inte rörde vid honom så kände jag värmen från hans kropp. Jag såg på våra händer. Några millimeter till & jag skulle kunna röra vid hans underbara hand. Tanken på det fick mig att rodna ännu mer & jag drog åt mig min hand & la den i säkert förvar i fickan. Jag ville inte få mig att rodna mer än vad jag redan gjorde, så det var säkrast att göra såhär.
Lucas märkte det & kollade på mig. "..Vad är det? Du e la inte rädd för mig??"
"V-va?? Nej självklart inte!" Jag såg på honom & rodnade fortfarande lite men hoppades att han inte märkte det. Han flinade. Jag vet inte åt vad men jag antog att det var åt mig. Vi gick en liten runda på skolgården men vi hann inte prata mycket mer innan skolklockan ringde & vi var tvugna att gå in.
Resten av dagen flög iväg. Lucas pratade med mig hela dagen. Han frågade vad jag gillade för musik, vilken min favoritmat jag hade & vilka djur jag tyckte om. Sedan frågade han också vilka läxor vi hade men jag tyckte inte att det passade särskilt bra ihop med de föregående frågorna. Han fick mig att skratta ett par gånger, vilket han var väldigt nöjd med. Han var en jättesnäll person men väldigt mystisk. När jag frågade om hans familj så blev hans blick svart & han vände bort ansiktet & stirrade ner i golvet. Hans svar på den frågan var ett argt men sorgset: "Jag vill inte prata om det..!"
Jag lät honom va efter det men rasten efter hade han glömt bort det & pratade med mig som alla andra raster.
Jag kom hem vid fyra tiden som vanligt & tog av mig mina slitna sneakers & la ifrån mig väskan. Min mage kurrade ljudligt så jag gick till köket för att hämta något att äta.
Jag var ensam hemma som jag brukade vara vid den här tiden. Min lillebror var på träning & min storasyster var med sin pojkvän eller med någon av hennes vänner. Mina föräldrar kom inte hem förrän vid sju, halv åtta någon gång. Jag var alltid ensam hemma efter skolan & jag var van vid tystnaden.
Jag gick in i det stora, öppna, vita köket & gick direkt fram till kylskåpet. Jag öppnade det & det var fullt med mat inproppat där. Hur mycket som helst. Men jag hittade inget jag var intresserad av. Jag kände för nått sött. Jag stängde kylskåpet & gick istället fram till skafferiet & rotade igenom vad vi hade. Jag hittade ett par kanelbullar som var nästan nybakade & ett halvtomt paket med kakor. Jag hittade också chokladsås & kom på att vi hade glass i frysen. Jag tog ut alla godsaker & la dom på diskbänken. Det vattnades i munnen på mig bara av att se alla dessa goda saker. Jag gick till frysen & letade fram ett nyöppnat paket med glass som jag la på diskbänken bredvid bullarna, kakorna & chokladsåsen. När jag öppnade påsen med bullarna doftade det ljudligt & min mage kurrade igen. Jag visste att min mage skulle bli glad efter alla dessa godsaker.
Jag blev jättemätt efter att ha ätit 3 bullar, 5 kakor & en stor skål med glass & chokladsås. Jag la undan all disk & gick upp på mitt rum med väskan för att göra läxorna. Jag kom in på mitt rum & tände lampan.
Mitt rum. Jag hade velat göra om här så länge jag kunde minnas men mina föräldrar ville inte hjälpa mig. Jag hade en tråkig, gul färg på mina väggar. Inga gardiner hade jag & jag väcktes nästan alltid av solen som jag fick i ögonen.
Helt plötsligt så började hans hud färg ändra färg. Hans underbara kola färgade hud fick en rödskimrande färg. Hans ögon blev kolsvarta med röda stora sträck i sig. Ett slitande ljud hördes från honom. Två enorma, svarta fladdermus vingar kom fram från nånstans bakom honom. Elden fladdrade vilt runt honom. En lång svans med en spetsig sak i slutet blottades strax under vingarna. Som en pil ungefär.
Vänta.. Var har jag sett det förut?
Jag vaknade av att dörren där nere stängdes. Jag kollade sömnigt på klockan.
"Va är den redan åtta!?"
Jag hade sovit i nästan 3 timmar. Jag tänkte på den konstiga drömmen jag nyss haft. Den var så annorlunda. Jag hade aldrig drömt något sånt förut. Jag bestämde mig för att ignorera det. Det var ju bara en fånig dröm & jag skulle säkert glömma av den snart ändå. Min mage kurrade,(konstigt nog.. Jag hade ju ätit för mindre än 3 timmar sen!) så jag bestämde mig för att gå ner & kolla om mamma hade börjat med maten. Jag öppnade dörren & blev inte chockad över vad jag hörde.
"Tara nu får du ta & ge dig!!" Min pappas röst var mörk & ursinnig. Han hade jobbat sent igen. Mamma hade antagligen anklagat honom för att vara otrogen igen. Ännu ett av deras alla gräl som dom hade varje dag. Jag förstod inte varför mamma alltid anklagade pappa för att vara otrogen. Fast i för sig så gjorde ju pappa samma sak när mamma kom sent hem. Dom älskade varandra så mycket att dom inte ville lämna varandra ur sikte en sekund utan att tro att den andre gjorde nått som den inte borde. Jag suckade. Det var bara barnsligt. Min mage kurrade ljudligt för att visa att den höll med. Långsamt gick jag ner för trappan.
"Det är inte mitt fel att du alltid ska vara otrogen! Du borde lära dig att hålla dig till en kvinna i taget! Det kanske är lika bra att vi skiljer oss!"
"Tara... Överdriv inte nu. Du vet att jag bara älskar dig. Du är den enda för mig."
"Ä-är det sant?"
"Klart det är. Jag skulle aldrig ljuga för dig."
Som vanligt blev dom sams 5 minuter efter att dom hade börjat bråka så det var inget speciellt med det här. När jag kom ner fick mamma en kyss av pappa & jag tittade äcklat bort.
Det var en sak att kolla på filmer eller kompisar som kysser varandra, men att se sina föräldrar var värst.
Jag rös & harklade så dom slutade byta saliv & kollade på mig istället.
"Kan någon vara snäll & göra lite mat innan jag dör av svält?"
Min mage höll med & kurrade ljudligt.
Mamma fnissade & gick till köket medans pappa såg längtansfullt efter henne. Jag såg på honom & höjde ena ögonbrynet.
"Mår du bra?"
Pappa kom på att jag fortfarande stod där & harklade & rätade på ryggen.
"Ja vrf skulle jag inte göra det?" fräste han åt mig. Han menade det inte som att vara elak eller så. Det var bara hans sätt att inte visa när han blev på kommen med att göra nått pinsamt. I det här fallet: Längta efter att få röra vid mamma så mycket att han dreglade. Okej, kanske inte dreglade. Men han var på god väg. Jag suckade återigen & gick för att kolla på TV istället. Min syster hade inte kommit hem än så hon var säkert hos sin pojkvän & min bror var nog på väg, så jag hade TV:n alldeles för mig själv.
Jag satte på TV & bläddrade igenom tills jag hittade nått jag ville se på.
Det fanns inget speciellt på TV just nu så jag fick nöja mig med ett gammalt "The Simpsons" avsnitt. Helt plötsligt byttes det till nyheterna.
"Vi avbryter detta program för att uppmana alla invånare i Pheonix att stanna inomhus. Vi har fått ett meddelande om att en rånare tänker spränga hela staden om nån kommer i närheten. Han har placerat ut bomber i hela staden så stanna inomhus alla invånare!" Jag kom & tänka på min lillebror, Derek. Han var på väg hem. Tänk om han gick för nära & så sprängdes hela staden.
Som tur var så öppnades dörren & min lillebrors röst hördes.
"Haallåå?"
Mamma kom ut i hallen.
"Du kom lagom till maten Derek. Den är snart klar." Hon log & gick tillbaka.
Nyheterna höll fortfarande på & just nu intervjuade dom nån som hade gått i närheten som påstod att det var en lögn.
Det var Lucas.
"Det är bara lögner alltihop. Det finns inga bomber här. Det skulle ha tagit någon dag att placera ut bomber i hela staden & jag tror att nån hade märkt om nån sprungit runt & gjort det."
Det låg något i det där. Det hade ju sett rätt misstänksamt ut om en kille går runt med en stor väska & placerade ut massa bomber i staden. Alldeles öppet dessutom. Om han hade gjort det på natten skulle det ju vara ännu mer misstänksamt. Men man vågade ju inte chansa ändå. Jag pustade ut när jag insåg att Lucas måste ha rätt.
Han var verkligen snygg. Inte så där filmstjärnesnygg men ändå väldigt snygg. Hans svarta hår blänkte & hans ögon glimmade. Den röda färgen i hans ögon syntes mycket tydligare när det var mörkt ute. Han drog en hand genom håret & jag kunde inte sluta kolla på honom. Han kollade in i kameran & log & det kändes som att det var mig han kollade på. Jag kände hur mina kinder ändrade färg från lite rosiga till alldeles tomatröda. Jag gömde ansiktet i händerna & önskade innerligt att mamma inte skulle komma in i rummet. Det gjorde hon inte heller. Ännu en gång pustade jag ut av lättnad.
"Neelah, gumman! Det är sista gången jag säger till dig nu! Det är mat!" Mamma hade tydligen ropat mer än en gång. Jag måste varit för upptagen med att kolla på Lucas att jag inte hörde.
"Jag kommer!"
Jag reste mig upp & gick till köket. Jag kände igen doften av mammas nybakade "snabb-bröd" som hon kallade det. Det hette snabb-bröd för det behövde inte jäsa & det tog väldigt kort tid på sig i ugnen. Den ljuva doften av nybakat bröd blandades med doften av stekt fläsk. Det luktade jättegott & för tredje gången i dag höll min mage med. Jag satte mig vid matbordet & började att plocka åt mig lite bröd & fläsk. Mamma hade kokat potatis också så jag tog lite av det med.
Efter maten gick jag upp på mitt rum för att göra klart läxorna. Jag kom in i mitt tråkiga rum & allt såg precis ut som vanligt. Förutom att det låg ett brev på min mattebok.
Kapitel 3: Brevet
"Neelah
Jag vet att du vet. Säger du till nån är du död. Vi pratar om det i skolan imorgon
M.V.H L.D"
L.D? Vem va det? Jag känner väl ingen L.D? Någon som går på min skola... Men vem?
Jag suckade & la undan brevet & återgick till mina läxor.
En timme senare var jag klar med allt jag hade i läxor. Jag suckade lite. Jag gick fram till min bokhylla & plockade undan några böcker & tog fram min dagbok som låg gömd bakom böckerna. Jag ställde tillbaka böckerna & gick & satte mig i sängen med en penna & min dagbok. Sen började jag skriva. Jag kunde sitta i flera timmar & bara skriva om min dag. Idag skrev jag minst 3 sidor om bara Lucas. Jag kunde inte låta bli. Det bara blev så.
Jag somnade efter mina 3 sidor om Lucas & en halv sida om resten av dagen.
Konstigt nog drömde jag om Lucas igen. Samma dröm som innan. Jag satt & grät & Lucas ropade mitt namn.. Sedan förvandlades han till den där...Den där... Jag vet ens vad det var.. Eller jag vet vad det är men jag kan inte komma på vad... Det är inte en demon men.. Det heter nått speciellt.. Men vad?
Jag vaknade tidigt den morgonen av att jag fick solen i ögonen. Jag blinkade ett par gånger i ett försök att få bort ljuset från ögonen, men när det inte funkade så satte jag mig upp & suckade. Jag sneglade mot min gamla väckarklocka som stod på nattduksbordet bredvid sängen. Halv fem. Jag suckade igen & reste mig. Långsamt & trött släpade jag mig fram till garderoben & tog fram mina favoritjeans & en T-shirt. Sedan gick jag till badrummet för att ta en lång, skön dusch.
Medan jag stod & fönade håret i badrummet kollade jag på mig själv i spegeln. Mitt långa, ljusa, chokladbruna hår nådde mig nästan till midjan nu. Mina smaragdgröna ögon kollade tillbaka på mig & jag suckade igen. Jag tyckte inte om hur jag såg ut. Dom flesta sa att jag var vacker & att jag borde bli modell & sånt men jag tyckte att alla andra var så mycket vackrare än mig.
Idag bestämde jag mig för att platta håret så jag tog fram platttången & satte den i kontakten & fortsatte föna håret medans den värmde upp sig. Jag borstade snabbt igenom håret & började sedan platta håret. Jag kollade inte så mycket i spegeln medans jag gjorde det men när jag gjorde det lite snabbt kan jag svära på att jag såg Lucas stå bakom mig i spegeln. Jag kollade bak men ingen var där & när jag kollade i spegeln igen var det bara jag där. Jag rös & vågade inte titta i spegeln mer den morgonen ifall jag såg nån annan stå där.
Jag gick sedan till mitt rum & samtidigt som jag borstade igenom håret. Jag la ner hårborsten på bordet & packade ihop mina läxböcker. En papperslapp trillade ner på golvet. Jag la tillbaka böckerna på bordet & böjde mig ner för att ta upp lappen.Mitt namn stod skrivit i samma skrivstil som på det förra brevet. Jag tog upp det & läste igenom det.
"Neelah
Förlåt för gårdagens lapp. Det var inte meningen att skrämma upp dig eller nått men jag vill inte att du berättar för någon. Hoppas du inte är arg på mig
M.V.H L.D"
L.D igen. Vem e det?
Jag suckade & tryckte ner böckerna i min väska. Jag sneglade på klockan. Den var bara halv sju. Jag hade hoppats på att jag skulle få gå vid det här laget, men nejdå..
Jag suckade ytterligare en gång & gick ner till köket & rostade lite bröd. Jag gjorde ett glas O'boy till & åt långsamt mina mackor. Det tog en kvart. Sedan gick jag & slappade framför tvn tills klockan var ungefär halv åtta. Då gjorde jag mig klar & gick till skolan. Det tog inte så värst lång tid att gå till skolan & jag tyckte det var skönt att gå till skolan ensam. Då kunde jag få tid till att tänka på saker & ting.
När jag kom fram till skolan såg jag Lucas. Omgiven av MASSA tjejer...
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag gick bara förbi & kände hans blick i nacken. Jag ignorerade det & gick till klassrummet där jag mötte min bästa vän, Rebecka Midnight. Hon var mer som en syster än en vän & jag älskade henne för det. Jag visste att jag alltid kunde lita på henne fullt ut. Hon var jättesöt också. Hon hade uppklippt,axellångt ljusbrunt hår med snelugg & blågröna ögon. Hon var smal, inte så jättelång men inte kort heller. Jag brukade reta henne på skoj för hennes längd & hon brukade bli rätt sur på mig men vi skrattade alltid bort det. Hennes hem var mitt & mitt hem var hennes. Vi praktiskt taget bodde hos varandra.
"Äntligen kommer du Neelah. Jag trodde inte att du skulle komma."
"Jaså varför det?"
"Inte vet jag." Hon ryckte på axlarna på sitt vanliga vis & jag log. Vi satte oss vid våra bänkar som stod bredvid varandra.
"Så jag hörde att du var väldigt "vänlig" mot Lucas Devin när jag var borta."
"Inte mitt fel att du var i Italien."
"Men nu e jag här så du får berätta ALLT."
Jag suckade & berätta allt som hade hänt sen igår. Precis när jag var klar strömmade det in med folk i klassrummet.
Efter lektionen överöste Rebecka mig med frågor igen. Jag försökte svara på alla frågor så bra som det gick men jag hade ju bara känt honom i en dag.
Vi slutade prata när Mr Murphy kom in i klassrummet & sa till oss att va tysta. Han var inte särskilt snäll & väldigt grinig. Han var en gammal surgubbe helt enkelt & ingen tyckte om honom. Vi hade No & Matte med honom & ingen gillade de lektionerna. Just nu hade vi No.
"Okej dela in er i par lite snabbt så kan vi börja att labba."
Både Lucas & Rebecka vände sig mot mig & såg sedan på varandra. Jag visste inte vem av dom jag skulle välja. Jag tyckte om båda två. Jag suckade & Lucas räckte upp sin hand.
"Mr. Devin?"
"Får Neelah, jag & Rebecka jobba tillsammans?"
"Eh..? Om vi är ojämnt antal kan ni la få det."
"Det är vi." Lucas log ett bländade leende & satte sig vid mig.
Rebecka satte sig på andra sidan om mig & blängde lite på Lucas.
Lucas log mot henne som svar till hennes blängande & jag suckade återigen. Det här skulle bli en jobbig lektion har jag en känsla av.
Mr. Murphy började babbla om vad vi skulle använda oss av & sånt, men jag lyssnade inte. Jag kom & tänka på lapparna. L.D. Lucas Devin? Jag var inte säker men sneglade lite på Lucas. Han såg att jag kollade på honom & såg mig i ögonen & log. Jag log lite nervöst & tog en liten lapp & skrev på.
"Var det du som skickade lapparna igår?"
Jag gav den till Lucas. Han läste den lite snabbt & skrev ner något på den & gav tillbaka den.
"Ja det var det. Vem annars skulle det vara? Du känner väl inga fler L.D?"
"Nej i för sig... ^^’ "
"Men kan vi inte prata om det på rasten istället? Innan Murphy kommer på oss?"
Jag såg på honom & nickade lite & knökade ner lappen i fickan.
Innan Lucas han komma fram till mig på rasten kom Rebecka.
"Såå?? Vad pratade ni om då?"
"Va?"
"Jag såg att ni skickade lappar."
"Jaha det. Nja inget speciellt. Jag måste gå nu. Uhm.. Vi ses senare." Jag vinkade lite till henne & gick sedan till Lucas som stod & väntade på mig under ett träd på skolgården.
Kapitel 4: Sanningen
Det for en ilning genom min kropp. Han ville träffa mig efter skolan så vi kunde hitta på nått. Jag kände mina kinder ändra färg från bleka till alldeles tomatröda. Jag nickade för jag var rädd att jag skulle stamma eller att jag inte skulle kunna säga nått alls. Han log & gav mig en snabb kram innan han gick in igen. Han var så varm. Även efter han gick, kände jag värmen från kramen han gav mig. Det var nästan... Lite för varmt... Men jag ignorerade den konstiga tanken & kollade upp på den klarblå himlen. Det kändes som att solen sken just för min skull. Att fåglarna sjöng för min skull. Att jorden snurrade för mig. & att himlen valde just den vackra färgen alldeles för min skull.
Jag rodnade fortfarande & satte mig under trädet. Löven prasslade lätt & det luktade verkligen vår. Under just den stunden, kände jag mig lyckligare än någonsin.
Fast den känslan försvann direkt när snobbiga Kayla & hennes gäng kom fram till mig. Jag såg upp på dom & tre av hennes fem efterhängare flinade retsamt. Men Kayla flinade värst.
"Försöker du stjäla Lucas från oss? Osmart drag Neelah lilla."
Jag såg på Kayla. Hon var mycket kortare än mig, men jag kände mig mycket mindre just nu. Hon kom närmare mig & puttade in mig i trädet så jag slog i ryggen.
"Ge fan i honom Neelah. Han är för snygg för en ful tjej som dig."
Smärtan i ryggen var hemsk. Trädets bark hade antagligen rivit upp hela min rygg.
Kayla flinade åt grimasen jag gjorde av smärtan & sparkade mig sedan i magen. Det värsta var att hon hade klackskor på sig. Jag kände hur luften försvann ur mina lungor & jag sjönk ihop på marken & kippade efter luft. Kayla spottade på mig(men som tur va så missade hon). Sedan flinade hon elakt & gick iväg med sitt gäng.
Jag svär på att jag kände blodsmaken i munnen. Medans jag försökte andas normalt igen så såg jag mig omkring. Vi hade varit ensamma på skolgården. Jag försökte resa mig men smärtan tryckte sig upp i hela min kropp & gjorde att jag tappade balansen. Jag föll mot marken & landade på rumpan. Toppen. Nu hade jag ont i rumpan, magen & ryggen. Jag reste mig & stödde mig på trädstammen & lyckades hålla balansen trots smärtan. Jag släpade mig till klassrummet & satte mig på min plats. Det gjorde ont i hela mig nu & jag suckade.
Kayla stod & pratade med Lucas & om hon hade haft en svans hade hon viftat som en galning på den. Hon såg ut att avguda honom. Lucas såg på mig. Han log först men när han såg hur ont jag hade ändrades hans min till en orolig min. Jag log lite för att visa att jag mådde bra men det verkade inte funka. Lucas min förblev orolig & han lyssnade inte alls på Kayla längre. Kayla sökte hans uppmärksamhet men han hade bara ögon för mig.
Rebecka kom in i klassrummet & fick syn på mig.
"NämenherregudNeelah!!"
Jag såg på henne & var väldigt nära på att börja skratta av hennes min. Det var verkligen typiskt Rebecka att hitta på egna uttryck.
Hon kom fram till mig & gav mig en stor kram. Jag kramade tillbaka & det högg till i magen. Rebecka släppte mig snabbt & jag böjde mig i krampningar. Min mage värkte & jag svär att jag kunde höra Kayla skratta. Det gjorde så ont att jag inte kunde säga något.
"Neelah... Du borde gå till skolsystern..." Rebeckas röst lät avlägsen på nått sätt, fast hon stod bredvid mig.
"N-nej då.. Det är bara... Uhm... Ont i magen.. Du vet.." Jag log lite nervöst & hoppades att hon skulle snappa upp min lögn.
"Jahha." Sa hon & log lite. Jag var tacksam över att hon gick på lögnen. Jag hatade att ljuga för henne, men om hon fick reda på det om Kayla skulle hon gå på Kayla direkt & antagligen slått ner henne om hon fick chansen. Jag ville verkligen inte att Rebecka skulle göra det för då skulle Kayla gå på nån som är mindre än sig själv antagligen.
Jag log stelt mot Rebecka & hon log tillbaka. Jag såg Lucas komma emot mig & tog tag i första bästa bok jag hittade & gömde ansiktet i den. Jag låtsades att jag var jätte inne i boken & hoppades på att han skulle gå förbi. Men han stannade istället vid min plats.
"Hej, hur är det?" Frågade han, men jag låtsades inte höra.
"Neelah.. Jag vet att du hör mig för ingen är så inne i en sex & samlevnadsbok..." Han flinade retsamt när jag såg vad jag läste. Jag blev rödare än en tomat & slängde ifrån mig boken. Han flinade fortfarande & drog till sig en stol som han satte sig på.
"Så vad är på gång med dig & den där.... Eh.."
"Kayla." Avslutade jag honom (men jag hade inte slutat rodna..!).
"Just det.. Asså vad har hon gjort mot dig?"
"I-ingenting... V-varför skulle hon ha gjort nånting?"
"Öööh kanske för att du helst inte vill titta på henne & hon skrattar åt dig & snackar skit bakom din rygg."
"HON GÖR VAD!?" Rebecka stod vid oss men ingen av oss hade märkt henne. Jag mumlade fram ett "...Fan..." & Lucas såg oförstående på mig.
"JAG SKA FAN GÅ & SPÖA.. " Hon hann inte säga mer innan jag la handen för hennes mun.
"Du ska inte göra nånting förutom att låta mig sköta det själv..!" Väste jag åt henne.
Rebecka blev genast tyst fast jag visste att hon ville käfta emot & Lucas flinade retsamt åt henne.
När jag kom ut på skolgården efter skolan så fick jag syn på Lucas som stod & väntade på mig. Jag log & gick fram till honom. Han log tillbaka till mig & gav mig en försiktig kram. Jag rodnade & kramade tillbaka. Han var så varm & mysig & jag kunde verkligen inte låta bli att bli alldeles nervös i hans närvaro. Vi gick en bit men tillslut kunde jag inte hålla min nyfikenhet längre.
"Vart ska vi?"
Han flinade. "Det vill du allt veta va?"
"Ja det vill jag." Jag såg på honom.
Han flinade ännu större & satte sitt pekfinger mot sin mun. "Det är en hemlis."
"Meh! Jag vill ju veta!"
"Du får veta när vi kommer fram.."
Lucas vände sig mot mig & såg mig i ögonen. Jag rodnade.
"Jag vet att du vet."
...Va? Vad pratade han om?
"Vad menar du?"
"Spela inte dum Neelah!"
Jag förstod ingenting. Vad menade han?
"V-vänta? Kan du förklara för mig vad det är jag vet?"
"Jag vet att du vet vad jag är."
"En människa?"
"Skärp dig Neelah. Jag vet att du spelar dum. Du har haft drömmen två gånger. Du måste veta."
"V-vänta lite... Menar du att drömmen var sann?"
Lucas såg på mig. "Visste du inte det?"
Jag såg honom i ögonen. "Vem är du?"
"Du vill inte veta."
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag bara såg på honom & han vände bort blicken.
"..Jag vill visst veta."
"Är du säker på det?"
Jag tvekade lite. Sedan nickade jag & såg in hans mörka ögon.
Nu var det hans tur att tveka. Sedan suckade han. "Ditt liv kommer aldrig bli som förr."
Var det så allvarligt?
"Jag är redo att ta den risken." Jag visste inte om jag var det. Det kändes iallafall väldigt rätt just nu.
Han såg mig i ögonen & nästan ända in i min själ.
"Lova att tro mig. Skratta inte åt det för detta är på fullt allvar."
"Okej jag lovar."
"...Jag är djävulens son."
...Dj-djävulens son? Hur kunde det vara möjligt? Jag menar... Han ser ju helt normal ut. (Eller kanske inte normal. Alldeles översnygg.) Men i såna fall stämde ju drömmen.
"Djävulens son?"
"Japp... Egentligen heter jag Lucifer den Andre men jag gillar Lucas mycket mer." Han log lite.
"Varför berättar du det här för mig?"
Han blev tyst & kollade bort.
Kapitel 5: Kärlek
Lucas ord smälte in i mig långsamt. Dom var så gyllene, så vackra & helt underbara. Orden fick en helt annan betydelse när han sa dom. Dom var verkligen speciella när det kom från honom. Dom gjorde att jorden fick en rosaskimrande färg. Orden fick mig att känna mig som en kvinna på något sätt. Inte som en 15 årig tjej. Orden han hade sagt var: "För att jag älskar dig." Bara att tänka på det fick mitt hjärta att hoppa ut ur min bröstkorg & mina kinder att hetta. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste bara att den enda jag ville göra var att nudda vid honom. Men när jag såg på honom så satt han & väntade på ett svar. Så mitt svar blev:
"E-e-e-ehm... J-j-jag...T-typ... Uhm... Ä-älskar dig med..."
Hans hand nuddade vid min haka & han drog mitt tomatröda ansikte mot sig. Hans varma läppar nuddade mina & mitt ansikte blev genast varmare. I ögonvrån kunde jag se solen gå ner. Det var så romantiskt. Jag la armarna om hans hals & drog mig närmare honom. Vår kyss blev djupare & djupare men tillslut drog han sig undan. Han tog mina händer & såg mig i ögonen."Du ska bara veta hur länge jag har väntat på att få träffa dig igen..."
"Gud va sö... Va? Igen??"
"Jag vet inte hur jag ska förklara det här men..."
"Meen?"
"Men jag måste säga som det är... Du är en reinkarnation av en av dina förfäder... Som jag har träffat förut... & som jag föll för... "
Jag fattade inte vad han satt & sa till mig. Var han dum eller??!
"Så du älskar mig för att jag liknar en av mina förfäder!? Vafan e det för kärlek om du älskar mig för att jag e som nån annan!?" Jag började bli jävligt sur på honom nu. Hur kan man säga något sånt till en person man just hade sagt att man älskar??
"N-neelah jag menade inte så.. Du misstar dig.."
"Jag vet vad du menar! Du menar att jag är så pass lik en annan du gillar att jag duger! & jag vill verkligen inte träffa nån som tycker så!!" Jag ställde mig upp & gick i väg med bestämda steg.
"Neelah vänta!" Jag hörde hans steg bakom mig & vände mig om.
"Följ INTE efter mig!!"
Han stannade & jag fortsatte gå. Jag gick & gick & kände klumpen i halsen bli större & större.
Jag kom hem & sprang upp på mitt rum & smällde igen dörren. Sedan slängde jag mig på sängen & grät. Jag vet inte hur länge jag grät. Jag bara grät. Det kändes så hemskt. På lite mer än en halvtimma hade mitt liv ändrats från alldeles rosaskimrande & underbar, till gråmulen & hemsk. Jag ville inte mer. Jag ville bara ge upp. Vid såna här tillfällen fanns det bara en person jag ville prata med. Min allra bästa vän i hela världen. Rebecka.
Jag tog upp mobilen & knappade in hennes nummer.
En signal. Två signaler. Tre signaler. Snälla Rebecka svara. Snälla snälla snälla.
"A det va Rebecka."
"Becka!" Jag snyftade.
"NämenherregudNeelah vad har hänt?" Hon sa det så snabbt att det knappt gick att snappa upp, men efter 7 år som bästis med henne förstod jag allt.
"Jag...Jag..." Jag snyftade återigen. "L-lucas.. H-han sa att.. Han.. Ä-älskar mig" Jag snyftade.
"Neelah... E inte det bra?"
Nu började tårarna rinna igen på riktigt. "Nej för... Han älskar mig bara för... Att jag liknar.. Nån annan." Jag snyftade mig igenom meningarna.
"Vilken idiot! Du är värd mer än så!"
"T-tycker du verkligen det?"
"Klart jag gör!"
"Tack... V-vill du sova över?"
"Jag kommer direkt"
Vi la på & gick till badrummet & torkade bort sminket som runnit. Sedan gick jag & satte mig vid tvn ett tag.
Det knackade på dörren, så jag stängde av tvn & gick för att öppna. Men det var inte Rebecka som stod där. Det var Lucas.
"V-vad gör du här?"
"Får jag komma in?" Han väntade inte på svar utan gick bara in.
Jag suckade."Helst inte."
"Jag måste prata med dig"
"Men jag har inget som jag vill prata med dig om Lucas. Du kan gå hem istället."
Han suckade lite & vände sig om & såg mig i ögonen. "Du missförstod mig Neelah... Jag menade inte så. Jag trodde att du var samma person som jag har älskat förut bara för att du e reinkarnationen av henne men...Du e du Neelah.. & det är dig jag älskar nu... Tack vare dig lever jag i nuet &..."
Jag såg på honom. Gud vad sött sagt. Om en kille säger så, så måste man ju bara förlåta honom.
"Förlåt för jag inte lyssnade på dig förut Lucas."
"Äh det är lugnt.."
Jag kramade honom men han var inte riktigt beredd på kramen men kramade mig mjukt.
Guuuud han var verkligen den mysigaste killen jag någonsin träffat. Så himla underbar & kramig & söt på alla sätt & vis. Jag tror att jag faktiskt älskade honom. Fast jag bara känt honom i två dagar.
Jag hade helt glömt att Rebecka skulle komma, så när hon kom in i hallen samtidigt som hon ropade: "Nu e jag heemmaa!" så hoppade jag till.
Hon stirrade på mig där jag stod med armarna om Lucas.
"Jag trodde du var sur på honom..."
Jag släppte honom. "...Det var jag... Tills för några minuter sen... Du måste höra vad han sa till mig.. Det var så grymt gulligt!" Jag tog Rebeckas hand & drog med henne till vardagsrummet. Vi satte oss & började genast babbla om en massa saker & jag hade helt glömt bort Lucas. När han kom in i vardagsrummet var jag jättenära på att hoppa upp & ropa: "Vad gör du här Lucas?!" Men sen kom jag på att han var här innan Rebecka kom så jag lät bli.
Det slutade med att både Lucas & Rebecka sov över men ingen av dom var särskilt glada för det. Lucas vill ha mig för sig själv & det ville Rebecka också eftersom hon inte hade träffat mig på länge (hon hade ju varit i Italien i två veckor). Vi satt & kollade på film i mitt rum & jag satt mitt emellan två extremt sura personer. Det som var minst roligt var när både Lucas & Rebecka sträckte sig efter popcornen (som stod i mitt knä) & började gräla om vem som tog först.
Det märktes att båda gillade att käfta med folk.
Jag suckade högt för att dom skulle höra det över sitt bråk. Båda tystnade & såg på mig.
"Äntligen slutar ni! Detta är dom första minuterna på hela filmen som är ca 2 timmar lång som är tyst... & den e snart slut!!" Jag suckade igen & dom satt tysta. Jag reste mig & stängde av filmen. Det var ju ändå ingen som kollade. Lucas kollade nyfiket på mig medans Rebecka blängde ilsket på honom. Jag såg på dom båda & suckade igen & gick upp på mitt rum med dom alldeles bakom mig. Lucas kollade runt i mitt rum som om han aldrig hade vart där (fast det måste han ju ha varit ifall han lämnade lapparna – som han gjorde – så han låtsades helt enkelt att han inte varit där förut) & Rebecka satte sig på min säng.
"Becka har du med kläder?"
" ... Ojj... Ehehe..."
Jag gick till min lilla garderob & drog fram en pyjamas åt henne & kastade på henne. Den träffade henne rakt i ansiktet & Lucas började flabba. Rebecka blängde på honom ilsket & gav ifrån sig en liten morrning ungefär.
"Akta dig jävligt noga."
"Haha som om du skulle kunna göra nått mot mig."
"MEN SLUTA BRÅKA!!" Nu fick jag nog. Det här var inte alls som jag hade tänkt mig. Jag ville inte att dom skulle bråka bara för mig. Det va inte rättvist. Varför kunde inte Rebecka låta bli att käfta med alla?
Dom stirrade på mig & jag suckade.
"Förlåt, det va inte meningen att bli sur."
Lucas kollade oförstående på mig & Rebecka gick fram till mig & gav mig en kram. "Du ska inte säga förlåt Neelah.. Alltihop e ändå Lucas fel." Hon flinade.
Jag ville blänga på henne men jag kunde inte låta bli att fnissa till.
Lucas blev sur & kollade åt sidan.
"M-men Lucas va inte sur nu..." Jag kollade vädjande på honom & han sneglade på mig. Ett snett leende fastnade på hans mun. Jag log mot honom & han gick fram till mig & slog armarna om mig & kysste mig länge. Vi stod & kysstes i flera minuter innan Rebecka harklade sig. "E ni klara snart eller?" Hon lät lite irriterad men jag visste att innerst inne så var hon glad för min skull.
"Ne för hon e min." Lucas blängde på Rebecka som blängde tillbaka. Jag suckade & drog mig ur Lucas grepp. "Kan ni två bara sluta nån gång??"
Lucas & Rebecka kollade på mig & sedan på varandra.
"Fred?" Frågade Lucas & flinade lite.
"..Fred.." Mumlade Rebecka surt som svar.
Jag kunde inte låta bli att fnissa åt deras rivalitet. Dom var så patetiska båda två. Dom såg oförstående på mig,pågrund av min lilla fnissattack, men jag log bara.
"Juste Neelah, du måste bara höra vad jag gjorde mot Kayla. Nu e hon inte så kaxig lä..." Rebecka ryckte till av blicken jag gav henne. "E-eh jag menar.. Vad jag tänkte göra mot Kayla...Ehehe... J-jag ska...Uhm.. Bara gå & byta om." Hon försvann ut ur rummet & jag mumlade för mig sj hur död Rebecka var när hon skulle komma tillbaka.
Lucas flinade. "Du visste att hon skulle göra nått mot Kayla bakom din rygg så varför ens försöka stoppa henne?"
".. För jag vill inte att Rebecka ska få problem..Igen.. Det e inte första gången hon får problem för att hon har slagit ner någon."
"Det kan jag förstå." Han flinade igen.
Jag såg på honom. "Även om jag gillar dig ska du passa dig. Rebecka e min bästa vän & jag tolerar inte att du snackar skit om henne."
Lucas såg på mig med en svårtolkad min."A-asså jag menade det inte som nått elakt."
Jag suckade."Förlåt det va inte meningen att bli sur på dig."
Rebecka kom tillbaka efter en stund & det började bli väldigt sent. Klockan var redan 23.30 så vi bestämade oss för att gå & lägga oss. Efter som jag bara hade en extramadrass så fick Rebecka dela säng med mig (hon ville inte att jag skulle dela med Lucas). Så jag & Becka låg skavfötters i min säng medans Lucas låg alldeles själv på madrassen.
Rebecka somnade väldigt fort som vanligt, så när jag var helt säker på att hon sov så gick jag upp ur sängen & fram till madrassen på golvet & kröp ner bredvid Lucas.
Han var lika varm som han brukade vilket gjorde att det blev varmt & mysigt under täcket.
Han kollade fundersamt på mig när jag la huvudet mot hans bröstkorg. Jag kom inte på något bra att säga så jag bara låg där en stund. Till slut bildades en fråga i mitt huvud.
"Varför e du så varm?"
Han flinade lite."För att våra kroppar e anpassade efter värmen i helvetet."
"Men om du kommer från helvetet... Borde inte du vara värsta elak & sånt då?"
"Det e bara en myt som människorna har kommit på."
"Ahha..."
Tystnaden trängde in i vårt samtal, för ingen av oss visste vad vi skulle säga.
Jag somnade efter en stund men kunde ändå,i sömnen, känna lukten av Lucas. Jag kände hans läppar mot min panna & när han viskade godnatt i mitt öra. Jag kände hans hårda bröstkorg under mot min kind. Jag kände hans fingrar när han drog handen genom mitt hår.
Det var så perfekt, även i sömnen. Jag kände av djupet i mitt hjärta att jag älskade honom.
Kapitel 6: Positivt?
Jag vaknade hyfsat tidigt på morgonen. Rebecka var redan uppe. Det va konstigt. Det som var ännu konstigare var att hon stirrade på mig.
"V-vaad??"
"Vrf ligger du hos Lucas & sover? Vad har ni gjort?" Hon blängde på mig.
"Vi har inte gjort nått!! Tro inte massa snuskiga saker om mig." Jag var sur för att hon trodde det men samtidigt generad.
Jag drog med Rebecka till badrummet med lite kläder. Jag satte mig på toaletten (med toalettlocket på) & gäspade lite. Becka såg oförstående på mig.
"Vad?" Frågade jag. Hon kollade så konstigt på mig ju.
Hon gick till spegeln istället. "Ne inget."
"Nehhe... ok..."
Tillslut började Rebecka fråga ut mig om varför jag låg hos Lucas & jag sa som det var.
Vi hade pratat ett stund & sedan somnade jag.
Det va allt som hände... & allt hon skulle få reda på om Lucas. Jag hatade att ha hemligheter för henne men jag skulle inte kunna berätta det. Delvis för att jag lovade Lucas & delvis för att jag trodde att hon skulle tro att jag var dum i huvudet.
Dagen gick för fort & jag var glad hela dagen. Min bästa vän & min pojkvän bråkade inte på hela dagen & vi hade det jätteroligt. Men tillslut var Lucas & Rebecka tvugna att gå hem. Det var nog det tråkigaste på hela dagen.
Jag gick upp på mitt rum & gick & la mig direkt. Jag var så trött & lycklig så jag somnade direkt.
3 månader senare
"Neelah! Lucas är här!" Mammas röst hördes nerifrån hallen & jag sprang ner.
Lucas stod i dörröppningen & log.
Jag kramade om honom."Stannar du & äter?"
"Visst. ..om jag får förstås."
"Ja men det e klart att du får Lucas." Mamma log vänligt mot honom.
"Okej tack jag stannar väl då." Han log tillbaka till henne.
"Vi går upp på mitt rum sålänge."
"okej jag säger till när det är mat."
Jag tog med Lucas upp på mitt rum & vi satte oss på min säng.
Vi satt tysta ett tag & Lucas såg på mig."Vad tänker du på?"
"Va? Eh.. Jo jag tänkte fråga... Om jag får träffa dina föräldrar också."
"Nej."
"... Va? Men du har ju träffat mina föräldrar massor med gånger & jag har inte ens vart hemma hos dig. Jag vet inte ens vart du bor!"
"Spelar ingen roll du får inte."
"Men.. Det e ju orättvist! Du kommer ju hit nästan VARJE helg!!"
"Och?"
"Jag vill träffa din familj med!!"
Han såg på mig. "Är du säker på det?"
"Ja det vill jag." Jag satte mig i hans knä med min mage mot hans mage & la armarna om hans hals. "Jag vill veta mer om dig. Du berättar inte mycket. & vi har snart varit tillsammans i tre månader."
Han la armarna om min midja & drog mig lite närmare. "Okej du får träffa dom. Men skyll dig själv om dom är konstiga eller om du ångrar dig!"
"Jaja." Jag log & kysste honom lätt.
Derek kom in i rummet just när jag gav Lucas ett sugmärke på halsen. Lucas flinade & Derek grimaserade.
"Måste ni va så äckliga hela tiden!?"
Lucas skrattade. "Hej på dig med Derek."
Jag blängde på Derek."Lär dig att knacka snorunge."
Han räckte ut tungan åt mig. "Mamma sa att det va mat så ni får komma nu!"
Jag suckade. "Vi kommer. Gå nu!"
"Jaja.." Derek gick ut ur rummet.
"Suuuuck... Jag hatar min lillebror......."
Vi gick ner till köket där mamma hade dukat. Som vanligt var min syster inte hemma & det var bra. För mig iallafall. Vi satte oss vid matbordet. Jag satte mig mittemot Derek så jag kunde sparka till honom hårt på benet, vilket jag gjorde.
"AJ!! Mamma, Neelah sparkade mig!!"
"Det gjorde jag inte alls..!"
"Sluta bråka nu." Mamma suckade.
Lucas flinade.
Jag blängde surt på honom. Det va inte kul. Inte kul alls.
Han såg blicken jag gav honom & förstod precis vad jag menade & kysste mig på kinden som ett förlåt. Han hade fått väldigt lätt för att läsa mig nu. Enligt honom hade jag varit en svårläst bok som han hade läst så många gånger att han kunde den utantill.
Vi åt under tystnad & efter maten var både jag & Lucas beredda på att ställa oss upp men mamma han smita ut i köket & hämta efterätt så vi hann inte särskilt långt.
Han flinade. "Kanske det."
"Jag tänker inte ta hand om dig i såna fall...."
"varför inte?"
Jag suckade & reste mig. "Tack för maten.. & fikat." Sedan gick jag till mitt rum. Jag hörde Lucas fotsteg bakom mig & sedan hans långa, muskulösa armar runt mig. Hans varma andedräkt i min nacke när han viskade mina 3 favorit ord. "Jag älskar dig, Neelah." Jag rös lite & log. Han kysste mig lätt på halsen. Jag rös igen & vände mig om, så vi stod mage mot mage, & kysste honom.
Vår kyss höll på i flera minuter. Sedan var vi tvugna att avbryta den när mamma kom upp för trappan. Jag drog in honom i mitt rum & stängde dörren, samtidigt som han satte sig på min säng. Jag suckade lite & satte mig vid min laptop.
"Vad ska du göra?"
"Skriva på min engelska uppgift."
"......Vilken?"
"Berättelsen man skulle skriva du vet?"
"Jaaaaaaahaaaaaaaaaaaaaaaaa deeeeeeeeeeeeeeeen!"
"..... Du vet inte vilken det e va?"
"Nepp."
Jag suckade & började skriva på min berättelse.
Kapitel 7: Hans Familj
Jag åt upp & gick & borstade tänderna. Suuck. Jag ville verkligen inte vänta mycket längre till. Jag kollade mot klockan. 7.37. Kan tiden gå långsammare eller!?
"Wow Neelah..." Han såg på mig. "Gud va vacker du e." Han log & kysste mig på pannan.
Jag rodnade."S-ska vi gå då?"
Han log. "Jadå"
När vi hade gått en stund kom vi fram till ett hus. Det såg väldigt mysigt ut & jag blev genast väldigt nervös. Lucas tog min hand & log."Det kommer gå bra, jag lovar."
Jag nickade lite & svalde nervöst.
Vi gick in & kom in i en enorm hall som var väldigt modernt inredd. Möblerna var riktigt snygga & den långa trappan upp till andra våningen var klädd i en röd matta som gjorde att det såg riktigt underbart ut. Väldigt bra första intryck enligt mig.
Ut ur ett rum (som jag antar är köket) kom en lång stilig man. Han var klädd i kostym med slips & var väldigt lik Lucas. Samma ögonfärg,hudfärg & hårfärg. Väldigt vacker. Han utstrålade värme,glädje & massa andra saker. Ingen ondska alls. Han såg rakt igenom god ut.
"Neelah.. Det här är min farsa... Lucifer.. Uhm.. Farsan detta e min flickvän Neelah."
Lucifer log mot mig. "Trevligt att träffa dig Neelah. Att Lucas kunde hitta en sån vacker ung dam." Han räckte fram sin hand & jag tog den. Förvånansvärt nog så kysste han den istället för att skaka den. Jag rodnade lite & Lucas blängde på sin far. Lucifer log lika glatt som förut & Lucas såg sur ut.
Vi hörde fotsteg i den långa trappan & en flicka kom ner. Hon såg inte alls ut som Lucas eller Lucifer men hon var grymt söt. Det var så att man ville springa fram till henne & krama sönder henne. Hon hade blont hår & havsblå ögon. Hennes hud var väldigt ljus vilket passade bra till hennes utseende. Gud va söt hon va!
Jag såg frågande på Lucas.
"Neelah det där är min lillasyster, Erika."
Erika såg på mig & log. "Hej."
Jag log tillbaka. "Hej."
Comment the photo
Längtar tills nästa kapitel^^<3<3
29 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mifuneryuuko/458900808/
Visa toppen
Show footer