Åren som går.

Åren bara flyger fram, med väldigt stora steg!

På torsdag fyller min flicka 10år, och jag känner mig otroligt gammal!

Det känns som om hela mitt liv bara flyger fram utan någon som helst paus eller eftertanke.

Jag blundar och ser mig själv i ett perfekt hus med en perfekt trädgård.

Med massa barn som är lyckliga och springer runt om mig.

Men jag kan inte få några barn, inte genom normalt samlag, och min flicka som är en gudagåva börjar bli stor.

Hon kanske inte kommer att känns denna lyckan att ha ett syskon, eftersom hon är såpass mycket äldre.

Men jag hoppas och drömmer om en liten i min mage, så att det gör ont i mig. Ja jag vill börja om. Jag vill vagga en liten mitt i natten, jag vill klara av detta. IGEN!

Allt tar sån tid och jag blir och känner mig så gammal.

Jag bor i mitt fina hus, fast med mycket uppoffringar, väldigt mycket faktiskt.

Ekonomin är verkligen skit, och det kommer den att vara tills jag blir frisk, och hittar mig ett jobb. Vilken man vet i dagens läge inte är det lättaste som finns.

Vi kämpar för att saker och ting ska bli så bra som möjligt. Vi har slutat röka. (både för ekonomins skull och för att jag och min älskade planerar ett barn nån gång i framtiden.)

Vi har lagt mycket av de pengarna på att ta barnen till badhuset, och gått med i varsin bokklubb.

Ni kanske tycker att bokklubb inte är det bästa när man inte har så mycket pengar. Men det kommer med en liten regel att de ska läsa böckerna som dom får, och inte bara vara med för att få paket med massa saker i heller. Och det funkar. Jag tycker att lära sina barn att läsa och uppskatta litteratur är väldigt viktigt, både för att hjärnan ska kunna arbeta med både bokstäver och fantasin. Och att de ska se fram emot något varje månad.

Det andra är att vi inte har någon bil, och bussarna här ute går knappt bra överhuvudtaget, När vi hittade huset så kollade vi bussarna och då skulle de gå hyfsat ok, men nu så har tre bussar försvunnit ur deras tidtabell. Vilken är väldigt jobbigt, tanke på att jag inte är ett stort fan av ensamma promenader. (kan vara att jag är lat också)

Och med mitt välmående så blir det att jag sitter hemma i stället. Och inte gör ett skit, vilket inte hjälper mig att bli friskare.

Men jag vill verkligen inte att barnen ska växa upp i betongen, jag vill att de ska kunna ligga och sola på sommaren, eller springa barfota i gräset. (utan risk för glasbitar och massa skit)

Jag drömmer om att bli en känd bloggare.... ni vet som kanske UnderbaraClara. Eller att bli fotograf. Tänk vad underbart det hade varit. Men jag måste ju kunna träffa människor i så fall...

Mycket som går omkring i min hjärna nu. Och det bara maler på!

Nu så ska jag snart sova. I morgon blir det ensam mys med min prinsessa.