Tuesday 23 March 2010 photo 2/2
|
Å du kan kalla mig hycklare, för det är vad jag är!
Mitt hjärta har börjat läka, utan dig den här gången.
Och det känns, det irriterar och det bränns.
Ärren har långsamt börjat blekna, men dom är för evigt.
En gång i mitt stilla sinne fanns vi gör evigt, likt ett ärr som aldrig bleknar.
Men vi har glömt våra minnen och det som en gång var vi har suddats ut.Så som ärren på mina armar.
Men du får kalla mig hycklare, för det är en sån jag är. För vem är jag att döma?¨
När mitt hjärta har börjat slå, för någon annan, någon annan än dig.
När jag låter andra lägga om mina sår som fortfarande blöder.
Jag önskar att jag kunde släppa taget, men du är under huden och jag river mig själv för att bli fri.
Jag vill gråta ut, det är lika bra, ge plats åt någon annan eller låta det vara tomt.
Nätterna är långa och ensamma utan dig. men i bland vaknar jag med solsken i ögonen och livet känns lättare då. Som om lyckan hittat mig, för en kort sekund.
å du får kalla mig hycklare, varför får jag och inte du?
Vi hade varandra men vad är kvar nu? Jag ska släppa taget, låta dig gå.
Mina armar sträcker sig efter dig, längtar efter närhet, trygghet.
hjärtat börjar brista och stygnen börjar gå upp.
Jag blundar och vänder dig ryggen.
Jag lovar att aldrig mer bli en sån som inte kan låta dig gå.
så gå, gå innan det är för sent...
Mitt hjärta har börjat läka, utan dig den här gången.
Och det känns, det irriterar och det bränns.
Ärren har långsamt börjat blekna, men dom är för evigt.
En gång i mitt stilla sinne fanns vi gör evigt, likt ett ärr som aldrig bleknar.
Men vi har glömt våra minnen och det som en gång var vi har suddats ut.Så som ärren på mina armar.
Men du får kalla mig hycklare, för det är en sån jag är. För vem är jag att döma?¨
När mitt hjärta har börjat slå, för någon annan, någon annan än dig.
När jag låter andra lägga om mina sår som fortfarande blöder.
Jag önskar att jag kunde släppa taget, men du är under huden och jag river mig själv för att bli fri.
Jag vill gråta ut, det är lika bra, ge plats åt någon annan eller låta det vara tomt.
Nätterna är långa och ensamma utan dig. men i bland vaknar jag med solsken i ögonen och livet känns lättare då. Som om lyckan hittat mig, för en kort sekund.
å du får kalla mig hycklare, varför får jag och inte du?
Vi hade varandra men vad är kvar nu? Jag ska släppa taget, låta dig gå.
Mina armar sträcker sig efter dig, längtar efter närhet, trygghet.
hjärtat börjar brista och stygnen börjar gå upp.
Jag blundar och vänder dig ryggen.
Jag lovar att aldrig mer bli en sån som inte kan låta dig gå.
så gå, gå innan det är för sent...