Lösningar, motgångar och medgångar, det är väll det livet är baserat på? Ibland går det som en dans på rosor ibland går man på taggtråd. Varför ska en del saker kännas som en magsopa? Varför ska tårar brännas så innan dom faller? Varför kan inte allt gå så lätt så lätt att man aldrig har något att klaga på?

     När vet man att man kommit rätt? Vad för val man ska göra och rätta sig efter? Just nu är nästan allt ett enda frågetecken i mitt liv. Jag trodde ett sommarlov skulle lösa all stress, men lik förbannat så känns det ändå inte som att man kan lämna Tidaholm bakom sig, för då måste jag dit igen för att lösa några saker.. -_-

     Jag är jävligt pist på människor som tror att bara för att dom själva har problem så är det självklart att en tredje person ska bli lidande för att "vissa" har ouppklarade problem. Och det är jag jävligt trött på! Alla har problem, that's it. Men inte fan går jag runt och skäller ut dom på andra?!?

     Är jag den enda som känt någongång att det gått skrämmande lätt? Men sen att allt det lätta slås ner med en stor bomb eller våg av krångligheter.. Varför kan allt inte vara LÄTT? Skulle människan bli et monster då och bara begära mer och mer eller skulle alla bli nöjda och glada?

     Stämmer det verkligen att pengar gör en glad? Ja, i några få sekunder i ett hav av materiella saker men lycka eller känslor kan man aldrig köpa :/ Fan vad lätt det hade varit då. Vad jag känner mig aggresiv och pessimistisk, det är ju sommar trots allt :) Men jag har rätt till att gnälla jag med.

     Någon person i världen borde skriva en bok om hur man lever lätt utan allt för många motgångar.

Annons

The photo has no tags

February 2010