Det är mörkt i rummet. Bara några små strimmor av ljuset ifrån gatlyktorna utanför rummet. Nadja andas tungt och långsamt i sin säng. Hon ska just, mjukt fall in i sömn. när hon plötsligt spärrar upp ögonen. Hade hon hört rätt? Hon drar täcket åt sidan och sätter försiktigt ner fötterna på det svala golvet. Hastigt kastar hon en blick på klockan och smyger sedan fram till fönstret. Från sitt rum på övervåningen har hon fri sikt över garaget och gräsmattan utanför. Just som hon skjuter gardinen åt sidan ser hon hur familjens bil svänger ut ifrån uppfarten och försvinner neråt gatan. Hennes pappa hade gett sig av, igen Nadja tänder lampan över skrivbordet och tar fram en ny, gul lapp. Hon antecknar:23.05 det är något som inte stämmer. Vad är det egentligen som håller på att hända? Varför försvinner hennes pappa om nätterna?Nadja tänker tillbaka, på hur allt började. För några veckor sedan vaknade hon sent en natt och gick ner för att ta ett glasvatten. På väg mot köket kikade hon in i föräldrars sovrum. Då upptänkte hon att pappans sida av den stora dubbelsängen var tom. Inte heller fanns han i huset. Han var försvunnen. Sedan dess har det fortsatt. Nadja räknar snabbt ut att detta är femte natten hon upptäcker det att pappa har gett sig av. Hon undrar hur många gånger han har varit borta utan att hon märkt något? Hon håller den gula lappen i handen och ser på den. På skrivbordet ligger redan en rad likadan anteckningslappar. På den första står de 20/1, 02.00 pappa försvunnen. På den andra pappa blir hämtad av grå Volvo vid midnatt och så fortsätter det med ledtrådar ända fram till den sista lappen som hon håller i handen. Där läser hon: 23.05. det var vad klockan var när pappan tog bilen och gav sig av just den här natten. Lapparna ligger på rad, som pusselbitar i ett mysterium. Nadja fingrar på dem och tänker på sin mamma. Vet hon om vad pappa håller på med?Nästa morgon, när Nadja står vid sitt skrivbord och packar ber läxböckerna i skolväskan, hör hon att garageporten smäller igen. Hon luta sim framåt och ser genom fönstret hur hennes pappa sätter nyckeln i ytterdörren och går in. Nu är han hemma igen. Han har alltså varit borta hela natten, tänker Nadja. Hon packar klart, men innan hon går ner blir hin stående en stund vid de gula lapparna. De stirrar ilsket gult tillbaka mot henne och hon suckar uppgivet. När Nadja kommer ner till köket sitter pappa redan vid bordet med morgontidningen och en kopp kaffe. När han ser henne skiner han upp och frågar:- God morgon min skönhet. Har du sovit gott?Nadja flackar med blicken. Hon vet inte vad hon ska tänka. Hon vill bara skrika och fråga varför? Varför försvinner du iväg ifrån din familj? Vad håller du på med? Vem är egentligen? Men frågorna kvävs och stannar i tysthet inom henne som hårda knutar i magen. I stället hör hon sig fråga.- Jorå, själv då?- Hm, jo tack, säger pappa Och vänder blad i tidningen. On kan knappt tro att det är sant. Sitter han där och ljuger? Hon vet ju mycket väl att han inte sovit hemma. Hennes tankar avbryts av att mamma kommer ut ifrån badrummet i sin stora röda morgonrock. Hon virar en handduk kring håret och påminner Nadja:- Du kommer väl ihåg att farmor kommer idag och ska var här över sportlovet?Nadja nickar och ser på sin mamma som inte verkar ha en aning om att pappan just kommit innanför dörren. Nadja vänder sedan blicken mot sin pappa. Han höjer muggen mot munnen och tar en stor klunk rykande kaffe. Kan det vara så att han håller på med något olagligt? Är det därför han försvinner om nätterna? Varför skulle han annars hålla de så hemligt? För första gången i sitt liv vet hon inte om hon verkligen kan lita på sin egen far. Nadja vänder tvärt om och försvinner ut i hallen. Det finns inte en chans att hon får i sig någon frukost idag. Hon känner att hon måste komma hemifrån, så fort som möjligt. Nadja har gott om tid på sig och går långsamt mot skolan. Den krispigt kyliga vinden sticker i hennes kinder. Hon önskar att hon hade någon att tala med. Men hon kan inte vända sig till sin mamma. Hon skulle bara bli ledsen om hon fick veta att pappan smyger sig hemifrån när alla sover. Sina vänner vill inte Nadja heller prata med. Tänk om det är så att hennes pappa är ute och träffar en annan kvinna? Då skulle hon ju skämmas ihjäl. Nej, hon har ingen att tala med. Ingen alls.När Nadja kommer hem igen efter en lång skoldag sitter det en lapp på spegeln i hallen. Hämtar farmor, kommer strax!! När hon sträcker sig för att plocka ner lappen ser hon plötsligt en fläckig näsduk sticka upp ur pappans jackficka. Hon tar den tunna tygbiten mellan två fingrar och drar den försiktig, rakt uppåt. Näsduken är stel och de mörkröda, nästan svarta fläckar luktar sött. De lukar blod! Nadja vill först inte tro det, men tvingas inse att det faktiskt är blod. När hon för en sekund höjer blicken ser hon även hur jackans ena ärm har mörka stänk. Vad hade hänt? Nadja blir rädd och trycker ner näsduken i fickan igen. När hon har nästan hela handen nere i fickan stöter hon mot något hårt. Hon tvekar först men kan inte låta bli att lyfta upp det. Det visar sig vara en liten blå bok. Pass, läser hon och slår upp första sidan som pryds av ett nytaget foto på hennes far. Nadja känner sig kall. Varifrån kommer allt blod och vart och vad ska pappa med passet till? Tänker han ge sig av? Har han gjort något dumt som gör att han måste lämna landet? Nadja snuddade vid tanken på att han kanske till och med planerar att överge dem för gott. Hon biter sig hårt i läppen och trycker tillbaka passet i fickan. Väl uppe på sitt rum slänger hon sig på sängen och gömmer ansiktet kudden. Hon ville bara gråta men kan inte. Bröstet känns tungt och halsen tjock. Men tårarna kommer inte. Förtvivlat tänker hon detta skulle kunna förgöra hennes familj för alltid. Nadja blir liggande. Hon kryper ihop och drar en filt över sig. Hon ser in i tapetens mönster, de små slingorna av blad som slutar i rosa blommor. Hon ränker att slingorna blivit ljusare an de varit från början, blekta av solen… hon måste ha somnat. Hon vaknar av att farmor ropar:- Är det någon hemma?Nadja reser sig långsamt upp och går yrvaket mot dörren, men så ångrar hon sig och vänder not skrivbordet. Där tar hon två nya lappar. På den ena skriver hon pass och på den andra blod. Hon lägger lapparna sist i raden, ser på dem för ett ögonblick och skyndar sedan ner till farmor som väntar med en stor, varm famn. Farmor luktar farmor, en blandning av blomsterparfym och vaniljdrömmar. Hon fattar tag med båda händer om Nadja armar och skjuter henne ifrån sig, bara för att kunna ta en noggrann titt. Farmor ler när hon ser in i Nadjas ansikte. Men snart övergår leendet till en lite undrande blick.

Annons

The photo has no tags

Mimcha Wed 31 Dec 2008 11:33

texten blev lite konstig Ska skriva slutet senare

1 comments on this photo

July 2009