De jag gömmer bakom mitt leende kan du inte se,
men tillslut brister leendet,
och då brister jag.

Jag vet inte vad jag ska skriva..

Vi kanske är dåliga på att ses, men när vi väl ses så inser jag hur mycket du betyder för mig. Att se dig sårad och ledsen är en outhärdlig känsla. Jag vet inte vad jag ska göra för att få dig glad.

Som du säger det du gömmer bakom leendet, framför ditt pockerface kan inte folk se. Men på ett konstigt sätt känner jag din smärta. Hur vet jag inte, kanske för att du är en så otroligt viktig männsika för mig?

För att du för mig är en förebild?

Du har alltid varit den typ av männsika som dag för dag ler och bara ser positivt på livet. Jag har aldrig sätt dig på det sättet jag ser dig på nu, därför vet jag inte hur jag ska hantera situationen. Men du vet att jag finns här, från klockan 00.00-23.59 varige dag. Slå en signal, kom hem till mig, skriv till mig. Vad fan som helst. Jag finns här och väntar. Du kan få spilla precis hur mycket tårar du vill på min axel, jag ska värma dig med min närhet och på något sätt försöka få upp ditt leende igen.

Jag älskar dig Mimmi..

du är den bästa vän jag någonsin haft.

Och tack för de minnena du gett mig.

Mitt liv hade inte varit värt att leva utan den solstrålen som du är i mitt liv.



Fjortis goja jag skrivit ?

Kanppast, det kommer direkt från hjärtat, och jag står för det jag skriver och säger.



<33