November
Thursday 26 April 2012 photo 1/2
|
hade nästan glömt tills jag kom på vad jag skulle skriva om på svenskan....
Sommaren var 2006, tidigare på dagen hade vi varit och badat med våra grannar Robin och Tim. Jag vaknade efter att ha sovit några timmar på kvällen, reste mig upp men helt plötsligt ramla jag ihop igen och insåg då att jag inte kände av min fot.
Jag lyckades halta ner för trappan och ut i köket, men vi tänkte inte så mycket mer på det utan att jag skulle gå och lägga mig och se hur det var dagen efter.
Dagen efter var mycket värre, 40 graders feber, spydde och kunde knappt gå.
Mamma ringde och hade telefonkontakt med sköterskorna under dagen tills eftermiddagen när dom sa att vi skulle åka in till akuten, så gjorde vi det.
Där blev vi sittandes hela eftermiddagen och en del under natten, dom tog prover och vi fick vänta men hittade ingenting så dom sa att vi skulle åka hem och återkomma när dom hört av sig. Så Dagen efter skulle min häst opereras, det var nästintill lika illa som dagen innan om inte värre, men vi åkte iväg till stallet i alla fall, pappa tog ledigt från jobbet för att hjälpa till och jag satt inlindad i ett täcke i solen, varma underbara Juli och sommar lovet var förstört.
Tillslut sa vetrenären att mamma borde åka in med mig, vilket hon gjorde. Där blev vi sittandes på röntgen hela dagen och dom hittade ingenting!
Så la dom mig i en sjuksäng och så blev allt svart, jag har nog aldrig känt mig så svag.
Kommer ihåg att jag vakna till när dom körde mig i sängen det ända jag såg var massa sköterskor den ena rulla sängen och någon sprang med dropp som jag hade i armen och längre bak var mamma, sen slockna jag igen.
Vaknade upp morgonen efter i rum 25 med mamma bredvid på ena sidan och dropp på andra sidan, efter en kort stund senare kom en läkare in och presenterade sig, jag kommer inte ihåg vad han hette men han berättade att jag fått någonting som kallas benröta det är nästan som baciller som äter på skelettet, också att jag hade stafelikoker i blodet och om jag inte fick intravenöst penicillin var åttonde timme kunde det sätta sig någon annan stans i kroppen också. Jag sov ganska mycket den dagen men var också ute lite och checka sjukhuset i rullstolen som jag fått låna.
Var åttonde timme fick jag intravenöst penicillin men mina infarter (nålarna som sitter i mig så man kan ge dropp) gick ofta sönder och jag var inte stickrädd i början men dom stack mig gång på gång varannan dag, flera olika ställen i 2 veckor när jag låg där inne så jag var livrädd, jag var så sönderstucken i armar, händer och andra ställen där man ska ha det så det sluta med att dom försökte i foten. Jag kommer ihåg att dom var tvungna att väcka mig mitt i natten för infarten gått sönder jag slog, skrek och sparka, livrädd jag var så öm, det sluta med att det var sköterskor och mamma som fick hålla fast mig och en som skulle sticka mig, i armen igen.
Även fast dessa 2 veckor var riktigt tuffa med mycket motgångar för mig så hade jag ändå kul, många vänner som kom med presenter och tyckte lite synd om mig, det var typ som att fylla år! Så var vi ute på stan ibland och shoppa lite, och så var jag hemma över en dag där jag och min bror gick iväg till grannarna och hälsade på.
När 2 veckor hade gått på sjukhuset behövde jag bara ha penicillin intravenöst en gång om dagen i en vecka, då skicka dom med mig ett par kryckor och så fick vi pendla in till sjukhuset varje dag i en vecka.
Efter det väntade 4-6 veckor till att gå på kryckor, vilket jag inte riktigt gjorde jag va så sur på att man inte kunde göra någonting, så gick jag på penicillin i 2 månader till, fat i tablettform 3 gånger om dagen.
Sen efter det var jag frisk och mått bra sen dess!
Annons
Camera info
Camera NX5
Focal length 22 mm
Aperture f/4.0
Shutter 1/40 s
ISO 100
Visa toppen
Show footer